Boyesen-Bracco kampf), men efter 14 dagars strider med den fåtaliga besättningen måste ryssarna i samband med 17:e tyska armékårens (v. Mackensen) fram- ryckning genom passet upphäfva belägringen. Efter tyskarnas återtåg in i Ostpreussen ingick B. som en stödjepunkt i den af 8:e armén (0. v. Below) besatta fältställningen Lötzen-Angerapp, som utan resultat anfölls af ryssarna 15 nov. 1914- 7 febr. 1915. Jfr Världskriget, sp, 174 och 178. H. J-dt. Boyesen, Adolf Teodor, norsk sweden- borgsk predikant, f. 29 dec. 1823 i Kristiania, d. 23 nov. 1916 i Stockholm, egnade sig efter 12 års militärtjänst, hvarunder han avancerat till löjt- nant, helt åt swedenborgska forskningar (bl. a. 1860-64 vid Urbanauniversitetet i Ohio), kallades 1870 till predikant vid swedenborgska församlin- gen i Köpenhamn, men bosatte sig 1877 i Stock- holm och verkade till 1906 som predikant vid Nya kyrkans församling (erkänd af staten 1885). Boylesve [boaläV], René Marie August e Tardiveau, fransk författare, f. 14 april 1867 i dep. Indre-et-Loire, gick i skola i Poitiers och Tours, studerade humaniora och juridik i Paris, där han samtidigt besökte Ecole des sciences poli- tiques och Ecole du Louvre. Hans egentliga debut egde rum 1896 med romanen Le médecin des dames de Ne ans, som mottogs gynnsamt. Senare romaner af honom äro bl. a. den galanta Les bains de både (s. å.), den lyriska Sainte-Marie-des-Fleurs (1897), den erotiskt patetiska Le parfum des iles Borromées (1898), skildringarna från landsortslifvet Mademoi- selle Cloque (1899), La Besqué (1901) och L'en- fant à la balustrade (1903), La lecon d'amour dans un par c (1902), Le belavenir (1905), som icke utan ironi skildrar en ynglings utvecklingshistoria, de mörka och lidelsefulla Mön amour (1908) och Le meilleur ami (1909), La poudre aux yeux (s. å.), La mar ekande de petits pains (1913), som handlar om småfolk, La jeune fille bien élevée (1912; "En väluppfostrad flicka", 1920) och dess fortsättning, Madeleine jeune femme (1912), skildrande en ung flickas utvecklingsgång, och Tu n'es plus rien (1917), med motiv från Världskriget, egoismens öfvergång till kollektivism. - B. visar i sina ar- beten rätt olika stämningar och arter, ger en på minutiös iakttagelse af verkligheten grundad fram- ställning af medelklasslif, där vemod och ironi blandas. Det är något lågmäldt och stilla of ver skildringarna. B. har icke stora gester, framträder icke med skärpa och anspråk, afvigsidan af hans konstnärliga syfte och teknik är en viss torka och konturlöshet, och han tillhör icke de popu- lära eller banbrytande. 1919 invaldes B. i Fran- ska akad. R-n 13. Boyscout movement [bål'skaVt mö/vm9nt], eng. Se Scoutrörelse n. Bozbaba, ö. SeHagiostrati. *Bozen (B o l z a n o) tillhör nu Italien (Tren- tino). Braalandsskansen [brå-] i Norge, byggdes 1659 af norrmännen till försvar af Haldon (Fredrikshald), intogs 14 jan. 1660 af svenskarna under Kagg, men återtogs kort därefter af norrmännen. L- W:son M. Brabantska korset. Se Kors. Braberg, herrgård i Skönberga socken, Öster- götland, omfattar !1/2 mtl med en areal af 300 har, hvaraf 100 har åker; tax.-v. 219,800 kr. (1922). Hufvudbyggnaden (se fig.) i renässans- Brabergs herrgårdsbyggnad. stil (uppf. 1920-21). Stor trädgård. Egare Erik Flach. O. Sjn. Bracciollni [brattjå-], P o g g i o. Se 11 a l i e n- s k a litteraturen, sp. 1085. Bracco [bra'kkå], Roberto, italiensk för- fattare, f. 18 sept. 1862 i Neapel, fick efter slutad skolgång plats i en tullkammare, hvarifrån han öfvergick till tidningsmannayrket, som han längre fram lämnade för att egna sig uteslutande åt vitter- heten. B:s tidigaste litterära arbeten voro dikter på neapolitanskt folkmål och noveller. De första sceniska alstren voro enaktare (1886 ii.). Med V na donna (1892) inleddes den långa raden af B :s större pjäser: Infedele (1894; "Otrogen", uppf. i Stock- holm 1921), II trionfo (1895), La fin delV amore (1896), Tragedia delVanima (1899), II diritto di vivere (1900), Sperduti nel buio (1901), Maternità (1903), II frutto acerbo (1904), La piccola jonte (1905), Nellina (1908), II perfetto amore (1910), II piccolo santo (1912), Nemmeno un bacio (s. å.), L'amento lontano (1916) och / pazzi (1922). B:s novellistiska, ofta cyniska komedier från yngre år egde en ganska naturalistisk karaktär. Under in- tryck af moderna dramatiska strömningar, framför allt det ibsenska dramat och af detta påverkade tyska (Hauptmann) och franska skådespel, utveck- lades B:s författarskap till förfinad och fördjupad människoteckning, och han har sedan slutet af 1890- talet framträdt som den mest uppskattade bland den grupp italienska dramatiker, som i motsats mot naturalisterna (Verga, Praga, Torelli m. fl.) kallats psykologerna och som satt sin prägel på landets dramatik. Ironiskt sentimentala sedeskildringar växla hos B. med patetiskt gripande skådespel om våldsamma konflikter (såsom "Sperduti nel buio", "II piccolo santo"). Mästerligt är det bittra enakts- dramat Don Pier Caruso (1895), en psykologisk situationsbild. Kvinnan tecknas af B. med synner- lig sympati, medan mannen ofta skildras med bitter eller skeptisk pessimism. B. betecknas i sitt hemland som feminist; kvinnan som älskarinna eller moder är centrum i hans dramatik. I Stockholm upp- fördes 1908 B:s "Lika barn leka bäst". B:s sam- lade dramer, Teatro, utkommo 1904-12 i 8 bd och ånyo 1913-20; hans dikter, Veccki versetti, 1910, hans berättelser, Smorfie gaie e smorfie triste 1909 ff. i 4 bd. Trä le arti e gli artisti och Trä gli uomini e le cose innehålla kritiker, skisser m. m. Jfr C. de Flaviis, "R. B." (1920), och Chr.