Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beggarstaff Brothers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1901 politiska skämtverser på den tyska Struwwelpetermetern,
har författat ett antal moderna romaner och
skildringar, som blifvit mycket uppskattade
för sin allvarliga lifsåskådning (The priest, 1906,
The vigil, 1907, Broken earthenware, 1910, m. fl.),
samt lefnadsteekningarna Albert, fourth earl Grey
trollkommissionen på Åland (se Ålands befästningar, sp. 997).
H. J–dt.
Beggarstaff Brothers [be;gostäf brathos], pseu-
donym. Se Nicholson, W., sp. 931.
*Begna. Se Valdresvasdraget.
Begndalen. Se Sör-Aurdal.
Begović [-vitj], Milan, författare. Se
Serbokroatiska litteraturen, sp. 159.
*Begrafning (sp. 1206). Några nyare skelettfynd
af urmänniskan göra det sannolikt, att de ifråga-
varande individerna från den äldsta stenåldern
blifvit regelrätt begrafda. Se Människan, sp.
261. - Vid flera riksdagar (senast 1918)
framställdes motioner om skrifvelse till K. M:t om
öfvervägande af frågan, huruvida s. k. borgerlig
begrafning skulle kunna införas. Kamrarna stannade
i olika beslut, hvarför frågan förföll. - (Sp. 1216).
Enligt lag af 18 dec. 1908 skall "begrafning i still-
het" ega rum, när någon blifvit af rättad eller
ljutit döden under föröfvande af groft våld, men
ej den, som beröfvat sig själf lifvet. - Litt.: D. F.
Nylund, "Begravningsritualet och begravningsseder
i den svensk-lutherska kyrkan" (1917).
*Begrafningsplats (sp. 1218). Genom den nya
hälsovårdsstadgan af 19 juni 1919 har förbudet
att jorda lik inom stad blifvit upphäfdt och i
stället för både stad och land förordnats, att be-
grafningsplats icke må läggas på sådant ställe eller
anordnas på sådant sätt, att vatten därifrån kan
menligt inverka på källa, brunn eller annat vatten-
hämtningsställe, och att till dylik plats företrädes-
vis bör väljas mark med sandig eller kalkhaltig
jordmån, h vilken bör vara omsorgsfullt utdikad
och prydligt planterad. Gräfd graf skall vara minst
2 m. djup (förut 1 ½ m.). Särskildt för stad gäller,
att begrafningsplatsens gräns måste ligga minst 18
m. från byggnad, som inrymmer boningsrum.
- Litt.: Harald Wadsjö, "Kyrkogårdskonst.
Afbildningar från äldre svenska kyrkogårdar" (1919).
Begtrup, Holger, dansk högskoleföreståndare,
författare, f. 28 juni 1859, teol. kandidat 1880,
lärare vid Askovs folkhögskola 1882, upprättade
1895 Frederiksborgs folkhögskola, som snart blef
en af de största i landet. Han utgaf 1900-04
tidskr. "Den danske höjskole". Ehuru ifrig an-
hängare af vänsterpolitikern K. Berg (hvars bio-
grafi han skref 1896), afslog han dock 1891 att
bli dennes efterträdare i folketinget. B. har skri-
vit Det danske folks historie i det 19. aarhundrede
(4 bd, 1909-14), en rad småskrifter om Grundtvig
(1899-1905) och utgett Grundtvigs "Udvalgte
skrifter" (10 dir, 1904-10).
E. Ebg.
Béhal [beall], Auguste, fransk kemist, f. 29
mars 1859 i Lens (Pas-de-Calais), studerade kemi
vid Sorbonne och vid Ecole supérieure de pharmacie
i Paris. Efter en tids praktik som farmaceut och
verksamhet som lärare i organisk kemi vid
Parisfakulteten blef han professor i toxikologi och senare
(1907) i organisk kemi vid nyssnämnda
farmaceutiska läroverk. Hans vetenskapliga arbeten, till
god del utförda tills, med elever, röra sig på en
stor mängd områden af den organiska kemien. Bl. a.
har han upptäckt den kristalliserade guajakolen,
framställt syntetisk kamfer m. m. I början af sin
vetenskapliga bana uppträdde han kraftigt för den
moderna atomteorien och mot den äldre ekvivalent-
läran. Särskildt intresse har han egnat läran om
de organiska ämnenas inre byggnad (deras stereo-
kemi). B. har utgett bl. a. Traité de chimie
organique d*apres les théories mödernes (1896;
3 uppl.). Han är led. af Institutet och har funge-
rat som ordf. i Société de pharmacie och i Sociétó
chimique. B. är synnerligen framstående både som
föreläsare och grundläggare af en vetenskaplig
kemistskola.
C. G. S.
*Beham. 1. H. S. B. En gravyr af honom är
återgifven i art. Döden, fig. 4.
*Behar (Bihar). 1. Ingår efter
omorganisationen 1912 i prov. Behar and Orissa och utgör
där en underprovins, som är delad på tre divisioner:
Patna, Tirhut och Bhagalpur. 23,752,969 inv. (1911).
Behar and Orissa, provins. Se Orissa 1.
Beharibönor, bot., de mer eller mindre skalade
fröna af Anacardium occidentale. De äro oljerika
och användas som mandelsurrogat. G. L-m.
*Behistan. Dareios I:s inskrift är återgifven i
art. Persien, fig. 10.
Behle, Anna Charlotta, plastiklärarinna,
f. 9 aug. 1876 i Stockholm, tog organistexamen
1896, studerade sång vid konservatoriet samt i
Paris 1901-03, utgick 1911 (med "stora diplo-
met") från Jaques-Dalcrozes 1910 öppnade institut
för rytmisk gymnastik i Dresden. Hon innehar
sedan 1907 eget plastikinstitut i Stockholm samt blef
1913 lärarinna i plastisk gymnastik vid operaskolan
och 1916 vid konservatoriet, där hon äfven
undervisar i solfeggio. Hon har gett bemärkta
uppvisningar och själf uppträdt äfven som romanssångerska.
E. F–t.
*Behm, V. E., blef led. af konstakademien 1910.
Behm, Axel Alarik, zoolog, f. 17 juli
1871 i Ovikens socken, Jämtland, var 1892–97
konservator vid Naturhistoriska riksmuseum, an-
togs 1897 af A. Hazelius till e. o. amanuens vid
Nordiska museet, blef 19CO ord. amanuens och
1907 intendent vid detsamma samt föreståndare
för den naturvetenskapliga af d. på Skansen, om
hvars zoologiska trädgård han inlagt mycket stora
förtjänster. B. har företagit studieresor till de
flesta zoologiska trädgårdar i Europa och dessutom
flera forskningsfärder inom Skandinavien. Bland
hans skrifter må nämnas Från Skansens zoologiska
trädgård (1908) och Från fjällbygden (1911). B. är
redaktör för 4:e sv. uppl. af Brehms "Djurens lif".
L–e.
Behncke, Paul, tysk sjömilitär, f. 13 aug.
1866 i Siisel i furstendömet Lübeck, blef officer vid
flottan 1886 och konteramiral 1914. Under Världskriget
deltog han som chef för 3:e slagskeppseskadern
med utmärkelse i Skagerakslaget (se d. o.)
31 maj 1916, där han blef svårt sårad, samt sedermera
som chef för slagskeppseskadern i Östersjön,
äfven med utmärkelse, i expeditionen till Ösel och
Dagö i okt. 1917. Viceamiral 1916, var han under
en kort tid 1918 sjöminister. I aug. 1920 blef han
chef för den nyorganiserade marinen. S.å. blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
