<B>*Canon</B>. En sådan afbildas (fig. 1) äfven i art. Yellowstone national park. <B>Canonhielm</B>. Se Gahn, adlig ätt. <B>*Canova</B>, A. Hans Hebe är återgifven å pl. VII till art. Bildhuggarkonst. <B>*Canrobert,</B> F. C. - G. Babst: Le maréchal Canrobert ; souvenir d'un siécle omfattar6 dlr (1899 -1913). C. O. N. <B>Canstadt</B>. Se Kannstatt. <B>Cantacuzen</B>, fr. Cantacusene, Georg, rumänsk politiker, f. 1837 (dödsår obekant), härstammade från den gamla grekiska furstefamiljen Kantakuzenos (se d. o.), var 1892-99 president i rumänska senaten, blef efter L. Catargiu ledare för det konservativa partiet och var ministerpresident april 1899-juli 1900 och jan. 1905-mars 1907. <B>Cantemir</B>, furstesläkt. Se Kantemir. *Cantharellus, bot. Den brandgula kantarellen föres nu till släktet Clitocybe (trattskifling). Se färgplansch I till art. Svampar. G. L-m. Cantharidæ<B>*Canon</B>. En sådan afbildas (fig. 1) äfven i art. Yellowstone national park. <B>Canonhielm</B>. Se Gahn, adlig ätt. <B>*Canova</B>, A. Hans Hebe är återgifven å pl. VII till art. Bildhuggarkonst. <B>*Canrobert,</B> F. C. - G. Babst: Le maréchal Canrobert ; souvenir d'un siécle omfattar6 dlr (1899 -1913). C. O. N. <B>Canstadt</B>. Se Kannstatt. <B>Cantacuzen</B>, fr. Cantacusene, Georg, rumänsk politiker, f. 1837 (dödsår obekant), härstammade från den gamla grekiska furstefamiljen Kantakuzenos (se d. o.), var 1892-99 president i rumänska senaten, blef efter L. Catargiu ledare för det konservativa partiet och var ministerpresident april 1899-juli 1900 och jan. 1905-mars 1907. <B>Cantemir</B>, furstesläkt. Se Kantemir. *Cantharellus, bot. Den brandgula kantarellen föres nu till släktet Clitocybe (trattskifling). Se färgplansch I till art. Svampar. G. L-m. Cantharldae, zool. Se Mjukbaggar. Carntharus lineatus, zool. Se Hafsruda. *Canticum öfvergick tidigt under den kristna tiden till att betyda lofsång, hymn. Man skilde mellan cantica majora l. evangelica (ur N. T.), som voro Marias, Sakarias' och Simeons, och cantica minor a (ur G. T.), som voro 7. De förra finnas i sv. psalmboken af 1697 i tämligen oförändrad musikalisk form. *Canton. 1. C. hade 87,091 inv. 1920. President Mc Kinley är begrafd där. - 3. Stad i staten Illinois, Förenta staterna, 43 km. v. om Peoria, i en på kol och jordbruksalster rik trakt. Gjuterier, fabriker för jordbruksmaskiner, tegelbruk och cigarrfabriker. 10,453 inv. (1920). C. blef stad 1849. *Cantor. 1. M. C. dog 9 april 1920 i Heidelberg - 2. G. F. L. P. C. dog 6 jan. 1918 i Halle. *Cantzier, A. L. - Hans broder Johan Oskar C. dog 27 okt. 1921 i Stockholm. Capablanca y Granperra, José Raoul, kubansk schackspelare, f. 19 nov. 1888 i Habana, kom 1905 till Förenta staterna för att studera vid Columbia-universitetet och vardt känd där som framstående spelare, i synnerhet sedan han 1909 besegrat Marshall. 1911 segrade han vid täflingen i Petersburg, 1919 i Hastings och 1922 i London. C. har författat flera arbeten i schack, bl. a. My chess career (1920). Capanaparo, flod. Se Orinoco. Capart, Jean François Désiré, belgisk egyptolog, f. 21 febr. 1877 i Bruxelles, juris doktor, erhöll ett resestipendium för afh. Esquisse d'une histoire du droit pénal égyptien anden och fullföljde sina redan under skoltiden började egyptologiska studier i Bonn, London, Paris och Leiden. Han blef 1900 amanuens vid Musées royaux du Cinquantenaire i Bruxelles, 1911 intendent där och 1912 institutionens sekreterare. Sedan 1902 leder han undervisningen i egyptologi vid universitetet i Liège och sedan 1903 äfven i prehistorisk konst och den klassiska Orientens konsthistoria. 