611 Bhaga-Bhakti 612 kanoniskt anseende hos Qvetambara-, men ej hos Digambara-sekten. Jfr Jacobis "Introduction" så väl till hans edition som öfv. samt Winternitz, "Ge- schichte der indischen litteratur" II, 2 (1921), och Charpentier, "The Uttarädhyayanasiitra" (i "Ar- chives d'études orientales", vol. 18; 1922). K. F. J. Bhaga, ind. relig., enligt äldsta religiösa föreställ- ningar, där B. uppträder (i Rigveda är endast hymn VII, 41 hufvudsakligen egnad Bhaga), e<n af Adi- tyas (se V a r u n a), som härskar öfver välstånd och lycka, särskildt äktenskaplig lycka. Ordet be- tyder också del, lott, lycka, älskog; som person "lyckogifvare". Han föreställes härska öfver den 10:e månaden, från den första vårmånaden räknadt, samt öfver stjärnbilden (naksatra) Uttara-Phalguni. Månens uppehållstid i denna stjärnbild var lycko- bringande för ingående af äktenskap. I Rigvedas synkretism tenderar B. att bli ett appellativt namn på åtskilliga gudar (särskildt Savitar). Hos ira- nerna är bag a beteckningen för den högste guden, Ahura-Mazda. Samma ord är i slaviska språk all- mänt namn för gud, så i fornslav. bogu. Den indoeuropeiska betydelsen lär ha varit "rikedoms- gifvare", "-fördelare" e. d., som redan tidigt ten- derade till att bli appellativ för gud. Jfr Hopkins, "The religions of India" (1895), Macdonell, "Ve- dic mythology" (i Biihlers "Grundriss der indo- arischen philologie" III, A, 1897), Oldenberg, "Religion des Veda" (2 uppl. 1917) och "Nach- richten der götting, gesellschaft der wissenschaften" (1915, 361 ff.), och Hopkins, "Religion of India" (1895). K. F. J. *Bhagalpur. Ett af divisionens distrikt, Malda (se d. o., äfven i Suppl.), har öfverflyttats till prov. Bengalen. B:s areal är nu 48,235 kvkm., med 8,144,821 inv. (1911). *Bhagavad-gitä. Se vidare Bhakti. Suppl. Bhagavant 1. Bhagavat (sanskr., eg. "lyck- lig", af ven "helig", "gudomlig",afledning af bhaga, se d. o. Suppl., "lycka"), ind. relig., namn på vissa gudomliga väsen och heliga män; särskildt inom vishnuismens krets namn på Vishnus uppenbarelse som Krishna, föremål för den personliga form af dyrkan, som kallas bhakti (se d. o. Suppl.). Äfven andra speciella sektgudar, alltså äfven Giva, kunna erhålla beteckningen Bhagavant. K. F. J. Bhägavata (sanskr., eg. "hörande till, härstam- mande från Bhagavant", sekundärafledning däraf), ind. relig., speciell benämning på dyrkare af Vishnu- Krishna, alltså hörande till den form af Vishnu- Krishnas bekännelse, som i hängifvenheten för den personlige guden, alltså bhakti, såg hufvudsumman af religionen. Bland de mest berömda af denna rikt- nings anhängare och förkunnare var Rämänuja från 1200-talet, som i denna syftning skrifvit en kom- mentar till Bädaräyanas Vedäntasiitra (se dessa ord). Bhagavatsekten hålles icke alltid skild från Bhäkta (dyrkare af Vishnu som Väsudeva) eller Päncarätra-sekten. Se Garbe, "Indien und das christentum", 1914; "Bhagavad-gitä" Einleitung; "Hopkins, "Religions of India" (1895). K. F. J. Bhagavata-Puräna, ind. litt., eg. "det till Bhagavant (d. v. s. Vishnu-Krishna) hörande Puräna", tillhörande den art af historisk-legenda- risk litteratur, som går under namnet Puräna (se Indiens språk och litteratur, sp. 538 -539). Enligt en mycket osäker tradition