871 Bruxelles-kvartetten-Briickenberg museum", som vill åskådliggöra mänsklighetens framsteg sedan äldsta tider. Vidare märkas mu- seum Wiertz (se W i e r t z), Naturvetenskapliga museet (1898-1905), Palais colonial i Tervueren (1904-10) med betydande samlingar från Kongo, Palais Arenberg, sedan 1918, tillhörigt staden och benämndt Palais d'Egmont, med tafvelsamling. Om de till universitetet anknutna Solvaystiftelserna se S öl v a y. - I B. hölls 1910 en världsutställning. Under Världskriget besattes B. utan strid af ty- skarna (l:a armén, v. Kluck) 20 aug. 1914, hvar- efter staden blef säte för den tyske generalguver- nören öfver Belgien. 18 nov. 1918 besattes staden åter af belgiska trupper, sedan tyskarna utrymt densamma, och 22 s. m. intågade konung Albert åter i sin hufvudstad. Sept.-okt. 1920 hölls en finanskonferens ang. ekonomiska världsläget, hvari bl. a. deltogo svenskarna G. Cassel, 0. Kydbeck och M. Wallenberg. O. Sjn. H. J-dt. Bruxelles-kvartetten (Bryssel-), en exekve- rande stråkkvartett, bildad i Bruxelles omkr. 1899 af violinisten Fr. Schörg (f. 1871 i München, elev af E. Ysaye) som primarie och med de öfriga stäm- morna skötta af tysken H. Daucher samt belgierna P. Miry och J. Gaillard. Kvartetten, som företog ständiga turnéer Europa rundt och äfven till Amerika samt 1902 ff. gästade Sverige nästan hvarje år, tills Världskriget förorsakade dess upplösning, fick namn som den yppersta på sin tid genom spe- lets ädla liffullhet och fullklang. (Uppgiften i art. Schörg, att denne skulle ha stupat i Världskriget, var felaktig och stödde sig på en sedermera demen- terad notis.) E. F-t. *Bruyn, B. En korsfästelsemålning af B. återges å illustrationssidan till art. Kors, fig. 14. Bruzzi [bro'ttsi], S t ef a n o, italiensk målare, f. 1835 i Piacenza, d. där 5 jan. 1911, studerade i sin födelsestad och i Eom, var verksam i Florens och sedermera i Piacenza, där han 1885 blef pro- fessor och direktör för konstskolan. B. målade med förkärlek landtliga idyller och djurbilder från Apenninerna och var på detta område en föregån- gare till Segantini. Han är representerad i Roms moderna galleri m. fl. museer i Italien. G-s N. *Bryan, W. J., företog 1906 en resa rundt jorden och lyckades juli 1908 för tredje gången bli nominerad till demokratisk presidentkandidat med en plattform, som kräfde omedelbara tullnedsättningar och omöjliggörande genom lagstiftning af enskilda monopol. Vid valet (nov. s. å.) fick B. 6,393,812 röster mot 7,637,636 för Taft, låg under i alla nordliga stater och i de västra utom tre, så att han i valkollegiet blott hade 162 röster mot Tafts 321. Han uppträdde 1912 på demokratiska partikonventet i Baltimore häftigt mot trusterna, hindrade nomineringen af de stora finansintressenas kandidat Ch. Clark och hade betydlig andel i W. Wilsons seger både då och vid presidentvalet i nov. Som lön blef han mars 1913 utrikesminister i Wilsons kabinett och slöt som sådan ett stort antal aftal med utländska stater om obligatoriskt uppskof och utredning i farliga konflikter genom en "fredskommission", hvarjämte 12 existerande skiljedomsaftal supplerades med bestämmelser om utredning inför en internationell kommission, innan tvisten gick till skiljedom inför Haagtribunalet. I den brännande mexikanska frågan däremot var president Wilson sin egen utrikesminister, och på Förenta staternas politik under Världskrigets första år hade B. ej heller något större inflytande. Han motsatte sig under notväxlingen om "Lusitania"-affären maj--juni 1915 den sträfva ton Wilson ville anslå och påyrkade uppskof för utredning före den andra amerikanska notens aflåtande samt nedlade, då han ej fick stöd för sin moderata linje, utrikesministerposten 9 juni s. å. Efter afskedstagandet egnade sig B. mest åt sin föreläsningsverksamhet, som han för öfrigt af ekonomiska skäl ej låtit hvila ens under sin utrikesministertid. I kampanjen för åstadkommandet och sedermera upprätthållandet af förbudslagstiftning mot alkoholhaltiga drycker har B. äfven tagit liflig andel. Bland hans skrifter märkas The first battle (1897), The old world and its ways (1907), hans samlade tal (1911; med biografisk inledning af hans hustru) och Heart to heart appeals (1917). V. S-g. Brya'nthus coeruleus [ser-], bot., detsamma som Phyllodoce coerulea (se P h y 11 o d o c e). *Bryce, James, viscount B., dog 22 jan. 1922 i Sidmouth. Han var dec. 1905-jan. 1907 minister för Irland i ministären Campbell-Bannerman och därefter till april 1913 brittisk ambassadör i Washington. Som så- dan var han synnerli- gen populär och bidrog väsentligt att främja ett hjärtligt förhållan- de mellan Brittiska riket och Förenta sta- terna. Bl. a. af slöt han en rad viktiga för- drag, utjämnande tvi- stefrågor om gräns, fiskerättigheter m. m. mellan Canada och För- enta staterna. B., som 1914 upphöjts till peer med titeln viscount B. of Dechmont, var 1914-15 ordf. i en kommitté för utrönande af tyska öfverträdelser i Belgien och Frankrike af folkrättsliga regler för krigföring och 1916 i en annan rörande turkiska våldsdåd mot armenierna under Världskriget. Han presiderade äfven i en 1917 af regeringen tillsatt kommitté för utarbetande af jörslag till reformering af öfverhusets sammansättning. Trots mängden af offentliga upp- drag fann B. in i sena ålderdomen tid för fortsatt vetenskapligt författarskap. Han utgaf en grund- ligt reviderad och tillökad uppl. af sitt berömda arbete The american commonwealth (2 bd, 1911) och sammanfattade sina grundliga studier af lef- vande författningar i det värdefulla arbetet Modern democracies (2 bd, 1921). Bland B:s skrifter må ytterligare nämnas South America: observations and impressions (1912), University and historical addresses (1913), Essays and addresses in war time (1918), The study of american history (1921) och den postumt utg. Memories of travel (1922). B. var en bland den äldre, humanitärt präglade engelska liberalismens fullödigaste representanter. Han var president i British academy 1913-17 och led. af sv. Vet. akad. (1906). V. S-g. Briickenberg, by i Schlesien, vid foten af Rie- sengebirge med en gammal norsk träkyrka från