1919 blef C. korresp. led. af Académie royale de Belgique. Han har för belgiska statens räkning ledt utgräfningar i Egypten. Hans Les debuts de l'art en Égypte (1904) är ännu standardverket om Egyptens förhistoriska konst. Bland hans rikhaltiga produktion må f. ö. nämnas Une rue de tombeaux à Saqqarah (1907), Le temple de Séti I:er (1912) och Leçons sur l'art égyptien (1920), en öfversikt af hela den egyptiska konsten från de första dynastierna till dess undergång vid kristendomens införande. 1920 besökte C. Uppsala och höll då å universitetet en serie föreläsningar öfver egyptisk konst. P. L-n. Cap de la Hague. Se Hague. Cap de la Hève. Se Héve. <B>Cape</B>, eng., vid och rakt nedhängande (dam-, sjöofficers-) slängkappa utan ärmar. <B>Cape Barren</B>. Se Furneauxöarna. <B>*Capecelatro</B>. - 2. Alfonso C. dog nov. 1912 (ej 1905) i Rom. <B>*Cape Coast castle</B> hade omkr. 11,000 inv. 1921. <B>*Cape Cod</B>. Tvärsöfver västra delen af udden har byggts en 13 km. lång och 8,3 m. djup (vid lågvatten) kanal, som förkortar sjöresorna med omkr. 120 km. Den öppnades 29 juli 1914 och är i privat ego. <B>Cape colony</B>. Se Kapkolonien. <B>Capefigue</B>, Batiste Honoré Reymond, fransk historisk författare, f. 1802 i Marseille, d. 1872 i Paris, var redaktör af den rojalistiska tidningen "Quotidienne" och senare, till julirevolutionen, af den officiella "Messager des chambres" samt utvecklade därefter som historisk författare utomordentlig produktivitet. Hans arbeten omfatta hufvudsakligen Frankrikes historia under 1800-talets förra hälft. *Capelle, J. van de. En af hans målningar å pl. I till art. Marinmålning. Capelle, Eduard von, tysk sjömilitär, f. 10 okt. 1855 i Celle, blef 1876 underlöjtnant (leutnant zur see) vid marinen, där han 1906 blef konteramiral och 1913 amiral. Efter att ha deltagit i ett flertal sjöexpeditioner, bl. a. 1889 för undertryckande af arabupproret i Tyska Öst-Afrika, blef han 1891 tjänstgörande i riksmarinministeriet, där han sedermera nästan uteslutande kom att verka under hela sin tjänstetid. Sedan amiral v. Tirpitz 1897 blifvit statssekreterare för riksmarinministeriet, blef C. hans verksamme medhjälpare vid flottans nydaning. Särskildt blef detta fallet, då den senare 1914 utnämnts till understatssekreterare. I mars 1916 efterträdde han v. Tirpitz som statssekreterare, då denne, på grund af regeringens motstånd mot hans förslag om tillgripandet af det oinskränkta undervattensbåtskriget, afgick. Efter mindre tid än ett år därefter (1 febr. 1917) blef dock detta senare, efter det att äfven C. förordat detsamma, en verklighet. Man har på vissa håll velat påbörda C. skulden till, att ifrågavarande medel att betvinga ententemakterna slutligen misslyckades, men detta berodde tvifvelsutan vida mera på Englands - i, zool. Se Mjukbaggar. Carntharus lineatus, zool. Se Hafsruda. *Canticum öfvergick tidigt under den kristna tiden till att betyda lofsång, hymn. Man skilde mellan cantica majora l. evangelica (ur N. T.), som voro Marias, Sakarias' och Simeons, och cantica minor a (ur G. T.), som voro 7. De förra finnas i sv. psalmboken af 1697 i tämligen oförändrad musikalisk form. *Canton. 1. C. hade 87,091 inv. 1920. President Mc Kinley är begrafd där. - 3. Stad i staten Illinois, Förenta staterna, 43 km. v. om Peoria, i en på kol och jordbruksalster rik trakt. Gjuterier, fabriker för jordbruksmaskiner, tegelbruk och cigarrfabriker. 10,453 inv. (1920). C. blef stad 1849. *Cantor. 1. M. C. dog 9 april 1920 i Heidelberg - 2. G. F. L. P. C. dog 6 jan. 1918 i Halle. *Cantzier, A. L. - Hans broder Johan Oskar C. dog 27 okt. 1921 i Stockholm. Capablanca y Granperra, José Raoul, kubansk schackspelare, f. 19 nov. 1888 i Habana, kom 1905 till Förenta staterna för att studera vid Columbia-universitetet och vardt känd där som framstående spelare, i synnerhet sedan han 1909 besegrat Marshall. 