skulle B. ha till upphofsman grammatikern Vopadeva (omkr. 1200-talet). I alla händelser har den uppstått inom Bhaga vätas krets, och dess religiösa förkunnelse står nära Bhagavad-gità, hvarför B. är vishnuis- mens förnämsta religionsurkund. Den synes ha spelat en viktig roll i uppkomsten af de vishnuitiska sekter, som gå under Caitanyas och Vallabhä- cäryas (se V a 11 a b h a) namn. Ehuru ett af de senaste litferaturverken bland denna art, ut- märkes B. förmånligt i fråga om komposition och innehåll i öfrigt. Dess språkdräkt (sanskrit) sträf- var till korrekthet, men företer i sin sökta ålder- domlighet drag, som visa, att sanskrit för förf. icke kunde vara annat än ett dödt litterärt språk. B. har utgetts flera ggr i Indien. De 9 första af dess 12 böcker äro of v. af E. Burnouf (3 bd, 1840- 47; bd 4 och 5 äro utg. af Hauvette-Besnault och Roussel 1884, 1898). Jfr_inledningen till 2:a uppl. af Wilsons "Vishnu-Puräna" (utg. af Fitzedward Hall) bd I, och Winternitz, "Geschichte der in- dischen litteratur" I (2:a uppl. 1909). K. F. J. Bhagavati (fullstämdig titel Bhagavati viyäha- eller Viyähapannatti), sanskr., eg. "Den heliga" (läran), ind. relig., är den femte hufvudafdelningen (angå) af jainisternas kanon, delvis utg. och öfv. af A. Weber, "Uber ein fragment der Bhagavati" (i "Abhandlungen der Königl. akademie der wissen- schaften zu Berlin", 1865-66), där också en sam- manfattande öfversikt af innehållet: de olika sta- dierna af själavandringen, deras orsaker, beskaffen- het o. s. v., med inströdt legendmaterial af hvarje- handa innehåll. Jfr Winternitz, "Geschichte der indischen litteratur", II, 2 (1921). K. F. J. Bhagfratha, en indisk sagokonung, tillhörande mytkretsen om floden Ganges, hvars källflod också är uppkallad efter honom med namnet Bhäglrathi. Genom sin fromhet förmådde han Ganges' himmel- ska urbild att stiga ned på jordem för att utföra ett välsignelsebringande verk. B. ledde floden från Himalaya till hafvet, som på detta sätt ånyo fylldes efter förut af helig ondska företagen tömning genom den mäktige muni'n (vise mannen) Agastya. Han upptog Gänga som sin dotter. Jfr Muir, "Original sanskrit texts", bd IV, och Wurm, "Geschichte der indischen religion" (1874). K. F. J. Bhagirathi, ett af Ganges' utlopp. Se Ganges. Bhäirava (sanskr., "hörande till den förskräck- lige", "förskräcklig"), ind. relig., namn på Qiva i hans egenskap af ledare af och föremål för en högst af skräckande och vedervärdig orgiastisk kult, firad medelst vilda backiska danser (tändava). I 8 former, alla af skräckfull art, manifesterar sig Qiva som Bhäirava, ridande på en hund. Som pendang heter hans maka Durgä Bhäiravi. Jfr Barth, "Re- ligions of India" (1882), och Hopkins, "Religions of India" (1895). K. F. J. Bhakti (sanskr., eg. "delaktighet"), ind. relig., är en religiös teknisk term på den sinnesstämning eller rättare den sinnets fullständiga h ä n g i f- v en het för en som personlig tänkt gudom, som kan resultera i delaktighet i gudomen, uppgående i densamma, ofta tänkt under bilden af ett djupt ingripande mystiskt kärleksförhållande. Jämsides med vidyämärga (kunskapsvägen) och karmamärga (verk- eller offervägen), på hvilka man gemenligen sedan äldsta tider ville nå befrielse från måyä