transoceanska linjetrafiken.

1911 bildades A.-b. Svenska Amerika-Mexicolinjen för trafik på Nord-Amerika och Mexikanska viken, och s. å. igångsattes reguljär trafik mellan Sverige och Levanten under firma Svenska Levant-linjen Denna verksamhet har efter Världskriget öfvertagits af det under B:s ledning stående Rederi-a.-b. Sverige-Levanten, hvarvid jämväl linjens namn förändrats till Svenska Orientlinjen. Efter skeppsredaren V. R. Lundgrens frånfälle 1914 utsågs B. till ledare af det under bildning varande Rederi-a.-b. Sverige-Nord-Amerika, hvilket efter inköp 1915 af ångf. "Stockholm" för första gången öppnade reguljär passagerartrafik mellan Sverige och Nord-Amerika. 1922 var B. verkställande direktör för bolag, som egde 45 ång- och motorfartyg om sammanlagdt nära 260,000 ton, d. v. s. en siffra, som ej nåtts af något annat svenskt rederi. Broströmska koncernens intressen utvidgades äfven på skeppsbyggeriets område genom inköp 1915 af Eriksbergs mekaniska verkstad och 1916 genom köp af majoriteten i A.-b. Götaverken. Båda dessa företag, i h vilka B. är ordf., ha på senare år betydligt utvidgats. B. är utöfver sin egen rederi verksamhet ordf. i ett flertal styrelser, såsom Sveriges ångfartygs assuransförening, Sveriges Redarförening, Sveriges Allmänna sjöfartsförening, Rederi-a.-b. Svenska Lloyd, Ångfartygs-a.-b Göta kanal, Göteborgs Bergnings- och bogserings a.-b., Nora bergslags järnvägs a.-b. m. fl. Dessutom är han led. af flera styrelser bl. a. uti Nordisk skibsrederforening, Skandinaviska kredit a.-b., Försäkringsaktiebolaget Ocean. Som ordf. i Lloyds register, Svenska kommittén, är han sedan 1921 ex officio medlem af Lloyds registers styrelse i London, och han var den förste utlänning, som där tog säte. Han blef 1914 hedersled. af örlogsmannasällskapet. I Göteborg tillhör han eller har han tillhört styrelserna för snart sagdt alla institutioner, som ha med ledningen af sjöfarten att skaffa, och har deltagit i det kommunala lifvet (stadsfullmäktig 1901--16). Regeringen insatte honom som led. i diplomat- och konsulatkommittén (1905), sjöfartskommittén (1906), handelsrådet (1912) och Vattenfallsstyrelsen (1913). Redan 1905 valde de frisinnade i Göteborg honom till led. af Andra kammaren, som han tillhörde t. o. m. 1911 och som utsåg honom 1906--10 till suppleant och 1911 till led. i bevillningsutskottet. 17 febr 1914--30 mars 1917 tillhörde han Hammarskjölds ministär som statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet och fick som sådan vid majriksdagen 1914 framlägga det största förslag till sjöförsvarets stärkande, som i vår tid förekommit. På hans 50-årsdag (1920) öfverlämnades till honom af styrelsen för föreningen Göteborgs sjöfartsmuseum, h vars ordf. B. är, en ståtlig, af O. Traung redigerad, festskrift med bidrag af 13 författare, belysande B:s omfattande verksamhet för Göteborgs och hela vårt lands sjöfart. Bland B:s donationer må nämnas 200,000 kr. (i förening med moder och syskon) till Kristinehamns stad för behöfvande sjömän inom Värmland (1916), 300,000 kr. till Welanderhemmet i Göteborg (1920), 2 mill. kr. (i förening med syskonen) till byggande af bostadshus i Göteborg, närmast åt personer, som haft sitt arbete inom sjöfarten och skeppsbyggeriet (1920), och 250,000 kr, till andra välgörande ändamål (s. å.). Broströms familjebolag Tirfing donerade 1918 1 mill. kr. till Göteborgs stad för byggande af ett sjöfartsmuseum, som kommer att resas å den s. k. Gamla varfstomten. Broträng, krigsv. Se Krigsbrokolonn. *Brott. Om åtal af brott se Åklagare, Åtal och Åtalsrätt. Brottlinjer, geol., äro sprickor i jordskorpan, utefter hvilka stundom en rörelse egt rum, van- ligen en sänkning. Äfven om ingen rörelse egt rum, äro brottlinjerna alltid att betrakta som svag- hetszoner i jordskorpan. Vanligen ha dock vid brottlinjerna förkastningar försiggått, och ofta äro dessa kombinerade i serier som grafsänkor eller kittelbrott (se d. o. Suppl.); i dylikt fall äro ofta brottlinjerna tydligt framträdande i landskapet. Vulkaner äro ofta belägna på brottlinjer i jord- skorpan, och ofta kan jordbäfningars samband med brottlinjer lätt konstateras. K. A. G. Brott och brott, drama af Strindberg (se denne, sp. 339), uppf. i Stockholm f. g. 1899. Brottskonkurrens, lat. Concursus delictorum. Se Konkurrens 2 och Sammanträffande af brott. Brottzoner, geol. o. geogr., äro vidsträckta trakter af jorden, där större inbrott af jordskorpan egt rum, förorsakade genom rörelser utefter större system af brottlinjer (se d. o. Suppl.), vanligen kittelbrott (se d. o. Suppl.), hvilka åstadkomma en betydlig söndersplittring af landmassorna. Sålunda går en stor öst-västlig brottzon ekvatorialt of ver hela jorden, utmärkt företrädesvis genom stora inbrott af de under tertiär tid uppveckade bergskedjorna. Som särskildt framträdande delar af denna märkas Medelhafvet med dess olika delar, Karibiska hafvet med Antillerna och Central-Amerika samt i Öst-Asien östra delen af Bengaliska viken med Bortre indiska halfön, och Sydkinesiska hafvet med Sundaöarna, Filippinerna och Nya Guinea. Denna stora centrala brottzon är utmärkt som utgångsområde både för seismisk och vulkanisk verksamhet. K. A. G. *Brouardel, P. C. H., dog 23 juli 1906 i Paris. *Broughton, Rhoda, dog 5 juni 1920. Broussonet [brosåna], Pierre Marie Auguste. Se Brouss. *Brown, John (sp. 304-305), afrättades 1859 (ej 1856). Brown [bráu'n], Peter Hume, skotsk historieskrifvare, f. 1850, d. 1918, sedan 1891 professor i äldre skotsk historia vid Edinburghs universitet, skref bl. a. John Knox (2 bd, 1895) och det utmärkta arbetet History of Scotland (3 bd, 1898--1909; omfattande tiden t. o. m. 1843). Han ledde sedan 1898 utgifningen af "The register of Privy council of Scotland". Sedan 1908 var han kungl. historiograf.