Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bhaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Bhaga-Bhakti
612
kanoniskt anseende hos Qvetambara-, men ej hos
Digambara-sekten. Jfr Jacobis "Introduction" så
väl till hans edition som öfv. samt Winternitz, "Ge-
schichte der indischen litteratur" II, 2 (1921), och
Charpentier, "The Uttarädhyayanasiitra" (i "Ar-
chives d’études orientales", vol. 18; 1922). K. F. J.
Bhaga, ind. relig., enligt äldsta religiösa föreställ-
ningar, där B. uppträder (i Rigveda är endast hymn
VII, 41 hufvudsakligen egnad Bhaga), e<n af Adi-
tyas (se V a r u n a), som härskar öfver välstånd
och lycka, särskildt äktenskaplig lycka. Ordet be-
tyder också del, lott, lycka, älskog; som person
"lyckogifvare". Han föreställes härska öfver den
10:e månaden, från den första vårmånaden räknadt,
samt öfver stjärnbilden (naksatra) Uttara-Phalguni.
Månens uppehållstid i denna stjärnbild var lycko-
bringande för ingående af äktenskap. I Rigvedas
synkretism tenderar B. att bli ett appellativt namn
på åtskilliga gudar (särskildt Savitar). Hos ira-
nerna är bag a beteckningen för den högste guden,
Ahura-Mazda. Samma ord är i slaviska språk all-
mänt namn för gud, så i fornslav. bogu. Den
indoeuropeiska betydelsen lär ha varit "rikedoms-
gifvare", "-fördelare" e. d., som redan tidigt ten-
derade till att bli appellativ för gud. Jfr Hopkins,
"The religions of India" (1895), Macdonell, "Ve-
dic mythology" (i Biihlers "Grundriss der indo-
arischen philologie" III, A, 1897), Oldenberg,
"Religion des Veda" (2 uppl. 1917) och "Nach-
richten der götting, gesellschaft der wissenschaften"
(1915, 361 ff.), och Hopkins, "Religion of India"
(1895). K. F. J.
*Bhagalpur. Ett af divisionens distrikt, Malda
(se d. o., äfven i Suppl.), har öfverflyttats till prov.
Bengalen. B:s areal är nu 48,235 kvkm., med
8,144,821 inv. (1911).
*Bhagavad-gitä. Se vidare Bhakti. Suppl.
Bhagavant 1. Bhagavat (sanskr., eg. "lyck-
lig", af ven "helig", "gudomlig",afledning af bhaga,
se d. o. Suppl., "lycka"), ind. relig., namn på
vissa gudomliga väsen och heliga män; särskildt inom
vishnuismens krets namn på Vishnus uppenbarelse
som Krishna, föremål för den personliga form af
dyrkan, som kallas bhakti (se d. o. Suppl.). Äfven
andra speciella sektgudar, alltså äfven Giva, kunna
erhålla beteckningen Bhagavant. K. F. J.
Bhägavata (sanskr., eg. "hörande till, härstam-
mande från Bhagavant", sekundärafledning däraf),
ind. relig., speciell benämning på dyrkare af Vishnu-
Krishna, alltså hörande till den form af Vishnu-
Krishnas bekännelse, som i hängifvenheten för den
personlige guden, alltså bhakti, såg hufvudsumman
af religionen. Bland de mest berömda af denna rikt-
nings anhängare och förkunnare var Rämänuja från
1200-talet, som i denna syftning skrifvit en kom-
mentar till Bädaräyanas Vedäntasiitra (se dessa
ord). Bhagavatsekten hålles icke alltid skild från
Bhäkta (dyrkare af Vishnu som Väsudeva) eller
Päncarätra-sekten. Se Garbe, "Indien und das
christentum", 1914; "Bhagavad-gitä" Einleitung;
"Hopkins, "Religions of India" (1895). K. F. J.
Bhagavata-Puräna, ind. litt., eg. "det till
Bhagavant (d. v. s. Vishnu-Krishna) hörande
Puräna", tillhörande den art af historisk-legenda-
risk litteratur, som går under namnet Puräna (se
Indiens språk och litteratur, sp. 538
-539). Enligt en mycket osäker tradition skulle B.
ha till upphofsman grammatikern Vopadeva (omkr.
