Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruges ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 sept. 1918 i Lautaret (dep. Hautes-Alpes), blef officer vid artilleriet 1861, deltog som kapten i 1870-71 års krig, blef öfverste 1881 och förde som sådan befälet öfver artilleriet under expeditionen till Tunisien s. å. samt under kriget i Tonkin 1884. Han blef divisionsgeneral 1890, var militärguvernör i Paris 1899–1904 och utnämndes till vice president i högsta krigsrådet – och därmed äfven till högste befälhafvare öfver armén i krig – sistnämnda år. 1906 afgick han ur aktiv tjänst, men ingick åter vid Världskrigets utbrott 1914, då han erhöll befäl öfver en territorialfördelningsgrupp i dep. Nord. B. nedlade ett energiskt och framgångsrikt arbete på franska artilleriets nydaning efter 1870–71 års krig. Han utgaf bl. a. det i Frankrike på sin tid högt uppskattade arbetet La tactique de l’artillerie pendant la guerre 1866 (1877). h. j–dt.
*Bruges (Brügge). Under Världskriget besattes staden 14 okt. 1914 af tyskarna (v. Beselers armé), som sedermera där upprättade en operationsbas för torpedfartyg. Anläggningarna bombarderades aug. 1915–aug. 1918 gång på gång af engelska flygare. Själfva staden förblef dock oskadad. 19 okt. 1918 besattes B. åter af belgiska armén. Jfr Zeebrugge. h. j–dt.
*Brugmann, K. F. Ch., dog 27 juni 1919 i Leipzig.
Bruguières, Jean Guillaume. Se Brug.
Bruhn, Sven Birger, godsegare, f. 3 dec. 1837, d. 1907, egde och brukade fädernegården Wallda i Halland till sin död. B. åtnjöt stort förtroende bland sitt läns jordbrukare. 1900 blef han vice och var 1902–16 ord. ordf. i länets hushållningssällskap. Han var led. af Landtbruksakad. (1902). h.j.dft.
Brukspredikant. Se Kapellag.
Bruksån, vattendrag i Multrå och Sollefteå socknar, Ångermanland, utfaller i Ångermanälfven invid Sollefteå stad, afvattnar bl. a. Tunsjön och Källsjön samt drifver två elektricitetsverk, som tillgodogöra sig 800 hkr. o. sjn.
Brulin, Johan Olof Herman, historiker, arkivman, f. 23 maj 1875 på Stensholmen, Rackeby socken, Skaraborgs län, 1892 student samt 1905 filos. doktor och (till 1907) docent i historia vid Uppsala universitet, blef 1909 2:e och 1917 l:e arkivarie samt 1920 arkivråd i Riksarkivet. Han har skrifvit bl. a. Sverige och Frankrike under Nordiska kriget och spanska successionskrisen 1700–1701 (1905), Stilleståndet i Altmark 1629 (i ”Hist. studier” tillegnade H. Hjärne 1908) och Österrike och det Stora nordiska kriget före Karl XII:s infall i Sachsen (1700–1706) (i ”Hist. tidskr.”, 29, 1909) samt artiklar utom i ”Hist. tidskr.” (där han verkade som biträdande redaktör 1913–20) i andra tidskrifter och Nordisk familjebok. På uppdrag af Vitt. hist. o. ant. akad. redigerar han ”Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och bref växling. Förra af delningen” och har däraf på mönstergillt sätt utgett bd 4–6 (omf. åren 1628–31; 1909–19).
Brummare, vanlig beteckning för kor, som böla med sänkt hufvud och skrapa med fötterna liksom en tjur. Denna vana sammanhänger med ofruktsamhet, beroende på sjukdom i könsorganen.
Brummerska Skolan, högre fullständigt läroverk för flickor, i Stockholm, grundlades 1882, då fröken Eugenie Brummer (f. 14 okt. 1846, d. 15 nov. 1919, gift 1893 med prosten, teol. doktor Alfred Steinmetz, änka 1894) öppnade en liten skola i huset n:r 8 Kammakargatan. Afsikten med denna skola var att söka åstadkomma ett bättre arbetsresultat genom ett mindre antal elever i klasserna samt friare arbetsmetoder, särskildt med afseende på språkundervisningen. Redan höstterminen 1887 flyttades skolan till rymligare lokaler i huset n:r 41 Malmskillnadsgatan. Skolan blef för trångbodd äfven där (vårterminen 1897 hade elevantalet vuxit till 461) och inflyttade sistnämnda år i en för hennes räkning af ett aktiebolag (af för skolan intresserade personer) uppfördt hus vid Johannes kyrka. – Skolans egarinna och föreståndarinna öfverlämnade vårterminen 1914 ledningen af läroverket till fröknarna Ellen och Anna Kruse att som föreståndarinnor leda detsamma och grundlade 1918 ”Stiftelsen Brummerska skolan”, som fick öfverta anstalten med inventarier och fonder, och har till uppgift att upprätthålla skolan samt tillse, att den i hufvudsak ledes efter de grundsatser, som förut varit bestämmande för densamma.
Stiftelsens angelägenheter omhänderhas af en direktion af 7 led. – Skolan hade 723 elever vårterminen 1922 och omfattar: kindergarten, småskola med 3 klasser för flickor och 3 klasser för gossar (de senare beredas för inträde i statens läroverk), 8-klassig högre flickskola med normalskolekompetens och en l:a klass för gossar, som beredas för inträde i 2:a klass af statens läroverk. Skolan åtnjuter statsunderstöd, 5,200 kr., jämte anslag, 800 kr., för undervisning i huslig ekonomi. Stockholms stad lämnar 5,200 kr. jämte 800 kr. till huslig ekonomi. e. k–e.
*Brun (sp. 337). – 3. Kristen B. blef 1906 biskop i Hamar och dog 27 april 1917. – 4. Frederik K. K. B. dog i nov. 1919 i Norrköping. Efter konflikt med ledningen måste han 1900 lämna K. teatern, gaf sånglektioner, spelade på musikkaféer och råkade i misär. – Hans hustru (sedan 1893) Johanne Marie Emilie B., född Prieme, f. 1874, har som sopransångerska tillhört k. teatern sedan 1896 och uppburit betydande roller, bl. a. Nattens drottning i ”Trollflöjten”, Donna Anna i ”Don Juan”, Norma samt Wagners Isolde, Brynhilde, Sieglinde och Elsa. – 5. Johan Nordal B. afgick från K. teatern 1899 och dog 22 sept. 1906 i Köpenhamn. – 6. Johan Lyder B., sonsons son till B. 1, teolog, f. 18 febr. 1870 i Kristiania, aflade teol. ämbetsexamen 1894 och fick s. å. adjunktsstipendium (docentur) vid Kristiania teol. fakultet, där han 1897 blef professor i nytestamentlig teologi. 1920–21 företog B. en studieresa till Palestina. Bland hans skrifter märkas Paulus’ lære om loven (1897), Fra Jesu liv og fra aposteltiden (1903), Jesu billede (1904), Jesus og det gamle testamente (1908), Troens verden (1914, predikosamling), Jesu evangelium (1917), B:s hufvudverk, Paulus’ kristelige tanker (1919, studiebok) och Fader vor i lys av historisk forskning (1920). I Norges teol. och religiösa lif under de sista årtiondena har B. varit en förgrundsfigur. Som bärare af modern teol. forskning blef han ledande inom det kyrkliga framstegspartiet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
