maktsträfvan "förbistrade" deras tungomål, så att de fingo skilda språk och spriddes öfver jorden. *Baccelli, Guido, dog 10 jan. 1916 i Rom. Bacchanalia, lat. Se Backanalier. *Bach. 1. J. S. B. Hans namnteckning meddelas å pl. II till art. Autograf. -- Öfver honom ha biografier ytterligare skrifvits på fr. af Schweitzer och Gillot (1905), Pirro (1906) och Tiersot (1912), på eng. af Parry (1909) och på ty. af Wolfrum (1906; 1910, 2 bd). En bronsstaty öfver B. (mod. af Seffner) restes 1908 vid Thomasskolan i Leipzig. Nya Bach-sällskapet har inrättat ett Bach-museum i hans födelsehus i Eisenach och anordnat Bach-fester i olika städer samt alltifrån 1904 gett ut en Bach-årsbok, red. af A. Schering. Föreningar för att odla B:s musik ha stiftats i Berlin, Leipzig, Königsberg, London, Paris o. s. v. ^{E. F--t.} Bach, Karl von, tysk maskiningenjör, professor, f. 8 mars 1847 i Stollberg (Erzgebirge), studerade vid tekn. högskolorna i Dresden och Karlsruhe, blef 1868 docent vid tekn. högskolan i Stuttgart, hade anställningar inom mekaniska industrien i Tyskland, Schweiz, England och Österrike 1872--78, blef 1878 professor i maskiningenjörskonst vid tekniska högskolan i Stuttgart, där han inrättade laboratorium 1881 och materialprofningsanstalt 1883. 1884 blef B. äfven chef för Württembergs ångpanneförening. Han vann medlemskap i Kuratorium der physikalisch-technischen reichsanstalt 1892 och adlades 1895. B. införde byggande af ångsprutor i Tyskland och har varit verksam inom åtskilliga grenar af maskinbyggnadsfacket samt nedlagt stora förtjänster inom hållfasthetslärans och materialprofningens områden. Bland B:s många publicerade arbeten märkas: Maschinenelemente (1881; 10:e uppl. 1908, i svensk bearb. af W. Hoffstedt, "Maskinelement", 1894; ny uppl. 1907), Die wasserräder (1886), Elastizität und festigkeit (1889--90; 5:e uppl. 1905), Versuche über widerstandsfähigkeit von kesselwandungen (1893--1905), Untersuchungen auf dem gebiet des eisenbetonbaues (1907--10) m. fl. ^Fmn. *Bache, O., blef 1883 led. af svenska konstakad. Målningen "Sommar" (Nationalmuseum), återges å pl. till art. Djurmåleri. *Bachelin, A., dog 1890 i Bern. *Bachmann, Adolf, dog 31 okt. 1914 i Prag. Bachmanson, Anders. Se Nordencrantz. Bacillofobi, med. Se Hypokondri och Ängslan, sp. 1230. Bacillus enteritides och B. suipestifer. Se Bakteriologi, sp. 428. Suppl. -- B. subtilis. Se Höbacill. Back (eng.) i fotboll. Se Bollspel, sp. 1029. *Backamo upphörde 1913 att vara mötesplats. 28 sept. s. å. aftäcktes i anledning däraf en minnessten på B. Back-anis, bot. Se Pimpinella. *Backdike. En mindre vanlig benämning är kantdike. *Backe, som är centrum för nordligaste delen af Ångermanland, har länslasarett, bankkontor och är tingsplats för Fjällsjö tingslag. Samhället ligger 41 km. från Hoting vid Inlandsbanan och 94 km. från Helgum vid Norra stambanan. ^{O. Sjn.} Backglim, bot. Se Silene. Backhaus, Wilhelm, tysk pianist, f. 1884 i Leipzig, elev af konservatoriet där och af E. d'Albert, har sedan 1900 företagit vidsträckta konsertresor, som fört honom bl. a. flera gånger till Stockholm. Genom kraft och glans i tekniken samt äkta musiksinne hör han till nutidens mera framstående pianister. ^{E. F--t.} Backhö, landtbr. Se Hö. <img r>Johan Oskar Backlund.

*Backlund. 1. J. O. B. dog 29 aug. 1916 i Pulkova. -- 2. Helge Götrik B., den föregåendes son, geolog och mineralog, f. 13 sept. 1878 i Dorpat, blef 1908 filos. doktor i Wien och 1909 kustos och 1911 chefkustos vid ryska vet. akad:s geologiska museum i Petersburg. Han var 1912--13 statsgeolog i Argentina och tillbragte åren 1913--14 på resor i Nord- och Syd-Amerika, återvände till Ryssland och bereste 1915 Altai och norra Mongoliet, 1916 Ural och 1917 norra Mongoliet. 1914 uppfördes han i 2:a förslagsrummet till professor vid Stockholms högskola, och 1918 utnämndes han till professor i geologi och mineralogi vid Åbo akademi. Som vetenskapsman har B. hufvudsakligen egnat sig åt arbeten på mineralogiens och petrografiens områden med ämnen från de många olika länder han berest. Utom de redan omtalade forskningsresorna deltog B. 1899--1901 som geolog i de svensk-ryska gradmätningsexpeditionerna till Spetsbergen, 1904 i en expedition till norra Sibirien, Jenisejs och Khatangas nedre lopp och ledde expeditioner 1909 till norra Ural och Norra ishafvet (Obflodens nedre lopp) samt 1911 till Turkestan för undersökning af naftaförekomster. 2. ^{K. A. G.} Backlöpning, idrottst. Se Skidlöpning, sp. 987--988. Backman, Karl Johan, pedagog, botanist, f. 2 maj 1822 på Frösön, d. 1 maj 1898 i Stockholm, blef filos. doktor i Uppsala 1840 och rektor vid Luleå lägre läroverk 1855. Han var rektor vid högre läroverket där 1859--84 samt lektor 1884--88. B. författade (jämte V. T. Holm) Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapplands fanerogamer (1878). ^{C. Lmn.} Backman, Gaston Viktor, anatom, antropolog, f. 11 juli 1883 i Rejmyre, Östergötland, med. doktor i Uppsala 1913, funktionerade de närmaste åren därefter dels vid Riksmuseum (som antropolog), där han förut varit amanuens, dels som läkare i sinnesvård vid Uppsala hospital och hospitalen i Säter och Västervik. På grund af sina vetenskapliga förtjänster kallades han 1920 att vara professor i anatomi och direktör för anatomiska och histologiska institutionerna vid universitetet i Riga, hvilka under hans ledning och nitiska verksamhet erhållit en modern gestaltning. B. har gjort sig ett erkändt namn inom den