skolämbetsexamen; cand. phil. (= philosophice), student, som aflagt obligatorisk förberedande examen i filosofi (motsvarande den filos. kurs, som läses i svenska gymnasier de två sista skolåren); cand. polit. (= politices), statsvetenskaplig; c. polyt. (= polytechnices), Polyteknisk; c. pharm. ( = pharmacice), farmaceutisk kandidat. Candie, lagun. Se Fittri. <B>Candiolin</B>, kem. Se Zymofosfat. <B>Candón</B>, stad i prov. Ilocos Sur, på västkusten af Luzon, Filippinerna, omkr. 320 km. n. n. v. om Manila. Handel med indigo, tobak och ris; tillv. af ylle-, bomulls- och sidenvaror. 18,828 inv. (1918). <B>Candragupta</B>. Se Chandra Gupta. <B>*Canea</B> är italienska namnet på staden Chania (se d. o.). <B>Caneva</B>, Carlo, italiensk militär, f. 22 april 1845 i Tarcento (prov. Udine), som då tillhörde Österrike, blef officer i italienska armén 1866, öfverste vid generalstaben 1892, generallöjtnant och inf.-fördelningschef 1902, chef för 7:e armékåren (Ancona) 1908 och armégeneral 1912. Under Tripoliskriget 1911-12 förde han befälet öfver expeditionsarmén tills i sept. 1912, då han återkallades, enär han ansågs icke ha utvecklat tillbörlig kraft vid operationernas ledning. Han var dock bunden af krigsstyrelsens direktiv, enligt hvilka han borde undvika "risker och större förluster". C. afgick ur aktiv tjänst 1914, men förordnades icke desto mindre 1917 till ordf. i Caporettokommissionen (se d. o. Suppl.). H. J-dt. Cangas de Tineo. Se Tineo. Cangas de Onis, stad i spanska prov. Oviedo, vid floden Sella, som där korsas af en bro från 1100-talet. Handel med boskap och kol. 9,103 inv. (1911). Canini, anat. Se Tänderna, sp. 742. Canini. Marco Antonio, italiensk författare, f. 1822 i Venezia, d. 1891, studerade juridik i Padua, men måste fly därifrån 1847 på grund af deltagande i den nationella frihetsrörelsen, deltog 1848-49 i striden mot österrikarna, förvistes sedan och återkom först 1859 till Italien, där han var tidningsmam, sändes 1862 af Rattazzi som agent till Orienten, följde 1866 med Garibaldi, lefde sedan i Frankrike till 1871, då han slog sig ned i Italien igen. Hans dikter, Mente, fantasia e cuore (1852), Giorgio il monaco e Leila (1872), Amore e dolore (1880) m. fl. och öfversättningarna Il libro dell' amore (2 bd, 1886-87) komma väl att bevara hans namn längst. Hans etymologiska italienska lexikon (1865) angreps häftigt af Ascoli. I Vingt ans d'exil lämnade C. sin själf biografi. Canio, mansroll (direktör för en komedianttrupp, bedragen och hämnande äkta mann; tenor) i operan "Pajazzo" af Leoncavallo (se denne). *Canis. - C. cerdo 1. zerda. Se Fennek. - C. jubatus. Se Manvargen. - C. latrans l. ochropus. Se Kayoten. - C simensis. Se Kaberun. <B>Cankara</B>. Se Brahman och Hinduism. <B>Cankhayana-brahmana</B>. Se Kausitaki-. <B>Cannabaceae</B>. bot., detsamma som Cannaboidece (se Moracese). <B>*Cannan</B>, E., är sedan 1907 professor vid Londons universitet. <B>Cannan</B>, Gilbert, engelsk författare, f. 1884, studerade i Manchester och Cambridge, vardt advokat, men har sedermera egnat sig åt tidningsväsen och författarskap. Han debuterade 1909 med romamen Peter Homunculus och har sedan skrifvit en litteraturkritisk studie öfver Samuel Butler (1915), dikter, teaterkritiker, berättelser (Young Earnest, 1915, Mendel, 1916, Everybody's husband, 1917, Mummery, 1918, The stucco house, s. å., Pink roses, 1919), skådespel (Miles Dixon, 1910, The perfect widow, 1912, The release of the soul, 1920), de satiriska fablerna Windmills (1915) m. m. C. är en skarp analytiker af intellektualistiskt skaplynne. Se O. Hornen, "I marginalen" (1917). B-n B. <B>*Cannes</B>. I C. hölls jan. 1922 under presidium af franske konseljpresidenten Briand en konferens mellan representanter för de allierade stormakterna och Belgien för öfverläggning om skadeståndsfrågorna och Europas ekonomiska återuppbyggande. Den engelska delegationens chef var Lloyd George. Man enades 6 jan. om en rad allmänna riktlinjer (de s. k. C.-resolutionerna) för arbetet på den allmänna europeiska konferens i Genua, till hvilken samtidigt inbjudning beslöts skola utfärdas. Bland dessa grundsatser märktes, att de i Genuakonferensen (se d. o. Suppl.) deltagande nationerna ej finge göra anspråk på att påtvinga hvarandra de principer, enligt hvilka eganderättsfrågan, den ekonomiska ordningen och inre angelägenheter skulle ordnas, att utländskt kapital skulle komma ett land till hjälp, endast om detta kapitals utländska egare finge garanti för, att deras egendom och rättsanspråk tryggades, samt att de i konferensen deltagande nationerna skulle afstå från sådan propaganda, som kunde skada ordningen eller det politiska systemet i något annat land, samt afstå från angrepp mot sina grannar. Närmast utgjorde dessa resolutioner villkoren för sovjet-ryska delegerades tillträde till Genuakonferensen. Programmet för denna preciserades närmare genom beslut af 11 jan. En tysk delegation anlände 11 jan. till C. och fick 13 jan. meddelande om, att Tyskland inbjudits till Genuakonferensen. Lloyd George hade 11 jan. delgett Briand utkast till ett engelsk-franskt försvarsförbund. Då emellertid parlamentarisk opposition i Paris mot besluten i C. nödgade Briand att hemresa, beslöts 12 jan. konferensens ajournering, och ministären Briands s. d. inträffade afgång vållade, att de delegerade åtskildes, utan att konferensarbetet återupptagits. V. S-g. <B>*Canning</B>. - 5. Sir Samuel C. dog 24 sept. 1908. <B>*Cannizaro</B>, oriktig form i st. f. Cannizzaro, S., dog 10 maj 1910 i Rom. C. var sedaoi 1905 led. af sv. Vet. akad. <B>Cannon</B>, Joseph Gurney, nordamerikansk politiker, f. 7 maj 1836 i Guilford, Nord-Carolina, blef advokat i Illinois 1858 samt var medlem af kongressens representanthus 1873-91, 1893-1913 och 1915-21. Som representanthusets talman 1903-11 utöfvade C. mycket stort politiskt inflytande. Han var en bland den republikanska partiorganisationens ledande män och 1908 af en konservativ grupp påtänkt till partiets presidentkandidat, men fick vika för Taft. V. S-g. <B>Cannstatt.</B> Se Kannstatt.