- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
339-340

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asplången ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kappa (1915), En munksaga (1918), Hjältarna
(ballader från Världskriget, 1919), Dafne (dikter,
1921). A. är en lyriker med melodisk och sinnrik,
högt kultiverad form, djup känsla och stark stäm-
ning. Ha<n har ock verkat som konstkritiker i
pressen och utgett den omfattande och gedigna
monografien Egron Lundgren (2 dir, 1914–15),
Kyrkor i Väddö och Häverö skeppslag (tills, med
M. Olsson 1918) och Zorns graverade verk, be-
skrifvande katalog (2 dir, 1920–21). G–g N.

*Asplången. Sjöns areal är omkr. 3 kvkm.

Aspredo, zool. Se Fiskar, sp. 416.

Aspudden, förstadssamhälle i Brännkyrka
församling af Stockholms stad, inom 33:e roten, strax
n. v. om Tellusborg. A. är genom spårvägslinjen
A.-Hornstull, tillhörande södra nätet af
Stockholms spårvägar, förbundet med Södermalm.
E. A–t.

*Aspås, socken, nu i Lits och Rödöns tingslag.

<b>*Aspö.</i> 1. Församling i Blekinge län,
Medelstads härad, ingår i Hasslö och Aspö kommun.

Aspö. 1. En omkr. 8 kvkm. stor, befäst ö
v. om södra inloppet till Karlskrona redd och omkr.
4 km. s. s. v. om nämnda stad, Aspö socken,
Blekinge län. Ön är till sin största del skogbeklädd
samt särskildt i n. uppfylld af granit- och
gnejsberg, som utnyttjas af de på ön belägna stora
stenhuggerierna. Dessa producera hufvudsakligen
tuktad sten, som utskeppas vid lastageplatsen Aspö
mad
på öns norra kust, där god ankarsättning
finnes. På ön finnes ett flertal större byar och
andra samhällen, Aspö kyrka (på öns västkust),
lotsstation och stormvarningssignalplats samt
befästningsanläggningarna Drottningskärs kastell och
Alf snabbsbatteriet. – 2. ö, som tills, med den
s. därom liggande och numera med A.
sammanhängande Tosterön (se d. o.) utgör en af
Mälarens största öar med ett ytinnehåll af omkr.
63 kvkm. A. är särskildt i n. och n. v. bergigt
och skogbevuxet, i s. och s. ö. mera öppet och
odladt ön bildar med delar af omgifvande öar
Aspö församling och tillhör Södermanlands län.
Färjförbindelse finnes med fastlandet i n. öfver den
omkr. 2,5 km. breda Hjulstafjärden mellan Hjulsta
färja på Svinngarnshalfön och Agnesund å A:s
nordvästra del samt i s. öfver Tosterön mellan
färjläge v. om Sundby biskopsgård och Strängnäs stad.
De å öns alla delar förekommande fornlämningarna
göra det troligt, att A., som fordom kallades
Åsbo, redan under forntiden varit tämligen tätt
befolkad. Så är af ven nu förhållandet, i det att
på ön finns ett flertal byar och större herrgårdar.
Af de sistnämnda märkas särskildt det vid
Säbyviken på öns västkust belägna Säby säteri,
fideikommiss inom friherrliga ätten Wrangel, samt det
gamla minnesrika, fordom af vatten helt
omflutna Lagnö i öns sydöstra del. Ungefär midt
på ön ligger Aspö gamla kyrka. (Se Aspö,
sp. 228.) 1–2. G. Brgrn.

Aspö (fi. Haafpasaari], en 1900 bildad bönehus-
församling på öar i Finska viken, omkr. 25 km. från
Kotka, Viborgs län, Finland, Kymmene ’domsaga
och härad, Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts stift.
A. hör i kommunalt af seende till Kymmene kommun.
4 kvkm. 307 inv. (1919), finsktalande. O. B-n.

Aspön, Stora och Lilla, bergiga, skogbe-
Tuxna öar i Vätterns nordända, omkr. 10 km. s.

om Askersund, Askersunds socken, Örebro län.
Stora A. är omkr. 2,5, Lilla A. omkr. l, 5 kvkm.
*Asquith, Herbert Henry, blef dec. 1905
skattkammarkansler (finansminister) i den liberala
ministären Campbell-Bannerman och hade som val-
mötestalare betydlig
andel i den stora
liberala segern vid
parlamentsnyvalen jan.
1906. Campbell-Ban-
(nermans sjuklighet
gjorde, att regerings-
politikens faktiska led-
ning från 1907 små-
ningom öfvergick till
A., som febr. 1908
äfven formellt blef pre-
miärministerns ställfö-
reträdare vid ledningen
af underhuset och 8
april s. å. efterträdde
honom i ämbetet. Som finansminister ersattes A. då af
D. Lloyd George, och ministären undergick äfven i
öfrigt en dess radikala element gynnande rekon-
struktion. Den verkliga ledningen vid de närmast
följande årens strider om skattereformer och öfver-
husets konstitutionella ställning (se Storbritan-
nien, sp. 198-200) öfvergick alltmer till Lloyd
George, men A. visade stor skicklighet i att sam-
manhålla kabinettets olika element och värdigt
framföra dess mening i underhuset. Under de
båda valstriderna jan. och dec. 1910, ur hvilka
ministären A. utgick som segrare, men med betyd-
ligt minskad och af de irländske nationalisterna
beroende majoritet, utvecklade A. sin urspr. rätt
akademiska och öfvervägande förståndsmässiga poli-
tiska vältalighet i mera folklig riktning. Han var
i den irländska frågan en trogen anhängare af
Gladstones home-rule-politik och tillämpade dess
idéer i den i april 1912 framlagda nya home-rule-
bill, om hvilken en bitter och växlingsrik strid för-
des med Ulsterprotestanterna och öfverhuset ända
till Världskrigets utbrott (jfr Storbritannien,
sp. 201-203). En därunder inträffad konflikt rö-
rande ett antal på Irland stationerade officerares
vägran att deltaga i eventuella militära operatio-
ner mot Ulster hade mars 1914 föranledt A. att
provisoriskt själf öfvertaga krigsministerposten, som
han efter Världskrigets utbrott aug. s. å. lämnade
åt lord Kitchener. Under tiden närmast efter krigs-
utbrottet bidrog han genom sina välformade och
patriotiskt verkningsfulla tal väsentligt till den
nationella samlingen kring regeringen. Kritik mot
effektiviteten af regeringens krigföringsåtgärder för-
anledde maj 1915 tillkomsten af en koalitionsmini-
stär, inom hvilken A. bibehöll premiärminister-
posten till 5 dec. 1916, då han nödgades af gå till
följd af nya klagomål öfver bristande energi i rege-
ringens krigspolitik, de konservatives önskan att
erhålla större anpart af de ledande ministerposterna
samt en personlig konflikt mellan A. och Lloyd
George, som blef hans efterträdare. Vid parla-
mentsvalen i dec. 1918 ledo A. och hans radikala
meningsfränder ett förkrossande nederlag mot den
nya regeringskoalitionen, och A. själf föll igenom
i sin gamla skotska valkrets East Fife, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 19:30:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcn/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free