715 Bojumbræen-Bolag 716 1897-1905 i Lyngby och 1905-09 hos sin broder. 1894-1910 var hon ordf. i Dansk kvindesam- fund. E. Ebg. Bojumbræen, glaciär i Norge, Sogn og Fjordane fylke, vid inre delen af Fjærlandsfjorden, en arm af Sognefjorden. Den går med en längd af 2*/2 km. från Jostedalsbræen ned till endast 130 m. ö. h. Liksom den närbelägna Supphellebræen (se d. o.) besökes den mycket al turister. *Bok. - 4. Omfattar numera 25 (ej 24) ark skrifpapper. Bokbindarklot, text. Se Klot 3. *Bokbinderi. I det att bokbinderiet utvecklade sig samtidigt med boktryckaryrket, förenades ofta bägge yrkena hos en och samma person. Då man började använda skinn till pärmbeklädnad, fick det s. k. blindtrycket (blindpressning) stor be- tydelse vid dekorering af bokband. Blindtrycket består däri, att svagt uppvärmda stämplar pressas på det fuktiga skinnet och kvarlämna stämpelns mönster i mörkare ton, än grundskinnet har. I Sverige kan detta skede räknas från senare hälften af 1400-talet. Bokbinderi utöfvades här dels af borgerliga yrkesmän (före 1550 var det mestadels inflyttade sådana från Ltibeck och Holland), dels redan tidigare af personer anställda i klostrens tjänst. Bland bokbindare kunna nämnas Hans, bor- gare i Uppsala på 1490-talet, Sigfrid under samma tid i Stockholm, Bartholomeus 1519-38, Henrik Schulte 1540-65, Paul Knuff lock 1543-49, Nils Oluffsen 1564-1627, m. fl. Bland stormaktstidens bokbindare här förtjäna ytterligare nämnas Henrik Diener och Marcus Sigfridsson. Bokbindarna be- nämndes äfven bokförare, emedan ända till inemot 1700-talets slut de så godt som ensamma handhade bokhandeln i riket och utöfvade den på marknader. Privilegiet att drifva bokhandel till- delades yrkets utöfvare vid bokhandelsskråets stad- fästande 1630. (Jfr A. Hedbergs monografi "Bok- bindare bokförare i Sverige 1500-1630", särtryck ur "Pro novitate" II, 1914.) - Groliers bokbands- konst spred sig från Frankrike, utom till England, äfven till Tyskland m. fl. länder. Se E. Fischer, "Bokhandelshistoria" (1922). A. Hdg. Bokbladmineraren, zooL Se pl. 2 till art. Sko- gens skadeinsekter och V i f l a r. Bokförare. 1. Person, som för räkenskapsböc- ker. Se Bokföring. - 2. Äldre benämning på bokbindare. Se Bokbinderi. Suppl. Bokförmedlingsbyrå. Se Folkbibliotek. * Bokhandel (sp. 960). I okt. 1912 sammanslo- gos Svenska bokförläggareförenin- gen och den därifrån 1887 utbrutna Nya bok- förläggareföreningen under den förras namn. I sammanhang därmed nedlades med 1912 års slut den af den senare föreningen sedan 1888 utgifna "Nya bokhandelstidningen". Svenska bok- förläggareföreningen utger ock "Svensk bokkatalog" (se d. o.). Bokhandelsskola. Bokhandlarfackskolorna leda sitt ursprung från Leipzig, hvars stora läroanstalt för bokhandlare grundlades redan 1853 och under läsåret 1913-14 räknade 411 ord. elever. Utom Tyskland upprättades en skola först i Danmark (Köpenhamn 1897). F. n. finnas bokhandelsskolor i Österrike (Wien 1903), Ungern, Schweiz, Holland, Italien, Ryssland m. fl. länder. Skolkurser efter ungefär samma plan som den 1905 inrättade Svenska bokhandelsskolan (se d. o.) äro anordnade i Kristiania sedan 1914 och i Helsingfors sedan 1915. C- A. F-dt. Bokhållare, person, som har om hand bokförin- gen i ett affärsföretag (kallas nu vanligen "kam- rer"); oegentligt den, som expedierar allmänheten i en handelsbod, affärsbiträde; titel på statstjänste- män (i 13:e lönegraden) i vissa statens verk (Järn- vägs-, Vattenfalls-, Landtbruks- och Lotsstyrel- serna samt Statskontoret), i Kiksbanken och hos kommunala myndigheter. *Boklus, zool. Se vidare Psocidæ. Bokmal. 1. Äldre benämning på insekten bok- lus (se d. o. och Psocidæ). - 2. Person, som så godt som uteslutande sysselsätter sig med läs- ning af böcker. Bokn, härad och socken under Tysvær pastorat s. om Haugesuud, Rogaland fylke (före 1919 Sta- vanger amt), Norge. 46,92 kvkm. 721 inv. (1920). Häradet består uteslutande af öar, hvaribland den 39 kvkm. stora Store-Bokn. Fiske och bo- skapsskötsel. K. G. G. Boknfjorden, sedan 1919 det officiella namnet på Buknfjorden. Boksar, folkstam. Se Himalayafolk. Boksburg, stad i Transvaal, Syd-Afrika, omkr. 25 km. ö. om Johannesburg, med guldfält och traktens rikaste kolgrufvor. Omkr. 11,600 inv. Boksjön, of re, sjö i Stensele socken, Väster- bottens lappmark, belägen på 473 m. ö. h., är källsjö för Kirjesån, en biflod till Ume älf. Areal omkr. 11 kvkm. O. Sjn. Bokspinnaren, zool. 1. Dasychira pudibunda, afbildad i Skogens skadeinsekter, pl. I, fig. 2, hör till samma familj (Liparidæ-, se d. o.) som nunnan (se d. o.) och är liksom denna en af våra skogsträds fiender. Dess ägg läggas på barken af olika träd, och larverna förtära bladen företrädesvis af bokträd. I södra Sverige har den anställt svåra härjningar på dessa träd 1897 och 1907. - 2. Stundom namn på e kor r spin- naren (se d. o.). l-2. L-e. Bokstafsgåta. Se Gåta. Bokstafshummern, zool. Se Kejsarhummern. Bokstafstrycktelegraf. Se Telegraf, sp. 730 ff. * Boktryckarkonst, sp. 974. Riksdagen vidtog 24 jan. 1922 den grundlagsändring, att rätten till anläggande af boktryckerier utsträcktes äfven till municipalsamhällen. Bakull. Se Karlshamn. * Bolag. Den svenska rättens allmänna grund- satser äro oförändrade. Af bolagsformerna har sär- skildt aktiebolaget vunnit en alltjämt starkt ökad användning i förvärfslifvet. Sålunda har under 1921 antalet af de aktiebolag, som fr. o. m. 1897 registrerats, öfverskridit 20,000; och belop- pet af nybildade aktiebolags inbetalda kapital jämte ökning i äldre bolags aktiekapital har 1916 -20 genomsnittligen pr år utgjort i det närmaste 750 mill. kr. - Revisionen af lagstiftningen om denna bolagsform har ledt till, att 1895 års lag ersatts med en helt omarbetad och starkt utvidgad lag om aktiebolag af 12 aug. 1910. Någon öfver- ensstämmelse mellan de olika nordiska ländernas