1901 politiska skämtverser på den tyska Struwwelpetermetern, har författat ett antal moderna romaner och skildringar, som blifvit mycket uppskattade för sin allvarliga lifsåskådning (The priest, 1906, The vigil, 1907, Broken earthenware, 1910, m. fl.), samt lefnadsteekningarna Albert, fourth earl Grey trollkommissionen på Åland (se Ålands befästningar, sp. 997). H. J--dt. Beggarstaff Brothers [be;gostäf brathos], pseu- donym. Se Nicholson, W., sp. 931. *Begna. Se Valdresvasdraget. Begndalen. Se Sör-Aurdal. Begović [-vitj], Milan, författare. Se Serbokroatiska litteraturen, sp. 159. *Begrafning (sp. 1206). Några nyare skelettfynd af urmänniskan göra det sannolikt, att de ifråga- varande individerna från den äldsta stenåldern blifvit regelrätt begrafda. Se Människan, sp. 261. - Vid flera riksdagar (senast 1918) framställdes motioner om skrifvelse till K. M:t om öfvervägande af frågan, huruvida s. k. borgerlig begrafning skulle kunna införas. Kamrarna stannade i olika beslut, hvarför frågan förföll. - (Sp. 1216). Enligt lag af 18 dec. 1908 skall "begrafning i still- het" ega rum, när någon blifvit af rättad eller ljutit döden under föröfvande af groft våld, men ej den, som beröfvat sig själf lifvet. - Litt.: D. F. Nylund, "Begravningsritualet och begravningsseder i den svensk-lutherska kyrkan" (1917). *Begrafningsplats (sp. 1218). Genom den nya hälsovårdsstadgan af 19 juni 1919 har förbudet att jorda lik inom stad blifvit upphäfdt och i stället för både stad och land förordnats, att be- grafningsplats icke må läggas på sådant ställe eller anordnas på sådant sätt, att vatten därifrån kan menligt inverka på källa, brunn eller annat vatten- hämtningsställe, och att till dylik plats företrädes- vis bör väljas mark med sandig eller kalkhaltig jordmån, h vilken bör vara omsorgsfullt utdikad och prydligt planterad. Gräfd graf skall vara minst 2 m. djup (förut 1 ½ m.). Särskildt för stad gäller, att begrafningsplatsens gräns måste ligga minst 18 m. från byggnad, som inrymmer boningsrum. - Litt.: Harald Wadsjö, "Kyrkogårdskonst. Afbildningar från äldre svenska kyrkogårdar" (1919). Begtrup, Holger, dansk högskoleföreståndare, författare, f. 28 juni 1859, teol. kandidat 1880, lärare vid Askovs folkhögskola 1882, upprättade 1895 Frederiksborgs folkhögskola, som snart blef en af de största i landet. Han utgaf 1900-04 tidskr. "Den danske höjskole". Ehuru ifrig an- hängare af vänsterpolitikern K. Berg (hvars bio- grafi han skref 1896), afslog han dock 1891 att bli dennes efterträdare i folketinget. B. har skri- vit Det danske folks historie i det 19. aarhundrede (4 bd, 1909-14), en rad småskrifter om Grundtvig (1899-1905) och utgett Grundtvigs "Udvalgte skrifter" (10 dir, 1904-10). E. Ebg. Béhal [beall], Auguste, fransk kemist, f. 29 mars 1859 i Lens (Pas-de-Calais), studerade kemi vid Sorbonne och vid Ecole supérieure de pharmacie i Paris. Efter en tids praktik som farmaceut och verksamhet som lärare i organisk kemi vid Parisfakulteten blef han professor i toxikologi och senare (1907) i organisk kemi vid nyssnämnda farmaceutiska läroverk. Hans vetenskapliga arbeten, till god del utförda tills, med elever, röra sig på en stor mängd områden af den organiska kemien. Bl. a. har han upptäckt den kristalliserade guajakolen, framställt syntetisk kamfer m. m. I början af sin vetenskapliga bana uppträdde han kraftigt för den moderna atomteorien och mot den äldre ekvivalent- läran. Särskildt intresse har han egnat läran om de organiska ämnenas inre byggnad (deras stereo- kemi). B. har utgett bl. a. Traité de chimie organique d*apres les théories mödernes (1896; 3 uppl.). Han är led. af Institutet och har funge- rat som ordf. i Société de pharmacie och i Sociétó chimique. B. är synnerligen framstående både som föreläsare och grundläggare af en vetenskaplig kemistskola. C. G. S. *Beham. 1. H. S. B. En gravyr af honom är återgifven i art. Döden, fig. 4. *Behar (Bihar). 1. Ingår efter omorganisationen 1912 i prov. Behar and Orissa och utgör där en underprovins, som är delad på tre divisioner: Patna, Tirhut och Bhagalpur. 23,752,969 inv. (1911). Behar and Orissa, provins. Se Orissa 1. Beharibönor, bot., de mer eller mindre skalade fröna af Anacardium occidentale. De äro oljerika och användas som mandelsurrogat. G. L-m. *Behistan. Dareios I:s inskrift är återgifven i art. Persien, fig. 10. Behle, Anna Charlotta, plastiklärarinna, f. 9 aug. 1876 i Stockholm, tog organistexamen 1896, studerade sång vid konservatoriet samt i Paris 1901-03, utgick 1911 (med "stora diplo- met") från Jaques-Dalcrozes 1910 öppnade institut för rytmisk gymnastik i Dresden. Hon innehar sedan 1907 eget plastikinstitut i Stockholm samt blef 1913 lärarinna i plastisk gymnastik vid operaskolan och 1916 vid konservatoriet, där hon äfven undervisar i solfeggio. Hon har gett bemärkta uppvisningar och själf uppträdt äfven som romanssångerska. E. F--t. *Behm, V. E., blef led. af konstakademien 1910. Behm, Axel Alarik, zoolog, f. 17 juli 1871 i Ovikens socken, Jämtland, var 1892--97 konservator vid Naturhistoriska riksmuseum, an- togs 1897 af A. Hazelius till e. o. amanuens vid Nordiska museet, blef 19CO ord. amanuens och 1907 intendent vid detsamma samt föreståndare för den naturvetenskapliga af d. på Skansen, om hvars zoologiska trädgård han inlagt mycket stora förtjänster. B. har företagit studieresor till de flesta zoologiska trädgårdar i Europa och dessutom flera forskningsfärder inom Skandinavien. Bland hans skrifter må nämnas Från Skansens zoologiska trädgård (1908) och Från fjällbygden (1911). B. är redaktör för 4:e sv. uppl. af Brehms "Djurens lif". L--e. Behncke, Paul, tysk sjömilitär, f. 13 aug. 1866 i Siisel i furstendömet Lübeck, blef officer vid flottan 1886 och konteramiral 1914. Under Världskriget deltog han som chef för 3:e slagskeppseskadern med utmärkelse i Skagerakslaget (se d. o.) 31 maj 1916, där han blef svårt sårad, samt sedermera som chef för slagskeppseskadern i Östersjön, äfven med utmärkelse, i expeditionen till Ösel och Dagö i okt. 1917. Viceamiral 1916, var han under en kort tid 1918 sjöminister. I aug. 1920 blef han chef för den nyorganiserade marinen. S.å. blef