647 Bioliter-Biram 648 bergslagsstaterna 1637-1857" (1909) och "Kom- merskollegium och riksens ständers manufakturkon- tor samt konsulsstaten (omf. åren 1651-1910; 1912-15), "K. Tullverkets matrikel" (1911; flera arg.), "Matrikel öfver svenska postmästare" (1911; flera arg.), Blomberg, "Matrikel öfver svenska ång- båtsflottans befäl" (1912; flera arg.), Anjou, "Sven- ska frimurare" (1903-05), "Matrikel öfver Fri- murareordens IX:e provins" (1911; flera arg.), Sidenbladh, "Urmakare i Sverige under äldre ti- der" (1918), Gullberg och Uggla, "Svensk biogra- fisk kalender. I. Malmöhus län" (1919) och "Lands- statsmatrikel " (s. å.), Anander, "Östergötlands läns kalender" (1921), Lundström, "1881 års män" (1922), Fröding, "Det forna Göteborg" (1903) samt "Biografiska studier" (1905) och "Göteborgs dona- torer" (1911-12), och Lotten Dahlgren, "Kansä- ter, värmländska släktminnen" (1905). Om "Per- sonhistorisk tidskrift'' se Personhistoriska samfundet. Det Tullbergska "Svenskt por- trättgalleri" fullbordades af A. Hildebrand med ett stort generalregister 1913. E. F-t. Bioliter (af grek. Wos, lif, och Wtlios, sten), geol., petrogr., sedimentära bergarter (se Sedi- ment), som ha organogent ursprung och äro bil- dade öfvervägande af organiska lämningar eller fragment af sådana. Man indelar dem i petro- b i o l i t e r, hos hvilka det organiska stoffet genom förmultning bortgått och som omfatta alltefter den kemiska beskaffenheten hos dö oorganiska äm- nen, som uppbygga dem, karbonat-, kiselsyre- och fosforitbergarter, och kaustobioliter, hos hvilka en stor del af det organiska stoffet finns kvar i brännbart tillstånd efter mer eller mindre långt framskriden omvandling och som omfatta torf- arter, vissa gyttjor, brunkol, stenkol m. m. K. A. G. Biolley [biållä], Henri E., fransk-schweizisk forstman, f. 1858, förvaltare af stadsskogarna i di- striktet Couvet, Neuchátel, är en framstående blä- dare (se B l ä dm i n g). Han indelar skogen i af del- ningar på omkr. 15 härs storlek; hvarje afdelning är en stationär enhet med en viss mellantid mellan huggningarna, vanligen 6 eller 8 år, beroende på boniteten. Noggrann statistik föres för hvarje af- delning. B. kallar sitt system, som bygger på principer, framställda af framsmannen Gurnaud, la méthode du contróle. Systemet finnes framställdt i hans arbete L'aménagement des joréts (1921). S. P. Biolog [-låg], idkare af vetenskapen biologi (se d. o.), en som studerar det organiska lifvet. * Biologiska föreningens sista sammanträde egde rum 1901. Biologiska stationer. Se Zoologiska sta- tioner. Biologisk blod- och ägghvitdifferentiering, en af de viktigaste praktiska metoderna inom rätts- medicinen, består däri, att en fällning eller grum- ling uppstår, om man blandar en klar blod- eller ägghvitlösning (A) med klart serum (Ax) af ett djur, som tidigare erhållit insprutningar i kroppen af samma blod- eller ägghvitslag. Man kallar ett sådant serum ett precipiterande immun- serum (se Precipitin). Däremot uppstår icke fällning, om man blandar blod- eller ägg- hvitlösningen (A) med serum från ett djur, som förut fått insprutningar med någon annan blod- eller ägghvitlösning än A eller som icke alls erhållit insprutningar. Ett precipiterandö immun- serum reagerar endast med sin homologa ägghvita. Ett exempel på metodens praktiska användning är: I en för mord anklagad persons bostad anträffas en blodig skjorta. Åklagaren söker göra troligt, att det är fråga om människoblod, den anklagade påstår, att det är nötkreatursblod från en slakt. Med kemiska eller mikroskopiska metoder kommer man icke till rätta; den biologiska metoden kan där- emot ge klart besked. Fläckarna extraheras med vatten. Det klara extrakt et blandas med klart serum från två kaniner, af hvilka den ena blifvit behandlad med nötkreaturs blod, den andra med människoblod. Ger extraktet fällning endast med serum från den med människoblod behandlade kaninen, utgjordes fläckarna på skjortan af män- niskoblod och icke af nötkreatursblod. För biolo- gisk blod- och ägghvitdifferentiering användas älven anafylaxi- och komplementbindningsreaktio- nerna (se S e r u m d i a g n o s t i k, sp. 190, 191). Se Citron, "Die methoden der immunodiagnostik" (2:a uppl. 1912). G. Wrgii. *Biologisk rening. Se vidare Vattenrening. Biomekanik, zool. Se Zoologi, sp. 844. *Biometri. Så betecknas ock den disciplin inom biologien, som har till uppgift att undersöka orga- nismerna med särskild hänsyn till deras tal- och måttförhållanden. Ii-e. *Biondi, Er n est o, italiensk bildhuggare, föd- des 1855, Biong, Kristian Hjalmar, norsk arkitekt, f. 1870 i Ullensåker, studerade i Kristiania, Ox- ford och London, var verksam i utlandet, till dess han slog sig ned i Kristiania 1900. Bland hans arbeten äro kungamilan på Voksenkollen (utförd efter pristäflan 1907), sjukanstalten i Åker, socie- tetshus i Sandefjord, åtskilliga villor o. a. G-g N. Biorhiza aptera, zool. Se G a list oklar, sp. 645. Biorisering, lakleriol., pastöriseringsmetod sär- skildt för mjölk, hvilken i fint fördelade droppar sprutas in i en cylinder, i hvilken mjölkpartiklarna upphettas några sekunder till omkr. 75° för att därefter hastigt afkylas. Vid nämnda värmegrad dödas smittämnen och sporfria bakterier, såsom surmjölksbakterier. På grund af den korta tiden för den höga temperaturens inverkan skadas icke mjölkens enzym nämnvärdt. Förfaringssättet torde, åtminstone i vårt land, icke ha nått någon större praktisk användning. G. Wrgn. *Bioser benämnas äfven disackarider (jfr Sockerarter). Biotyp, biol. De växt- eller djurindivider, som ha samma anlagstypiska konstitution (se Ä r f t- 1 i g h e t), utgöra enligt Johannsens terminologi en biotyp 1. lifstyp. I själfva verket är dock biotyp identisk med hvad tidigare benämnts elemen- tarrt. L~e- Bipinnarialarven, zool. Se Tagghudingar. sp. 279. Biplan (af lat. bis, två gånger), flygv., flyg- plan med dubbla vingar, placerade öfver hvar- andra (se Flygplan. Suppl.). G. T. P. Bipontlnus. Se Schultz, K. H. *Bir motsvarar ej romerska staden Zeugma. Om dennas verkliga läiro se Z o u g TTI n