ä79 Brännpunkt-Brännö Mälarhöjden, Hornstull-Tellusborg och Hornstull -Midsommarkransen af Stockholms spårvägar samt genom ångslupar. E. A-t. Brännpunkt, Brännpunktsradie. Se Pa- ra b el. *Bränntorf. Jfr Torfkol. Se Hj. von Feilitzen, E. Haglund och A. Bauman, "Om bränntorv och bränntorvberedning" (1917). *Brännvinslagstiftning. Efter utfärdandet af 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, som trädde i kraft 1 jan. 1906, togs ett epokgörande steg i nykterhetsfrågan genom Kvarnzelius' motion vid 1908 års riksdag om en skrifvelse till K. M:t med begäran om utredning om lämpligaste sättet att fullständigt frigöra staten, kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen från deras ekonomiska beroende af rusdryckshandteringen. Denna motion föranledde visserligen ingen åtgärd vid nämnda riksdag på grund af Första kammarens afvisande hållning, men då motionen vid följande riksdag kom igen, blef resultatet genom sammanjämkning af kamrarnas beslut en riksdagsskrivelse med begäran om dylik utredning tillika med det förslag, hvartill samma utredning möjligen kunde föranleda. Efter omfattande kommittéutredning kom man genom k. proposition till ett afgörande resultat vid 1913 års riksdag. Sålunda beslöt man att indraga samtliga brännvinsförsäljningsmedel till statsverket, att ersätta kommunandelarna af brännvinsförsäljningsmedlen därigenom, att staten öfvertog lejonparten af folkskollärarnas aflöning, att under perioden 1915--35 ersätta städer och vissa köpingar med ett årligen sjunkande belopp af sammanlagdt 65,569,908 kr., att ersättningen till landsting och storstäder skulle årligen utgå med 3,1 mill. kr. och till hushållningssällskapen med 2,1 mill. kr. Tillika beslöt man upprätta en statsverkets fond af rusdrycksmedel (rusdrycksfonden) under Statskont:s förvaltning, till hvilken skulle årligen afsättas hvad af statsverkets inkomster af brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel öfversköte 41,8 mill. kr. (1921 nedsatt till 18,8 mill.). Om medeltalet för dessa inkomster under tre på hvarandra följande år understigit detta belopp, skulle därefter det belopp afsättas, som öfversteg nämnda medelbelopp. Fonden skulle användas till reglering af sådana ekonomiska förhållanden, som voro en följd af mera ingripande åtgärder till rusdryckshandteringens begränsning eller afveckling, men, där särskilda omständigheter därtill föranledde, äfven för andra sociala ändamål. Därom skulle K. M:t och riksdagen gemensamt besluta. Sedan frågan om lokalt veto 1911 blifvit förelagd en kungl. kommitté till utredning och doktor I. Bratt 1913 gjort ett nytt uppslag, det s. k. Stockholmssystemet (se d. o.), som gick ut på att afskilja alla enskilda intressen från brännnvinsförsäljningen och införa individuell kontroll (motbok) på all försäljning till afhämtning af spirituosa, starkare maltdrycker och viner, kom man vid de närmast följande riksdagarna icke till något positivt resultat på grund af kamrarnas skiljaktiga beslut, men vid 1916 års riksdag togs ett viktigt steg genom införandet af obligatorisk individuell kontroll vid försäljning af brännvin till afhämtning, och 1917 sammanjämkades kamrarnas beslut till den nu gällande k. förordn. ang. försäljning af rusdrycker 14 juni 1917. Härigenom är kommunalt veto infördt (icke folkomröstning), så att all detaljhandel med rusdrycker, utom utskänkning till passagerare och besättning på passagerarfartyg och till resande på järnvägståg, är beroende af kommunala myndigheters bifall. Spritdrycker få ej till någon utminuteras i större myckenhet än 4 liter i månaden eller i mindre än 3/10 liter, alls icke till omyndig eller till den, som genom missbruk förverkat rätten. Nykterhetsnämnd kan förbjuda utminutering till viss person och har kontroll öfver brännvinsbolag. På grund af förordningens stränga bestämmelser om försäljning af öl undantogs pilsnerdricka, d. v. s. maltdryck af mer än 2 1/4 och mindre än 3,6 volymprocent alkohol, på hvilket k. förordn. ang. försäljning af vin och öl 9 juni 1905 skulle vara tillämplig, till dess särskild förordning kunde komma till stånd. Förslag därtill förelades 1918 års riksdag, men kom först 1919 till stånd med något lindrigare prohibitiva bestämmelser, än 1917 års förordning innehåller. Statens alltjämt stegrade behof af skatter föranledde vid 1919 års riksdag införande af en tillfällig spritaccis såväl vid utminutering som utskänkning och vid 1920 års riksdag antagandet af en omsättningsskatt till 25 proc. af det belopp, för hvilket bolagen inköpa spritdrycker, samt en utskänkningsskatt af 2 kr. för hvarje liter. Bägge dessa skatter blefvo 1921 fördubblade, och omsättningsskatten ökades 1922 till 65 proc. Brännvinets fördyrande i förening med de restriktiva bestämmelser i 1917 års förordning, som gjorde spritdryckerna svåråtkomliga för vanedrinkare, ökade emellertid frestelsen till hembränning och annan olaga åtkomst, och det har därför blifvit nödigt att väsentligen skärpa straffet för olaglig brännvinstillverkning. Sålunda höjde 1920 års riksdag bötessatserna från 100--2,000 kr. till 500--5,000 kr. och fängelsestraffet från 1--6 månader till högst 1 år eller under försvårande omständigheter högst 1 års straffarbete. Därjämte begärde riksdagen utredning om revision af gällande lagbestämmelser mot fylleri och dryckenskap och anslog 100,000 kr. ur rusdrycksfonden till bekämpande af den olagliga brännvinsbränningen. Sedan den konsultativa folkomröstningen vid 1921 och 1922 års riksdagar blifvit stadgad i grundlagarna (K. F. § 49: 2 och R. O. §§ 1 och 38), anordnades enligt lag af 28 april 1922 folkomröstning om fullständigt rusdrycksförbud, gällande framställning, innehaf, införande eller öfverlåtelse af alla slags drycker med mer än 2 1/4 viktprocent alkohol. Omröstningen egde rum 27 aug. 1922 och gaf till resultat 924,975 nej mot 889,117 ja. Af män röstade 59,06 proc. nej, af kvinnor 58,54 proc. ja. -- Öfverinseendet öfver kontrollen utöfvas numera af Kontrollstyrelsen (k. förordn. 11 okt. 1907 och 3 april 1908). N. H. Brännäsbråte, blixtfyr i Bohuslän, på 57° 39' 14" n. br. och 11° 44' 20" ö. lgd fr. Gr. på ett undervattensgrund, ö. om Böttö, i sydvästra farleden till Göteborg; uppförd 1886. Brännö, ö i Styrsö socken af Göteborgs och Bohuslän, i n. begränsad af Vinga Sand och Hakefjorden. Areal 3,1 kvkm. På öns östra kust är befolkningen, som hufvudsakligen lefver af fiske,