"Vår Gud är oss en väldig borg", upprepades af kronprinsen på Slottsbacken och af prins Karl på yttre borggården för de tusenden, som ej fått rum på inre borggården. Omedelbart därefter defilerade bondetåget, öfverlämnande sina landskapsfanor, inför konungen och drottningen i slottets praktsal Hvita hafvet. Under förbimarschen anlände en kurir, medförande en budkafle (fig. 2), som genom en kedja af löpare fortskaffats öfver 1,000 km. på mindre än fem dygn från Norrbotten samt innehöll detta landskaps och Västerbottens allmoges instämmande i bondetågets idé. Under tiden uppvaktades den på kanslihusets trappa vid Mynttorget samlade ministären af bondetågets delegerade, hvilkas talman, hemmansegaren F. O. Träff från Godegård, Östergötland, i de i Stockholm samlade bondemännens namn och i de omkr. 40,000:s, "som sitta därhemma, men tänka och känna som vi", kategoriskt meddelade dessas "vilja" i fråga om försvarets ordnande och lofvade deras kraftiga stöd, om ministären sökte lösa frågan i bondetågets anda. Statsminister Staaff hälsade i de mäns namn, som buro ansvaret för hvad i rikets styrelse gjordes eller underläts. Regeringen mottoge, fortsatte han, det stöd, som låg i stora folkgruppers högt uttalade redobogenhet att bära ökade bördor för försvaret. Genom antagandet af regeringsförslaget, fullt utarbetadt, skulle vår värnkraft bli så stärkt, att vi med utsikt till framgång kunde försvara oss mot hvem det vara månde. Den militära sakkunskapen borde nödvändigtvis höras, men ej, såsom talaren fordrat, fälla utslaget. Han bad, att man måtte motarbeta allmänhetens tilltro till det öfverdrifna talet om spionerier i vårt land -- de föreliggande fakta vore betänkliga nog -- och om omedelbart förestående öfverfall, hvilket tal gått under agitationen i försvarsfrågan och vore frukten af uppjagad inbillning eller hänsynslös beräkning. Trots splittringen inom det politiska lifvet förenades nog alla i kärleken till fosterjorden. Och säkert enades alla i förhoppningen, att hvad som i försvarsfrågan inom kort skulle behandlas och afgöras hos folkets valda representanter måtte lända Sverige till båtnad. Bondetåget var vid sidan af Svenska pansarbåtsföreningen (se d. o.) det kraftigaste uttrycket för

Fig. 3. Minnesmedaljen till deltagarna i bondetåget.

den då pågående försvarsrörelsen. Dess omedelbara följd blef en konstitutionell konflikt mellan konungen och ministären, hvilken medförde den senares afgång (se Sverige, sp. 1239--40). Det stärkte i betydlig mån försvarslusten i landet och bidrog sålunda till, att en i anslutning till konungens och bondetågets uttalanden uppgjord och, icke minst, af Världskrigets tryck befordrad härordning antogs i sept. 1914 (se Sverige, sp. 1240--41). Till samtliga deltagare i tåget lät konungen utdela en minnesmedalj (fig. 3). Bondetågets hufvudbaner och landskapsfanor förvaras nu i Lifrustkammaren; de för dess inkvartering inköpta sängutrustningarna skänktes dels till Röda korset (7,651 madrasser och 8,359 putvar), dels till andra behjärtansvärda ändamål (omkr. 1,000 madrasser m. m.). Till tack för gästfriheten öfverlämnade bönderna i Stockholms och Uppsala län till Stockholms fattiga 1916 en julgåfva af matvaror, värderad till 100,000 kr. Bondfångare (af ty. bauernfänger, ett ungt ord, ännu ej upptaget i bröderna Grimms "Wörterbuch", 1854), ett från slutet af 1800-talet, mest i tidningspressen förekommande ord med betydelsen: individ, som tagit till sitt näringsfång att lura enklare personer, särskildt till en stad ankomna landtbor, på deras pengar. Som medel används berusning med ty åtföljande falskt kortspel o. s. v. Merendels är bekantskapen kombinerad med bedrägliga affärer, såsom köp eller byte af klockor, hvaraf det synonyma uttrycket klockskojare. Oftast höra bondfångarna till likasinnade ligor, bondfångar-, klockskojarligor. R. G. *Bondgård. Se Bostad, sp. 1268--70, samt pl. V och XI. *Bondkyrka, socken. Om kyrkan se Uppsala, sp. 1212--13. Bondpion, bot., detsamma som bondros (se Pæonia). Bondön, ö i Pite skärgård, Västerbotten, begränsar i ö. Pitholms yttre fjärd. B., som är nära 9 km. lång, har en areal af blott omkr. 8 kvkm. O. Sjn. Bon enfant [bl äfà7], fr. Se Enfant. Bonet [bånärt], Juan Pablo, spansk döfstum- lärare, utgaf 1620 i Madrid Reduction de las letras (öfv. till fr. 1891, eng. och ty.), en utmärkt lärobok för döfstumma i tal, handalfabet, läsning och skrift. Jfr F o ne t i k, sp. 811. Bonga, hufvudstad i landskapet Kaffa, Abessinien, är handelscentrum för omgifvande trakter. Bonggren, Olof Jakob, svensk-amerikansk författare, f. 7 okt. 1854 i Håbol socken, Dalsland, tjänstgjorde några år i postverket och utvandrade 1882 till Amerika, där han hela tiden sedan varit anställd i tidningen "Svenska amerikanaren", 1888-1908 som dess 'hufvudredaktör. Han utgaf i Sverige ett par mot läseriet riktade skrifter, Bibeln mot bibeln (1879) och Läsarlif (s. å.), samt en sam- ling dikter, Förstlingar (1882). I Amerika har han utgett diktsamlingen Sånger och sagor (1902) samt flera teosofiska småskrifter. Han har i tidningar och tidskrifter skrifvit flera omfattande artikel- serier i företrädesvis litteraturhistoriska och ockulta ämnen. O- A. L-r. Bonhomme, Col de B. [kå'l de bånnå'm]. 1. Ett 2,483 m. högt alppass i Savojen, Frankrike, som i s. begränsar Mont Blanc-massivet mot Savojens öfriga bergmassiv. -- 2. Ett 949 m. högt pass i Vogeserna, Frankrike, mellan S:t Dié och Kolmar. *Boni [båni], G., f. 25 april 1859 i Venezia,