Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännpunkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä79
Brännpunkt-Brännö
Mälarhöjden, Hornstull-Tellusborg och Hornstull
-Midsommarkransen af Stockholms spårvägar samt
genom ångslupar. E. A-t.
Brännpunkt, Brännpunktsradie. Se Pa-
ra b el.
*Bränntorf. Jfr Torfkol. Se Hj. von
Feilitzen, E. Haglund och A. Bauman, "Om bränntorv
och bränntorvberedning" (1917).
*Brännvinslagstiftning. Efter utfärdandet af
1905 års brännvinsförsäljningsförordning, som
trädde i kraft 1 jan. 1906, togs ett epokgörande steg
i nykterhetsfrågan genom Kvarnzelius’ motion vid
1908 års riksdag om en skrifvelse till K. M:t med
begäran om utredning om lämpligaste sättet att
fullständigt frigöra staten, kommunerna,
landstingen och hushållningssällskapen från deras
ekonomiska beroende af rusdryckshandteringen. Denna
motion föranledde visserligen ingen åtgärd vid
nämnda riksdag på grund af Första kammarens
afvisande hållning, men då motionen vid följande
riksdag kom igen, blef resultatet genom
sammanjämkning af kamrarnas beslut en riksdagsskrivelse
med begäran om dylik utredning tillika med det
förslag, hvartill samma utredning möjligen kunde
föranleda. Efter omfattande kommittéutredning
kom man genom k. proposition till ett afgörande
resultat vid 1913 års riksdag. Sålunda beslöt man
att indraga samtliga brännvinsförsäljningsmedel till
statsverket, att ersätta kommunandelarna af
brännvinsförsäljningsmedlen därigenom, att staten öfvertog
lejonparten af folkskollärarnas aflöning, att under
perioden 1915–35 ersätta städer och vissa
köpingar med ett årligen sjunkande belopp af
sammanlagdt 65,569,908 kr., att ersättningen till landsting
och storstäder skulle årligen utgå med 3,1 mill. kr.
och till hushållningssällskapen med 2,1 mill. kr.
Tillika beslöt man upprätta en statsverkets fond af
rusdrycksmedel (rusdrycksfonden) under Statskont:s
förvaltning, till hvilken skulle årligen afsättas
hvad af statsverkets inkomster af
brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, punschskatt och
brännvinsförsäljningsmedel öfversköte 41,8 mill. kr. (1921
nedsatt till 18,8 mill.). Om medeltalet för dessa
inkomster under tre på hvarandra följande år
understigit detta belopp, skulle därefter det belopp
afsättas, som öfversteg nämnda medelbelopp.
Fonden skulle användas till reglering af sådana
ekonomiska förhållanden, som voro en följd af mera
ingripande åtgärder till rusdryckshandteringens
begränsning eller afveckling, men, där särskilda
omständigheter därtill föranledde, äfven för andra
sociala ändamål. Därom skulle K. M:t och riksdagen
gemensamt besluta.
Sedan frågan om lokalt veto 1911 blifvit
förelagd en kungl. kommitté till utredning och doktor
I. Bratt 1913 gjort ett nytt uppslag, det s. k.
Stockholmssystemet (se d. o.), som gick ut på att
afskilja alla enskilda intressen från
brännnvinsförsäljningen och införa individuell kontroll (motbok)
på all försäljning till afhämtning af spirituosa,
starkare maltdrycker och viner, kom man vid de
närmast följande riksdagarna icke till något
positivt resultat på grund af kamrarnas skiljaktiga
beslut, men vid 1916 års riksdag togs ett viktigt
steg genom införandet af obligatorisk individuell
kontroll vid försäljning af brännvin till afhämtning,
och 1917 sammanjämkades kamrarnas beslut till
den nu gällande k. förordn. ang. försäljning af
rusdrycker 14 juni 1917.
Härigenom är kommunalt veto infördt (icke
folkomröstning), så att all detaljhandel med rusdrycker,
utom utskänkning till passagerare och besättning
på passagerarfartyg och till resande på
järnvägståg, är beroende af kommunala myndigheters bifall.
Spritdrycker få ej till någon utminuteras i större
myckenhet än 4 liter i månaden eller i mindre
än 3/10 liter, alls icke till omyndig eller till den,
som genom missbruk förverkat rätten.
Nykterhetsnämnd kan förbjuda utminutering till viss person
och har kontroll öfver brännvinsbolag. På grund
af förordningens stränga bestämmelser om
försäljning af öl undantogs pilsnerdricka, d. v. s.
maltdryck af mer än 2 1/4 och mindre än 3,6
volymprocent alkohol, på hvilket k. förordn. ang.
försäljning af vin och öl 9 juni 1905 skulle vara
tillämplig, till dess särskild förordning kunde
komma till stånd. Förslag därtill förelades 1918 års
riksdag, men kom först 1919 till stånd med något
lindrigare prohibitiva bestämmelser, än 1917 års
förordning innehåller.
Statens alltjämt stegrade behof af skatter
föranledde vid 1919 års riksdag införande af en
tillfällig spritaccis såväl vid utminutering som
utskänkning och vid 1920 års riksdag antagandet af
en omsättningsskatt till 25 proc. af det belopp, för
hvilket bolagen inköpa spritdrycker, samt en
utskänkningsskatt af 2 kr. för hvarje liter. Bägge dessa
skatter blefvo 1921 fördubblade, och
omsättningsskatten ökades 1922 till 65 proc. Brännvinets
fördyrande i förening med de restriktiva bestämmelser
i 1917 års förordning, som gjorde spritdryckerna
svåråtkomliga för vanedrinkare, ökade emellertid
frestelsen till hembränning och annan olaga
åtkomst, och det har därför blifvit nödigt att
väsentligen skärpa straffet för olaglig
brännvinstillverkning. Sålunda höjde 1920 års riksdag bötessatserna
från 100–2,000 kr. till 500–5,000 kr. och
fängelsestraffet från 1–6 månader till högst 1 år eller
under försvårande omständigheter högst 1 års
straffarbete. Därjämte begärde riksdagen utredning om
revision af gällande lagbestämmelser mot fylleri och
dryckenskap och anslog 100,000 kr. ur
rusdrycksfonden till bekämpande af den olagliga
brännvinsbränningen. Sedan den konsultativa
folkomröstningen vid 1921 och 1922 års riksdagar blifvit stadgad
i grundlagarna (K. F. § 49: 2 och R. O. §§ 1 och
38), anordnades enligt lag af 28 april 1922
folkomröstning om fullständigt rusdrycksförbud,
gällande framställning, innehaf, införande eller
öfverlåtelse af alla slags drycker med mer än 2 1/4
viktprocent alkohol. Omröstningen egde rum 27 aug. 1922
och gaf till resultat 924,975 nej mot 889,117 ja.
Af män röstade 59,06 proc. nej, af kvinnor 58,54
proc. ja. – Öfverinseendet öfver kontrollen utöfvas
numera af Kontrollstyrelsen (k. förordn. 11 okt.
1907 och 3 april 1908).
N. H.
Brännäsbråte, blixtfyr i Bohuslän, på 57° 39’
14" n. br. och 11° 44’ 20" ö. lgd fr. Gr. på ett
undervattensgrund, ö. om Böttö, i sydvästra
farleden till Göteborg; uppförd 1886.
Brännö, ö i Styrsö socken af Göteborgs och
Bohuslän, i n. begränsad af Vinga Sand och
Hakefjorden. Areal 3,1 kvkm. På öns östra kust är
befolkningen, som hufvudsakligen lefver af fiske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
