927 Byronkrage-Bysantinsk konst 928 bevisa B:s brottslighet (jfr bd IV, sp. 775); det är i utvidgadt skick utgifvet i ny uppl. 1921. Se älven E. C. Mayne, "B." (1912), ochR. Edgcumbe, "B.: the last phase" (1909). R-nB. Byronkrage [báVørøn-]. SeSchillerkrage. *Biirstenbmder, E., dog 10 okt. 1918 i Meran. *Byrå. Finansdepartementets kontroll- och ju- steringsbyrå fick 1908 namnet Kontroll- och juste- ringsstyrelsen (se d. o.). Byråapotekare, titel på en tjänsteman i Medici- nalstyrelsen. *Byräassistent, /ön?., är numera titel äfven för vissa tjänstemän i Arméförvaltningen, Socialstyrel- sen och Generaltullstyrelsen, hvarest äfven finnas andre byråassistenter. Finansdeparte- mentets bankbyrå upphörde fr. o. m. 1910. * Byrådirektör, förv., är numera titel för vissa tjänstemän (i allmänhet tillhörande lönegraden B 18) inom Fångvårdsstyrelsen, Generalpoststyrelsen, Telegrafstyrelsen, Järnvägsstyrelsen, Vattenfalls- styrelsen, Statskontoret (tillika ombudsman), Landt- bruksstyrelsen (lönegrad B 16), Stuteriöfverstyrelsen (lönegr. B 16), Landtmäteristyrelsen, Statens me- teorologisk-hydrografiska anstalt, Kommerskollegium (tillika öfverinspektör; lönegr. B 19) samt Patent- och registreringsverket. Järnvägsstyrelsen är nu- mera uppdelad på 14 byråer. Titeln extra by- rådirektör bärs af 5 tjänstemän i Patent- och registreringsverket och l tjänsteman i Fångvårds- styrelsen samt titeln förste byrådirektör af 4 tjänstemän i Vattenfallsstyrelsen och l tjänste- man i Järnvägsstyrelsen. *Byräingenjör, förv., är numera titel för vissa tjänstemän (lönegrad B 13) inom Socialstyrelsen, Riksförsäkringsanstalten, Telegrafstyrelsen, Järn- vägsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen, Landtmäteristyrelsen, Kom- merskollegium samt Patent- och registreringsverket. Titeln förste byråingenjör (lönegrad B 15) bärs af vissa tjänstemän inom samma ämbetsverk. Byräinspektör, förv., titel på vissa tjänstemän inom Bank- och fondinspektionen samt Kommers- kollegium, där af ven l tjänsteman bär titeln förste byråinspektör. Byräjägmästare, förv., titel på vissa tjänstemän inom Domänstyrelsen. Byråkrat (se B y r å k r a t i), anhängare eller ut- öfvare af ämbetsmannavälde; i tjänsten dryg äm- betsman. - Adj. byråkratisk. Byräsekreterare, titel på tjänstemän i 13 :e löne- graden i Utrikesdepartementet. De ha till uppgift bl. a. att föra protokoll inför K. M:t i statsrådet och i tillförordnad regering. Byräveterinär, förv., titel på en tjänsteman i Medicinalstyrelsen (lönegrad B 15). *Byrätten. Byrätter finnas numera, enl. lag 27 juni 1919, äfven i Trondhjem och Stavanger, hvar- dera med l justitiarius och 3 assessorer. BysantinologI, dets. som bysantinistlk 1. bysantinsk filologi (se d. o.). Bysantinsk, som härrör från eller handlar om det forna östromerska riket och dess kultur. Bysantinska mynt. Se M y n t, sp. 52. * Bysantinsk konst. Forskningen har under de senast förflutna årtiondena öppnat nya synvidder öfver bysantinska konstens betydenhet liksom öfver dess förmåga af utveckling. Den uppfattas ej längre som en förfallskonst, ej heller som en af art af den romerska konsten. Dess österländska karaktär är uppenbar. Forskningarna ha fastslagit den åsikten, att den bysantinska arkitekturen utvecklat sig under föga beroende af den romerska. Dess rötter äro att söka i de forntida kulturländerna vid Eufrat och Tigris, i Armenien och Iran. Persiens uppblomstring under sasaniderna på 200-talet med- förde en stark kulturströmning västerut, och ur dennas brytning med den alexandrinska odlingen utbildade sig den fornkristna konsten i de länder, där kristendomen först spred sig, i Syrien, Egyp- ten och Mindre Asien. Därifrån gå strömningarna till östromerska rikets nya hufvudstad, Bysans, liksom till Grekland och Italien. Bysantinska stilen visar sig vara en sammansmält- ning af hellenistiska och österländska element. Dess arkitektur utmärkes i första rummet för sinnrika och dristiga konstruktioner, ditintills okända, oför- sökta och ouppnådda, den utvecklar centralkyrkan, där kupolens tyngd är med största skicklighet för- delad på byggnadens olika delar - byggnaden utgör en konstruktiv enhet, där hvarje del med- verkar till helheten -, den skapar den hvälfda basilikan, en förening af längdkyrka och central- kyrka, och den innehåller flera af de element, som bli bestående i den kristna kyrktypen framåt genom tiderna. Stilen manifesterar sig, konsekvent genom- förd, i Sofiakyrkan (se d. o.) i Konstantinopel (fullb. 537). Dennas ojämförligt dristiga system blef dock ej normbildande, den vanliga typen är fotad på det i Mindre Asien utbildade kyrkbyggnads- systemet med det grekiska korsets plan och kupol öfver midtpunkten. I kyrkornas utsirning gör sig den österländska förkärleken för det lysande och brokiga gällande. Den alexandrinska traditionen - målad utsmyckning af kyrkornas inre - undan- tränges i de mera betydande eller rikare kyrkorna af mosaik. Dekorationen, liksom sådana detaljer som t. ex. kolonnkapitäl, blir ornamental med utfyllnad af flätverk, broderimönster eller filigransartade or- nament i låg relief. Den figurala utsmyckningen följer gifna regler, en monumental stil för komposi- tioner i väggmålning och mosaik upparbetas och sprides af utresande konstnärer och genom miniatyr- målningar, som uppta väggmålningarnas stil, ämnen och karaktär, till de länder, dit den bysantinska konsten tränger fram. Den utöfvade en högst be- fruktande inverkan på konst verksamheten i västra Europa. Den fortlefde i ett årtusende, och den för- blef alls ej under denna långa tid förstelnad och förbenad, ett dödt skal utan kärna. Bildstriden medförde inom konsten ytterligare stegring af det ornamentala på det figuralas be- kostnad. Men efter stridens slut (på 800-talet o. f.) upprann under de macedoniske kejsarnas välde bysantinska kulturens renässans och "andra guld- ålder". Inom kyrkbygget uppstodo nya kombinatio- ner af de gifna grundformerna, kupolkyrkan med det grekiska korsets plan upparbetades i många och nya variationer. Dessa kunna hänföras till två huf- vudtyper, den ena med tunnhvalf öfver korsarmarna och med kupoler såväl öfver midtpartiet som öfver dessa armar (S. Marco i Venezia är byggd efter detta system; se pl. IX till art. Byggnadskon- sten), den andra har en kvadratisk eller rektangu-