Båtsfjord, numera det officiella namnet på Baadsfjord (so d. o.). *Båtskärsnäs har äfven hamn och lastageplats, hvarest 1920 uppburos 414 kr. för inrikes och 2,574 kr. för utrikes sjöfart i grundpenningar. B. ångsåg tillhör numera A.-b. Ytterstfors-Munksund. Båtsmansrotering. Se Indelningsverket. *Bååth. 1. A. U. B. dog 2 ang. 1912. Hans sista arbeten voro Från faren tid (1910) och ungdomsskildringarna Wagners sagor (6 bd, 1903-12). Dikter i urval utkom 1910. En minnesvård of ver B. aftäcktes 1916 på Gottskär. 3. Johan Ludvig B., den föregåendes faders kusin, jurist, f. 11 sept. 1827 i Vadstena, d. 6 dec. 1912 i Hälsingborg, blef student i Lund 1843, aflade hofrättsexamen 1847, blef vice häradshöfding 1853, tjänstgjorde i Göta hofrätt och var 1864-1905 häradshöfding i Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga. Han var flera gånger lekmannaombud vid kyrkomötet. B. författade bl. a. Svenska rättegångsväsendets ombildning (2 dlr, 1885, 1894) och Tryckfrihetslagstiftningen i Sverige och några främmande länder (I, 1909). 4. Ludvig Magnus B., den föregåendes son, arkivman, historiker, f. 4 mars 1874 å Truve, Skaraborgs län, 1895 student och 1905 filos. doktor i Uppsala, blef 1902 e. o. och 1909 ord. amanuens, 1910 2:a samt 1918 l:e arkivarie och sektionschef i Riksarkivet. Han har på offentligt uppdrag 1920 -23 tidtals för en af Riksarkivet planlagd serie medeltida påfvebref rörande Sverige verkställt forskningar i Vatikanska arkivet. B. har författat bl. a. Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige (1905), Upplands förvaltning (i "Uppland. Skildring af land och folk", 1908), Helgeandsholmen och Norrström från äldsta tid till våra dagar (2 dir, 1916-18) och artiklar i "Hist. tidskr.", "Ord och bild5', "Samfundet S:t Eriks årsbok'' och Nordisk familjebok samt utgett 3 :e uppl. af Styffes "Skandinavien under unionstiden" (1911) och K. H. Karlssons register till Sv. diplomatarium I-II (1910) samt fortsatt H. Hildebrands editioner af Stockholms stads jordebok 1474-98 (1914) och skottebok 1501-10 (1915). *Bååth-Holmberg, Cecilia Ulrika Laura Lovisa, dog 30 juli 1920 i Stockholm. - Fru B. fortfor att utveckla ett mycket alsterrikt förfat- tarskap ända till sin bortgång; hennes sista arbeten voro Far och son (1907; 5:e uppl. 1919), om skalden Theodor Körner och hans far, Morfars bok (2 bd, 1910), om Johan och Johan Fredrik af Lundblad, En svensk flickas daglok . . . 1808-09 (1912), Förräderiets spel i kampen om Finland (s. å.), Tyrolarnes frihetsstrid (s. å.), Gordon (1913), Sol och sommar (s. å.; 2:a uppl. 1914), Hemma i Sverige (1914), Människor av eld och tro (1915; 2:a uppl. 1916), Från gammal tid och ny (1916), I heta striders land (1918), Orter och män- niskor (s. å.), Vid slott och sund (1919) och Från drottningens ö (1920). R-n B. *Bäck, K., biel 1912 led. af Mus. akad. Bäckabo (Stora Bäckabo), fideikommissegendom i Friggeråkers socken, Skaraborgs län, omfattar 4 3/8 mtl. Areal 200 har, hvaraf 170 har åker, tax.-v. 170,000 kr. På 1600- och 1700-talen egdes B. af släkterna Store, Hård och von Knorring. I början af 1800-talet blef det fideikommiss inom den s. k. Ängelholmsgrenen af ätten Spens. Nuv. innehafvare är grefve Gabriel Spens. O. Sjn. Bäckahästen, en i södra Sverige (särskildt de gamla danska provinserna) bruklig benämning för Näcken (se vidare d. o.), hvilken enligt folktron stundom uppenbarar sig under gestalten af en stor, hvit häst i eller i närheten af vattendrag, bäckar o. d. När kreaturen vattnas utomhus, anse deras väktare sig manade att i profylaktiskt syfte spotta i vattnet, för att ej näcken skall göra djuren skada. Den har skaldiskt behandlats af A. Österling (se denne). R. G. *Bäckebo tillhör numera Växjö stift. Bäckefors, stationssamhälle i Bäcke socken, Dalsland, vid korsningen af Dalslands och Uddevalla--Lelångens järnvägar, 60 km. från Uddevalla, 26 km. från Mellerud. B. har många handlande och handtverkare samt flera industriella anläggningar såsom 2 snickerifabriker, mek. verkstad, armaturfabrik, 3 spikfabriker, hvaraf Bäckefors bruk, privilegieradt 1767 och en tid ett ganska betydande järnbruk. O. Sjn. *Bäcken. -- 5. Ett metallkärl (skål) afsedt för uppsamling af kollekt, t. ex. vid ingången till gudstjänstlokaler. I denna uppgift har bäckenet alltifrån slutet af 1800-talet på de flesta orter (särskildt städerna) utträngt de gamla offerhåfvarna, hvilka i Sverige voro i allmänt bruk alltifrån midten af 1600-talet. (Jfr Kollekt, sp. 547.) Ordet bäcken förekommer dessutom i många olika sammanställningar med bibehållen grundbetydelse: flat skål af metall, t. ex. dopbäcken, rakbäcken, stickbäcken m. fl. R. G. Bäckenabscess, med. Se Kvinnosjukdomar, sp. 419. Bäckennjuren, anat. Se Njurar, sp. 1089. Bäckensjö. Se Insjö. Bäckevik, fiskeläge. Se Grafvarne. Bäckfjärden. 1. Hafsvik på gränsen mellan Nätra och Själevads socknar i Ångermanland. Dess längd i n.--s. är omkr. 11 km., räknadt från föreningen med Nätrafjärden; bredden växlar mellan 8 km., där Vågefjärden afgrenar sig mot ö., och 250 m. Dess djup är betydande; i dess inre fjordbäcken ha 46 m. lodats. -- 2. Vik på gränsen mellan Bureå och Löfångers socknar, Västerbottens län. 1--2. O. Sjn. Bäcklin, Johan Edvard, ämbetsman, f. 6 okt. 1855 i Nyköping, d. 3 maj 1921 i Stockholm, aflade 1880 hof rättsexamen, blef 1882 vice härads- höfding och inträdde 1883 som amanuens i Ecklesiastikdepartementet, där han befordrades till kanslisekreterare, registrator, kansliråd i K. M:ts kansli (1906) samt kansliråd och byråchef (1916). Ett mönster för en ämbetsman i skicklighet och pliktuppfyllelse, inlade han som föredragande (sedan 1910) af universitetens och andra högskolor samt