jodväte). I rent tillstånd bildar bärnstenssyran färglösa kristaller, som smälta vid 185°; den är tämligen svårlöslig i vatten och har starkt sur smak. K. A. V-g. Bärsta, herrgård i Hackva socken, Örebro län, omfattar med underlydande 6 mtl. Areal 300 har, hvaraf 200 har åker; tax.-v. 193,300 kr. (1921). Hufvudbyggnaden är uppförd 1775 af timmer från den då nedrifna Finnerödja kyrka; en flygel från 1640 har svalgång. B. har från 1600-talet tillhört bl. a. släkterna Sparre, Natt och Dag, Pistolskiöld, Horn, Uggla, Koman och Wetter. Nuv. egare är K. Wetter. O. Sjn. Bärtnäsfjärden, hafsvik n. ö. om Piteå stad, i Norrfjärdens socken af Norrbottens län. Från B. utgrena sig Håkansö- och Norrfjärdarna samt Boviken. O. Sjn. Bäsingen, sjö i Folkärna socken, Dalarna, genom- fluten af Dalälfven, omkr. 7 km. ö. om Krylbo, är den första af de stora sjöar eller fjärdar, som utmärka Dalälfvens lopp nedom urspårningen ur dess gamla preglaciala lopp nedom Krylbo. Den är belägen 70 m. ö. h. och har en areal af omkr. 14 kvkm. O. Sjn. Bästeträsk, sjö i Fleringe socken på Gottlands nordkust, är med en areal af 7 kvkm. Gottlands största insjö. Den grunda sjön afflyter genom ett endast några hundra m. långt vattendrag till hafvet. O. Sjn. Bäumker (Baeumker), Klemens, tysk filo- sof, f. 1853, professor 1903 i Strassburg, 1912 i München, är en bland den nutida katolska filosofiens främsta representanter inom den riktning, som kal- las ny-thomismen. Han har utgett flera förtjänst- fulla arbeten om medeltidens filosofi samt Das pro- blem der materie in der griechischen philosophie (1890). S-e. Bö. 1. Härad och pastorat omfattande B. och Maines socknar i Vesterålen, Nordland fylke, Norge. 212,o kvkm. 4,477 inv. (1920). Flera fiskelägen, hvaribland Nykkvåg och Hovden. Fiske. - 2. Härad och pastorat på västra sidan af Norsjö, Telemark fylke (före 1919 Bratsberg amt), Norge. 287,72 kvkm. 2,883 inv. (1920). Jordbruk och skogsdrift. Sörlandsbanan, f. n. (1923) under bygg- nad, går genom häradet. l-2. K. G. G. *Böckh. - 3. Richard B. dog 1907. *Böcklin, A. Hans namnteckning återges å pl. II till art. Autograf. Böckmann, Wilhelm, tysk målare. Se Ende, Hermann. *Böda tillhör nu Yäxjö stift. Bödel (medeltidssv. bödhil, närmast lån från mlty. bodel, ty. büttel, af urgermansk härkomst med bet. "en som budar"), urspr. benämning för den lägre exekutiva myndighet, som nu benäm- nes "rättstjänare", "exekutionsbetjänt", "pedell". Han hade förr att utföra sina öfverordnades alla befallningar, alltså äfven dem, som inneburo de lägsta uppdrag. Till sådana hörde i äldre tid (ännu på 1500-talet) bl. a. att hålla gatorna fria från lösdrifvande svin och hundar samt vid behof aflifva dem (svinen tillföllo i sådant fall bödeln, hvilket ej minskade hans nit). Äfven skorstensfejarens syssla (som ingen "ärlig" man ville åtaga sig) handhades ännu på 1500-talet af bödeln, och honom ålåg likaledes att aflifva, flå och nedgräfva smittade kreatur (hvaraf benämningarna "flåbuse", "rackare", "nattman" tilldelades honom). Därvid liksom vid andra mindre hedrande sysslor biträddes han af sina underordnade medhjälpare ("rackardrängar"), och åt dessa lämnades att ombesörja t. ex. hämtning af latrin samt hängning af tjufvar och likställda brottslingar. Bödelns viktigaste förrättning förblef dock alltid att exekvera dödsdomar öfver brottslingar och alltid stå myndigheterna till tjänst. Från en föraktad ställning höjde han sig småningom i allmänna opinionen, och från Danmark har man uppgiften, att han t. o. m. användes som fältskär och kirurg. Vid slutet af 1500-talet hade bödelns person redan stigit så pass i anseende, att han t. ex. ansåg det vara under sin värdighet att taga befattning med att hänga folk: sådant ansågs då för nesligt t. o. m. för en stads högtbetrodde bödel och lämnades åt hans drängar. Själf tog han, "mästermannen", på sin lott endast de fall, där bila eller svärd kom till användning. Från denna tid (slutet af 1500-talet) blir också den från tyskan (scharfrichter) lånade benämningen skarprättare (se d. o.) den gängse beteckningen. Utom vid de ofvan nämnda förrättningarna fingo bödeln och hans handtlangare äfven vara exekutorer i fråga om de under religiösa och politiska kamptider utfärdade domarna, t. ex. vid häxbränningar eller när såsom förgripliga ansedda skrifter af andligt eller världsligt slag dömts att offentligen bränmas. Den infami, som i allmänna opinionen vidlådde bödelns yrke och person, sökte myndigheterna mildra genom lagstadganden och utfärdade påbud. Se vidare Skarprättare. R. G. *Bödiker, T., dog 4 febr. 1907 i Berlin. Bödtker, Sigurd, norsk kritiker, f. 2 febr, 1866 i Trondhjem, vardt 1884 student och 1891 juris kandidat, har beklädt befattningar inom administrationen och fr. o. m. 1896 verkat som teaterkritiker, 1897-1901 och 1902-08 i "Verdens gang", fr. 1910 i "Tidens tegn". Med kvick, slående stil och lidelsefull energi har B. utöfvat sitt kritikervärf. R-n B. Böggild, Bernhard, dansk mejerifackman, f. l mars 1858 i Vammen, vid Viborg, vardt 1882 polyteknisk kandidat, 1886 Landhusholdningselskabets mejerikonsulent och 1903 professor vid Landbohöjskolen. B. har författat ett ypperligt arbete om Mælkeribruget i Danmark (1890; 4:e uppl. 1916) och Mælkeribruget i fremmede lande (1897). B. är led. af styrelsen för Federation internatio- nale de laiterie samt Landtbruksakad. (1919). E.Ebg. Böggild, Ove Balthasar, dansk mineralog och geolog, f. 16 maj 1872 i Jetsmarks socken vid Brönderslev (Jylland), blef student 1890, aflade skolämbetsexamen 1896, blef s. å. assistent vid Mineralogisk museum i Köpenhamn, 1904 docent i geologi och mineralogi vid Polyteknisk læreanstalt och var 1912-22 professor mineralogiæ vid Köpen- hamns universitet. B. har företrädesvis egnat sig åt mineralogien och särskildt behandlat grönländska mineral samt gjort forskningsresor till Färöarna, Grönland och de (f. d.) Dansk-västindiska öarna. Bland hans mineralogiska arbeten må särskildt nämnas Mineralogia groenlandica (1905). Inom geologien har han sysselsatt sig med glacialgeologiska