Dessutom har han fullbordat redaktionen och ritnin- gen af Nordisk familjeboks karta över Sverige (1919) samt uppgjort terrängoriginalet till samma kartverk. Sedan 1911 är B. led. af Krigsvet. akad. H. J-dt. Byström, Jakob Jakobson, frikyrklig redaktör, f. 15 maj 1857 i Skorped, Västernorrlands län, erhöll sin utbildning vid Betelseminariet i Stockholm 1878-82 och vid Colgate university i staden Hamilton, staten New York i Amerika (1882-84), där han 1914 blef teol. hedersdoktor. Han var predikant vid Eskilstuna baptistförsamling 1884-89, föreståndare för baptistsamfundets förlagsexpedition 1890-1920, sekreterare i Sveriges blåbandsförening 1892--1909 (ordf. sedan 1918), medredaktör af "Svenska härolden" 1888-1905 och af "Blå bandet" 1892--99 samt utger sedan 1889 "Veckoposten". Han är ordf. i svenska haptistmissionens styrelse (sedan 1914) och vice ordf. i "The baptist world's alliance" m.m. B. har varit riksdagsman för Stockholm i Andra kammaren 1897--jan.-riksdagen 1914 och 1916--17. Han tillhörde därunder liberala samlingspartiet och var led. af tillfälligt utskott 1903--lagtima riksdagen 1905, af särskilda utskotten för ecklesiastik boställsordning och prästerskapets lönereglering 1908-10 samt af bevillningsutskottet 1912-14. B. har dessutom varit led. af kommittéerna ang. ölskatt (1902), dissenterskatt (1906-07), lindring i bestämmelserna för samvetsömma värnpliktiga (1917--18) samt nykterheten (1911--21) och tillhörde där den förbudsvänliga delen. B. har utgett uppbyggelse- och nykterhets- skrifter, En frikyrklig banbrytare, F. O. Nilssons lif och verksamhet (1910; 2:a uppl. 1911) och Sådd och skörd eller svenska baptisternas mission etc. (1916) samt redigerat 7 arg. af "Belysta bibeltex- ter" och 29 arg. af kalendern "Betlehem". T-s. Byströms villa på Djurgården vid Stockholm. Se Byström, J. N. (äfven i Suppl.). Bythos. Se Gnosticism, sp. 1371. Bütow [-å], stad i preussiska prov. Pommern, vid floden B., en biflod till Stolpe. 8,354 inv. (1919). Järn-, maskin- och textilindustri. Bytownit [báitáunit], miner. Se Fältspat. *Bütschli, 0., dog 2 febr. 1920. Själfbiografi (s. å.). Byturus tomentosus, zool. Se Hallonskalbagge. Bützov, Eugen, rysk diplomat, f. 1837, d. 30 okt. 1904 i Baden bei Wien, anställdes efter en tids tjänstgöring i inrikesministeriet i Amurdistrik- tet, blef konsul i Nagasaki och medlem af legatio- nen i Peking samt var minister i Tokyo, Aten, Teheran och 1897-1904 i Stockholm. *Byvalla-Långshyttans järnvägs egande ban- längd är fr. o. m. 1907 upptagen till 267 km. F. P. Byxvals. Se Kardning, sp. 924. Byzacium, forntida landskap i Afrika, mellan Hadrumetum och Lilla Syrten; i diokletianska för- valtningsindelningen s j älf ständig provins (provincia Valeria Byzacena). Vandalerna reducerade alla landtgods och gjorde dem till kronodomäner. Huf- vudstad var Hadrumetum (se Susa 3). J-C. Bzura, biflod till Weichsel i Polen, rinner från trakten af Lodz mot n. och ö. och infaller i Weichsel omkr. 70 km. nedanför Warschau. Under Världskrigets första skede spelade Bzura-afskärningen en strategiskt viktig roll. Sedan tyskarna (9:e ar- méns, v. Mackensen, vänstra flygel) 16 nov. 1914 kastat den motstående 1:a ryska armén (v. Rennen- kampf) öfver floden, kom denna jämte dess biflod Rawka att bilda en försvarslinje, dit nämnda armé (nu under befäl af general Litvinov) efter nederla- gen vid Lodz och Lowicz (resp. 6 och 15 dec.) drog sig tillbaka, hvar vid 5:e armén (Plehve) fick intaga ställning till vänster om den l:a (bakom Rawka). Där vidtog nu ett långvarigt ställningskrig, hvar- under ryssarna -- särskildt i slutet af jan. 1915 -- gjorde fåfänga försök att bryta igenom den tyska fronten. 15 juli s. å. utrymde de dock, på grund af det strategiska läget, sina ställningar, som be- sattes af 9:e tyska armén (prins Leopold af Bajern), och gingo tillbaka mot Warschau. Jfr Världskriget, sp. 179 och 190. H. J-dt. Bågaede, fors. Se Ströms vattudal. Bågdans. Se Svärdsdans, sp. 1339. *Båge. - 3. Om bågskyttar i det forna Grek- land (toxo'tai) och Rom (sagittärii) se T o x o t e r. *Båglampa. Omkr. 1908 började de mera eko- nomiska effektbåglamporna alltmer un- dantränga de äldre båglamporna med vanliga kol. De ursprungliga effektkolen (Bremerkol) utgjorde homogena kolstafvar, impregnerade med en del me- tallsalter, hvarigenom ljusutbytet ökades. För att en jämnt brinnande ljusbåge skulle erhållas, måste dessa kol placeras bredvid hvarandra i sned ställ- ning nedåt och en särskild s. k. blåsmagnet använ- das för att hindra ljusbågen att stiga uppåt. De af Blondel utexperimenterade effektkolen (T. B.-kol) kunde brännas på normalt sätt, placerade vertikalt öfver hvarandra som kolen vid de äldre båglam- porna. Dessa effektkol äro utförda på sätt, som är snarlikt det vid de förr använda vekkolen, men skilja sig från dessa därigenom, att kärnan är större och att densamma består af en del metall- salter. Det positiva kolet utföres med l-2 mm. större diameter än det negativa. Vid användning af olika metallsalter erhålles olika färgadt ljus. Som orientering beträffande ljusutbytet vid en effektbåglampa för likström brinnande med T. B.- kol för hvitt ljus (albakol) anges följande samman- ställning: Ström- Spän- Effekt Hemisfärisk ljusstyrka i hlj. styrka ning Amp. Volt Watt Utan kupa Klar glas- Opalglas- kupa kupa 8 30 240 1,300 1,150 900 10 30 300 1,600 1,400 1,100 12 30 360 2,000 1,750 1,400 Af denna framgår, att ljusstyrkan afsevärdt min- skas genom skyddskupan. Den från ljusbågen ut- strålade ljusmängden nedsättes vid användning af klar glas- eller opalglaskupa med omkr. 10, resp. 30 proc. För att ljusbågen skall brinna jämnt, måste en glaskupa användas, och för att ett diffust och mindre bländande ljus skall erhållas, måste i de flesta fall en kupa af opalglas väljas. Då i prakti- ken 3, resp. 6 båglampor kopplas i serie vid de nu- mera mest använda likströmsspänningarna 110 och 220 volt, blir båglampans energiförbrukning i prak- tisk drift 22 proc. större, än som framgår af före- gående sammanställning. För exempelvis en 10 A effektbåglampa med opalglaskupa erhållas 1,100