de vetenskapliga verkens angelägenheter mycket stor förtjänst om den högre bildningen. En väsent- lig del af den speciella lagstiftning, som reglerar hithörande områden, torde härröra från hans hand. *Bäcklund, A. V., lämnade professuren 1910 och dog 23 febr. 1922 i Lund. *Bäckman, V. O. A., dog 14 april 1911 i Umeå. Bäckröding, zool. Se Laxsläktet, sp. 1454. * Bäckström, H. M., var 1908--14 professor i mineralogi och petrografi vid Stockholms högskola. Hans ganska omfattande författarskap har rört sig på kristallografiens, mineralogiens och särskildt petrografiens områden. B. var mycket verksam för 10:e internationella geologkongressen i Stockholm, hvars skattmästare han var. B. insattes 1911 af Malmöhus läns socialdemokrater i Första kammaren och stannade där t. o. m. 1921, med arbetet förlagdt till bevillningsutskottet (1912-19) och stats- utskottet (1920--21). Han var 1917 led. af bankkommittén och 1920--21 fullmäktig i Riksbanken. B. intar sedan lång tid tillbaka en framskjuten ställning inom Djursholms kommunala representation, bl. a. som ordf. i drätselkammaren, kommunalvald medlem af Djursholms a.-b:s styrelse m. m., hvarjämte han är styrelseordf. i flera större affärsföretag. 1913 blef han hedersdoktor vid universitetet i Montreal. B. har gjort donationer till Stockholms högskola, Ingenjörsvet. akad. m. m. K. A. V--g. *Bäddning. 1. Krigsv. Bäddning används endast till gröfre artilleripjäser och af ser dels att till- försäkra pjäsen ett hållbart och fullständigt hori- sontalt underlag vid skjutning, dels att uppta för pjäsens sidriktande erforderliga fasta sidskalor. Numera utnyttjas bäddningen äfven för att upphäfva pjäsens rekyl. Bäddningarna göras nu vanligen af sten eller betong (vid fasta pjäser) samt af stål (vid rörliga pjäser). I sistnämnda fall äro de oftast söndertagbara och transportabla. 1. G. af Wdt. Bäfverlusen, zool. Se Platypsyllus castoris. Bäfverpälsen (Der biberpelz), komedi af G. Hauptmann (se denne, sp. 101), uppf. i Stockholm f. g. 1902. Bäfversvansar, tekn. Se Tegel, sp. 630, fig. 9. Bäfveån (Uddevallaån) upprinner i gräns- området mellan Bohuslän, Dalsland och Västergöt- land samt faller ut i Byfjorden inom Uddevalla (se d. o.). Den af vattnar bl. a. den stora Örsjön (se d. o.). O. Sju. Bägarceller, anat. Se Tarmen, sp. 478. Bägarverk, mek. Se Transportanordning, sp. 598. *Bäl skall framdeles bli annex till Källunga. *Bälinge. 1. Härad. Länsdelen af Harbo införlifvades 1 jan. 1923 i Bälinge socken. -- 2. Socken i Södermanlands län. Patronatsrätten har upphört 1922. Kyrkan har ett af Lübeckskonstnären Johannes Stenrat 1471 förfärdigadt altarskåp (restaureradt 1919). -- 3. Socken i Uppsala län, omfattar sedan 1 jan. 1923 (se ofvan B. 1) 14,321 har med 1,997 inv. (1921). Bäljon, bot. Se Vaccinium, sp. 215. Bällefors. Se Bellefors. Bällinga (Belinge), herrgård i Söfde socken, Malmöhus län, vackert belägen vid Ellestasjön, omfattar med underlydande i angränsande socknar 25 mtl. Areal 4,000 har, hvaraf 3,000 har åker och 1,000 har skog; tax.-v. 1,878,500 kr. Egendomen, som bildades på 1860-talet af frih. K. Hochschild och bebyggdes med ett ståtligt slott i engelsk stil omgifvet af 60 har park och trädgård, var tidigare en utgård till Söfdeborg. Nuv. egare är grefve Klas Piper. O. Sjn. Bällsta kanal kallas en föreslagen kanal från Bällstaviken af Mälaren vid Sundbyberg förbi Dufbo, Råsunda och Hagalunds samhällen till Norra Brunnsviken med fortsättning genom Ålkistans kanal till Lilla Värtan. Kanalens hufvudändamål skulle vara att upptaga afloppsvatten från de nämnda samhällena liksom äfven från Mariehäll, Bromsten och Spånga samt att genom spolning af vatten från Mälaren till Saltsjön åstadkomma tillräcklig utspädning af kloakvattnet samt omsättning i berörda vikar, små sjöar och träsk. Tanke har därefter uppstått att vidga spolningskanalen, så att den kunde användas för pråmtrafik, hvarigenom kringliggande områden skulle bli användbara som industritomter och således vinna i värde. Fr. E. *Bältdjur, zool. Se Gördeldjur. Bälteberga, tuberkulossjukhem invid Tidaholm i Baltaks socken, Skaraborgs län, med 18 platser, upprättadt 1901 af Jönköping-Vulkans a.-b., för dess personal. O. Sjn. Bära (l. föra) afvog sköld mot (sitt fädernesland, sin rätte konung o. s. v.; fsv. uttryck, hvari ordet afvog, en sidoform till afvig, urspr. torde ha betydt: vänd åt orätt håll), landsförrädiskt strida mot eller anfalla. Bära hundhufvudet för, få sota för hvad någon annan gjort, i äldre sv.: hänga hundhufvudet på någon. Uttrycket är möjligen utveckladt ur ty. ut- tryck som: ich soll immer der dickköpfige hund sein, jag får jämt vara hunden med det tjocka hufvudet, och tillhörande de många fraser, som uttrycka för- akt för hunden. *Bärande träd. Se vidare Skogslagstiftning. Bärby, herrgård i Vänge socken, Uppsala län, omfattar 4 1/8 mtl. Areal 354 har, hvaraf 165 har åker. Tax.-v. 160,000 kr. (1921). B., som till- hört släkterna Palmgren, von Friesendorff, Küsel m. fl. eges nu af ingenjör Hj. Kallenberg. O. Sjn. *Bäreberg. Se Främmestad. Suppl. Bärhand, i bajonettfäktning. Se Fäktkonst, sp. 216. Bärmolla, bot., namn på arter af släktet Blitum. Bärmsjön, en 5 kvkm. stor skogssjö, belägen 316 m. ö. h. i Skorpeds socken, Ångermanland, af rinner genom Barman till Flärkån, Nätraåns källflod. O. Sjn. * Bärnstenssyra, kem., en tvåbasisk organisk CH2 . C02H - CH2.C02H syra af sammansättningen i , etylendikarbonsyra, som fått namn af sin förekomst i bärnsten (se d. o.). Den var känd redan på 1500-talet, och dess sammansättning ut- reddes af Berzelius. B. är en konstant biprodukt vid alkohol jäsning och bildas därvid till en mängd af minst 0,4 proc. af det f or jästa sockrets vikt. Den finnes därför alltid i vin och öl. De två vik- tiga växtsyrorna äppelsyra, C4H6 05, och vinsyra, C4 He 06, äro oxisyror af bärnstenssyra och öfvergå därför lätt i denna syra genom reduktion (med