1200-talet). I alla händelser har den uppstått inom
Bhaga vätas krets, och dess religiösa förkunnelse
står nära Bhagavad-gità, hvarför B. är vishnuis-
mens förnämsta religionsurkund. Den synes ha
spelat en viktig roll i uppkomsten af de vishnuitiska
sekter, som gå under Caitanyas och Vallabhä-
cäryas (se V a 11 a b h a) namn. Ehuru ett af
de senaste litferaturverken bland denna art, ut-
märkes B. förmånligt i fråga om komposition och
innehåll i öfrigt. Dess språkdräkt (sanskrit) sträf-
var till korrekthet, men företer i sin sökta ålder-
domlighet drag, som visa, att sanskrit för förf. icke
kunde vara annat än ett dödt litterärt språk. B. har
utgetts flera ggr i Indien. De 9 första af dess
12 böcker äro of v. af E. Burnouf (3 bd, 1840-
47; bd 4 och 5 äro utg. af Hauvette-Besnault och
Roussel 1884, 1898). Jfr_inledningen till 2:a uppl.
af Wilsons "Vishnu-Puräna" (utg. af Fitzedward
Hall) bd I, och Winternitz, "Geschichte der in-
dischen litteratur" I (2:a uppl. 1909). K. F. J.
Bhagavati (fullstämdig titel Bhagavati viyäha-
eller Viyähapannatti), sanskr., eg. "Den heliga"
(läran), ind. relig., är den femte hufvudafdelningen
(angå) af jainisternas kanon, delvis utg. och öfv.
af A. Weber, "Uber ein fragment der Bhagavati" (i
"Abhandlungen der Königl. akademie der wissen-
schaften zu Berlin", 1865-66), där också en sam-
manfattande öfversikt af innehållet: de olika sta-
dierna af själavandringen, deras orsaker, beskaffen-
het o. s. v., med inströdt legendmaterial af hvarje-
handa innehåll. Jfr Winternitz, "Geschichte der
indischen litteratur", II, 2 (1921). K. F. J.
Bhagfratha, en indisk sagokonung, tillhörande
mytkretsen om floden Ganges, hvars källflod också
är uppkallad efter honom med namnet Bhäglrathi.
Genom sin fromhet förmådde han Ganges’ himmel-
ska urbild att stiga ned på jordem för att utföra ett
välsignelsebringande verk. B. ledde floden från
Himalaya till hafvet, som på detta sätt ånyo fylldes
efter förut af helig ondska företagen tömning genom
den mäktige muni’n (vise mannen) Agastya. Han
upptog Gänga som sin dotter. Jfr Muir, "Original
sanskrit texts", bd IV, och Wurm, "Geschichte der
indischen religion" (1874). K. F. J.
Bhagirathi, ett af Ganges’ utlopp. Se Ganges.
Bhäirava (sanskr., "hörande till den förskräck-
lige", "förskräcklig"), ind. relig., namn på Qiva i
hans egenskap af ledare af och föremål för en högst
af skräckande och vedervärdig orgiastisk kult, firad
medelst vilda backiska danser (tändava). I 8 former,
alla af skräckfull art, manifesterar sig Qiva som
Bhäirava, ridande på en hund. Som pendang heter
hans maka Durgä Bhäiravi. Jfr Barth, "Re-
ligions of India" (1882), och Hopkins, "Religions of
India" (1895). K. F. J.
Bhakti (sanskr., eg. "delaktighet"), ind. relig.,
är en religiös teknisk term på den sinnesstämning
eller rättare den sinnets fullständiga h ä n g i f-
v en het för en som personlig tänkt gudom, som
kan resultera i delaktighet i gudomen, uppgående
i densamma, ofta tänkt under bilden af ett djupt
ingripande mystiskt kärleksförhållande. Jämsides
med vidyämärga (kunskapsvägen) och karmamärga
(verk- eller offervägen), på hvilka man gemenligen
sedan äldsta tider ville nå befrielse från måyä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
