617 Bibelinstitutet-Bibelkommissionen 618 blef officer 1892, men tog redan 1899 af sked (med stabskaptens grad), egnade sig åt historiska studier och blef 1906 filos. licentiat på afh. Le Saint- Siège et la Suède durant la seconde moitié du XVI:e siècle. B. specialiserade sig på den katol- ska reaktionens tidehvarf i Norden och gjorde vid- lyftiga arkivforskningar på detta område i södra och mellersta Europa, särskildt i Vatikanen. Flera uppsatser blefvo resultatet däraf, såsom Les non- ciatures apostoliques permanentes jusqu'en 16å8 (1910), Sixt-Quint et la candidature de Sigismond de Suède au tróne de Pologne en 1587, Gustav Eriksson Vasa, prince de Suède (1913), hvaraf de flesta ingå i "Suomalainen tiedeakatemia's" Aunales. I samma akademis "Documenta histo- rica III-IV" publicerades Documents concernant des relations entré Le Saint-Siège et la Suède. Kort före sin död antogs B. till sekreterare i inter- nationella landtbruksinstitutet i Rom. Hans från- fälle innebar en stor förlust för den historiska forskningen, hvilken han genom sin vakenhet och energi, sina omfattande insikter och sin ovanliga språkkunskap kunnat bli till stort gagn. T. C. Bibelinstitutet, Svenska. Se Svenska bibelinstitutet. Suppl. 'Bibelkommissionen. Sedan normalupplagan af G. T:s kanoniska böcker ("för att användas vid den offentliga undervisningen i kyrka och skola" enligt k. cirk. 30 okt. 1903) blifvit utgifven 1904, tog kommissionen intensivt itu med revisionen af den 1884 utgifna normalupplagan af N. T. Kommissio- nen utgjordes fortfarande (1904) af professorerna Es. Tegnér och W. Rudin, domprosten J. Personne, den sistnämnde äfven sekreterare, och adjungerade led. docenten och lektorn i grekiska 0. V. Knös (d. 1907). Arbetet tog tid, ty det befanns snart, att en revision ej var tillräcklig, utan att en ny öfversättning af N. T. var nödvändig, för att tillbörlig öfverensstämmelse skulle kunna bli möjlig med den nya öfv. af G. T. Frukten af detta arbete blef en i slutet af 1907 utgifven proföfv. af N. T. Denna framlades af K. M:t för kyrkomötet 1908., som vitsordade öfv:s förträff- lighet, men dock ansåg, att den ytterligare borde öfverses, och därför i und. skrifvelse hemställde, att K. M t "dels åt bibelkommissionen måtte lämna uppdraget att efter förnyad granskning af nu föreliggande förslag till ny öfversättning af nya testamentet så snart som möjligt och helst inom loppet af nästa år utge en ny upplaga af öfver- sättningen; dels täcktes utse fyra män, åt hvilka gåfves uppdraget att såsom rådgifvande bistå bibel- kommissionen vid den förnyade granskningen samt vid utseendet af dessa män täcktes taga hänsyn till de olika synpunkter, hvarifrån en öfversätt- ning, som afses skola bli kyrkobibel, bör bedömas; dels ock medge, att den sålunda granskade öfver- sättningen må kunna fritt användas vid den offent- liga undervisningen i kyrka och skola". De fyra män, som K. M:t såsom svar på denna hemställan utsåg till kommissionens rådgifvare, voro ärkebiskop J. A. Ekman, biskopen i Växjö N. J. 0. H. Lind- ström, kontraktsprosten i Ansas, e. o. hofpredikan- ten A. H. Ljunghoff och f. d. läroverksadjunkten A. Edman. Under ärkebiskopens ordförandeskap ut- arbetade nu kommissionen och dess "rådgifvare" den normalupplaga af N. T., som blef färdig 1912. Jämte 1903 (1904) års normalupplaga af G. T:s kanoniska skrifter framlade K. M:t den nya normalupplagan af N. T. för 1915 års kyrko- möte, som i und. skrifvelse härom yttrade: "Kyrko- mötet antager för sin del såsom kyrkobibel, att användas vid kyrkans gudstjänster, den af Eders Kungl. Maj:t till kyrkomötet öfverlämnade öfver- sättningen af gamla och nya testamentets kanoni- ska böcker med de af bibelnämnden (d. v. s. kyrkomötets bibelnämnd) förordade rättelser samt med de nödvändiga ändringar, som bibelkommissio- nen vid arbetet med utgifvandet af den nya nor- malupplagan, hvilken bör vara färdig före 1916 års utgång, finner vara påkallade; församlingarna dock obetaget att, med vederbörande domkapitels medgifvande, vid gudstjänst använda nu gällande kyrkobibel under de närmaste 20 åren." Detta för svenska kyrkan så ytterst viktiga beslut före- gicks af en vida kortare debatt, än man hade väntat, och rönte ringa, ganska betydalselöst mot- stånd. Motståndet utgick egentligen från två schar- tauanskt sinnade lekmannaombud från Götsborg i förening med domprosten E. Stave i Uppsala, som eljest genom sin bibelkritiska ståndpunkt beteckna- des som schartauansk antipod. Detta egendomliga triumvirat väckte en så pass stor uppmärksamhet, att det ej torde böra med tystnad alldeles för- bigås i en teckning af bibelkommissionens historia. Från detta håll väcktes i sista stund en ur flera synpunkter besynnerlig motion om, att K. M:t måtte ombesörja en revision af den gamla kyrkobibeln, hvad beträffade alltför ålderdomliga och ur bruk komna ord och uttryck, och att denna sålunda reviderade gamla kyrkobibel skulle i kyrka och skola provisoriskt användas i st. f. nu föreliggande nya öfversättning. D. v. s. alla de många öfver- sättningsfelen och alla oriktigheter ur textkritisk synpunkt i den gamla kyrkobibeln skulle få stå kvar oförändrade. Motionen var dock underteck- nad af endast V. Hellberg, den ene af de båda göteborgarna. Att kyrkomötets beslut var ett ut- tryck för den allmänna meningen och önskan i hela landet synes bäst däraf, att ytterst få för- samlingar begagnat sig af tillåtelsen att ännu i 20 år få använda den gamla kyrkobibeln vid guds- tjänsterna. -. K. M:t uppdrog nu åt kommissio- nen att utföra de ändringar kyrkomötet beslutit samt de redaktionsändringar, till hvilka kommis- sionen själf kunde känna sig föranlåten. Men då professor Rudin på grund af sina fyllda 82 år och sin mindre goda hälsa begärde entledigande från kommissionen, utnämnde K. M:t till hans efter- trädare biskopen i Växjö N. J. 0. H. Lind- ström. Denne begärde att få med sig adjungera docenten J. Lindblom i Uppsala, hvarpå likaledes professor Es. Tegnér begärde att få docenten i Lund E. Eidem med sig adjungerad. Bådas be- gäran, som gjordes till kommissionens begäran, bifölls, och J. Personne, som sedan 18 juni 1910 var biskop i Linköpings stift, fick i uppdrag att som ordf. sammankalla den sålunda sammansatta kommissionen. Sedan dess led. hvar för sig utfört sina förarbeten, sammanträdde kommissionen i Stockholm 7 okt. 1916. Redan 12 okt. afled emel- lertid biskop Lindström plötsligt, hvarefter do- centen Lindblom utnämndes till hans ord. efterträ-