kappa (1915), En munksaga (1918), Hjältarna (ballader från Världskriget, 1919), Dafne (dikter, 1921). A. är en lyriker med melodisk och sinnrik, högt kultiverad form, djup känsla och stark stäm- ning. Ha<n har ock verkat som konstkritiker i pressen och utgett den omfattande och gedigna monografien Egron Lundgren (2 dir, 1914--15), Kyrkor i Väddö och Häverö skeppslag (tills, med M. Olsson 1918) och Zorns graverade verk, be- skrifvande katalog (2 dir, 1920--21). G--g N. *Asplången. Sjöns areal är omkr. 3 kvkm. Aspredo, zool. Se Fiskar, sp. 416. Aspudden, förstadssamhälle i Brännkyrka församling af Stockholms stad, inom 33:e roten, strax n. v. om Tellusborg. A. är genom spårvägslinjen A.-Hornstull, tillhörande södra nätet af Stockholms spårvägar, förbundet med Södermalm. E. A--t. *Aspås, socken, nu i Lits och Rödöns tingslag. *Aspö. 1. Församling i Blekinge län, Medelstads härad, ingår i Hasslö och Aspö kommun. Aspö. 1. En omkr. 8 kvkm. stor, befäst ö v. om södra inloppet till Karlskrona redd och omkr. 4 km. s. s. v. om nämnda stad, Aspö socken, Blekinge län. Ön är till sin största del skogbeklädd samt särskildt i n. uppfylld af granit- och gnejsberg, som utnyttjas af de på ön belägna stora stenhuggerierna. Dessa producera hufvudsakligen tuktad sten, som utskeppas vid lastageplatsen Aspö mad på öns norra kust, där god ankarsättning finnes. På ön finnes ett flertal större byar och andra samhällen, Aspö kyrka (på öns västkust), lotsstation och stormvarningssignalplats samt befästningsanläggningarna Drottningskärs kastell och Alf snabbsbatteriet. -- 2. ö, som tills, med den s. därom liggande och numera med A. sammanhängande Tosterön (se d. o.) utgör en af Mälarens största öar med ett ytinnehåll af omkr. 63 kvkm. A. är särskildt i n. och n. v. bergigt och skogbevuxet, i s. och s. ö. mera öppet och odladt ön bildar med delar af omgifvande öar Aspö församling och tillhör Södermanlands län. Färjförbindelse finnes med fastlandet i n. öfver den omkr. 2,5 km. breda Hjulstafjärden mellan Hjulsta färja på Svinngarnshalfön och Agnesund å A:s nordvästra del samt i s. öfver Tosterön mellan färjläge v. om Sundby biskopsgård och Strängnäs stad. De å öns alla delar förekommande fornlämningarna göra det troligt, att A., som fordom kallades Åsbo, redan under forntiden varit tämligen tätt befolkad. Så är af ven nu förhållandet, i det att på ön finns ett flertal byar och större herrgårdar. Af de sistnämnda märkas särskildt det vid Säbyviken på öns västkust belägna Säby säteri, fideikommiss inom friherrliga ätten Wrangel, samt det gamla minnesrika, fordom af vatten helt omflutna Lagnö i öns sydöstra del. Ungefär midt på ön ligger Aspö gamla kyrka. (Se Aspö, sp. 228.) 1--2. G. Brgrn. Aspö (fi. Haafpasaari], en 1900 bildad bönehus- församling på öar i Finska viken, omkr. 25 km. från Kotka, Viborgs län, Finland, Kymmene 'domsaga och härad, Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts stift. A. hör i kommunalt af seende till Kymmene kommun. 4 kvkm. 307 inv. (1919), finsktalande. O. B-n. Aspön, Stora och Lilla, bergiga, skogbe- Tuxna öar i Vätterns nordända, omkr. 10 km. s. om Askersund, Askersunds socken, Örebro län. Stora A. är omkr. 2,5, Lilla A. omkr. l, 5 kvkm. *Asquith, Herbert Henry, blef dec. 1905 skattkammarkansler (finansminister) i den liberala ministären Campbell-Bannerman och hade som val- mötestalare betydlig andel i den stora liberala segern vid parlamentsnyvalen jan. 1906. Campbell-Ban- (nermans sjuklighet gjorde, att regerings- politikens faktiska led- ning från 1907 små- ningom öfvergick till A., som febr. 1908 äfven formellt blef pre- miärministerns ställfö- reträdare vid ledningen af underhuset och 8 april s. å. efterträdde honom i ämbetet. Som finansminister ersattes A. då af D. Lloyd George, och ministären undergick äfven i öfrigt en dess radikala element gynnande rekon- struktion. Den verkliga ledningen vid de närmast följande årens strider om skattereformer och öfver- husets konstitutionella ställning (se Storbritan- nien, sp. 198-200) öfvergick alltmer till Lloyd George, men A. visade stor skicklighet i att sam- manhålla kabinettets olika element och värdigt framföra dess mening i underhuset. Under de båda valstriderna jan. och dec. 1910, ur hvilka ministären A. utgick som segrare, men med betyd- ligt minskad och af de irländske nationalisterna beroende majoritet, utvecklade A. sin urspr. rätt akademiska och öfvervägande förståndsmässiga poli- tiska vältalighet i mera folklig riktning. Han var i den irländska frågan en trogen anhängare af Gladstones home-rule-politik och tillämpade dess idéer i den i april 1912 framlagda nya home-rule- bill, om hvilken en bitter och växlingsrik strid för- des med Ulsterprotestanterna och öfverhuset ända till Världskrigets utbrott (jfr Storbritannien, sp. 201-203). En därunder inträffad konflikt rö- rande ett antal på Irland stationerade officerares vägran att deltaga i eventuella militära operatio- ner mot Ulster hade mars 1914 föranledt A. att provisoriskt själf öfvertaga krigsministerposten, som han efter Världskrigets utbrott aug. s. å. lämnade åt lord Kitchener. Under tiden närmast efter krigs- utbrottet bidrog han genom sina välformade och patriotiskt verkningsfulla tal väsentligt till den nationella samlingen kring regeringen. Kritik mot effektiviteten af regeringens krigföringsåtgärder för- anledde maj 1915 tillkomsten af en koalitionsmini- stär, inom hvilken A. bibehöll premiärminister- posten till 5 dec. 1916, då han nödgades af gå till följd af nya klagomål öfver bristande energi i rege- ringens krigspolitik, de konservatives önskan att erhålla större anpart af de ledande ministerposterna samt en personlig konflikt mellan A. och Lloyd George, som blef hans efterträdare. Vid parla- mentsvalen i dec. 1918 ledo A. och hans radikala meningsfränder ett förkrossande nederlag mot den nya regeringskoalitionen, och A. själf föll igenom i sin gamla skotska valkrets East Fife, som han