1911 segrade han vid täflingen i Petersburg, 1919 i Hastings och 1922 i London. C. har författat flera arbeten i schack, bl. a. My chess career (1920). Capanaparo, flod. Se Orinoco. Capart, Jean Francois Désiré, belgisk egyptolog, f. 21 febr. 1877 i Bruxelles, juris doktor, erhöll ett resestipendium för afh. Esquisse d'une histoire du droit pénal égyptien anden och fullföljde sina redan under skoltiden började egyptologiska studier i Bonn, London, Paris och Leiden. Han blef 1900 amanuens vid Musées royaux du Cinquantenaire i Bruxelles, 1911 intendent där och 1912 institutionens sekreterare. Sedan 1902 leder han undervisningen i egyptologi vid universitetet i Liège och sedan 1903 äfven i prehistorisk konst och den klassiska Orientens konsthistoria. 1919 blef C. korresp. led. af Académie royale de Belgique. Han har för belgiska statens räkning ledt utgräfningar i Egypten. Hans Les debuts de l'art en Égypte (1904) är ännu standardverket om Egyptens förhistoriska konst. Bland hans rikhaltiga produktion må f. ö. nämnas Une rue de tombeaux à Saqqarah (1907), Le temple de Séti I:er (1912) och Lecons sur l'art égyptien (1920), en öfversikt af hela den egyptiska konsten från de första dynastierna till dess undergång vid kristendomens införande. 1920 besökte C. Uppsala och höll då å universitetet en serie föreläsningar öfver egyptisk konst. P. L-n. Cap de la Hague. Se Hague. Cap de la Hève. Se Héve. <B>Cape</B>, eng., vid och rakt nedhängande (dam-, sjöofficers-) slängkappa utan ärmar. <B>Cape Barren</B>. Se Furneauxöarna. <B>*Capecelatro</B>. - 2. Alfonso C. dog nov. 1912 (ej 1905) i Rom. <B>*Cape Coast castle</B> hade omkr. 11,000 inv. 1921. <B>*Cape Cod</B>. Tvärsöfver västra delen af udden har byggts en 13 km. lång och 8,3 m. djup (vid lågvatten) kanal, som förkortar sjöresorna med omkr. 120 km. Den öppnades 29 juli 1914 och är i privat ego. <B>Cape colony</B>. Se Kapkolonien. <B>Capefigue</B>, Batiste Honoré Reymond, fransk historisk författare, f. 1802 i Marseille, d. 1872 i Paris, var redaktör af den rojalistiska tidningen "Quotidienne" och senare, till julirevolutionen, af den officiella "Messager des chambres" samt utvecklade därefter som historisk författare utomordentlig produktivitet. Hans arbeten omfatta hufvudsakligen Frankrikes historia under 1800-talets förra hälft. *Capelle, J. van de. En af hans målningar å pl. I till art. Marinmålning. Capelle, Eduard von, tysk sjömilitär, f. 10 okt. 1855 i Celle, blef 1876 underlöjtnant (leutnant zur see) vid marinen, där han 1906 blef konteramiral och 1913 amiral. Efter att ha deltagit i ett flertal sjöexpeditioner, bl. a. 1889 för undertryckande af arabupproret i Tyska Öst-Afrika, blef han 1891 tjänstgörande i riksmarinministeriet, där han sedermera nästan uteslutande kom att verka under hela sin tjänstetid. Sedan amiral v. Tirpitz 1897 blifvit statssekreterare för riksmarinministeriet, blef C. hans verksamme medhjälpare vid flottans nydaning. Särskildt blef detta fallet, då den senare 1914 utnämnts till understatssekreterare. I mars 1916 efterträdde han v. Tirpitz som statssekreterare, då denne, på grund af regeringens motstånd mot hans förslag om tillgripandet af det oinskränkta undervattensbåtskriget, afgick. Efter mindre tid än ett år därefter (1 febr. 1917) blef dock detta senare, efter det att äfven C. förordat detsamma, en verklighet. Man har på vissa håll velat påbörda C. skulden till, att ifrågavarande medel att betvinga ententemakterna slutligen misslyckades, men detta berodde tvifvelsutan vida mera på Englands - i