viss mån äfven på Förenta staternas - allt verksammare motåtgärder (se Världskriget, sp. 259-260) än på C:s förmenta underlåtenhet att bygga tillräckligt med undervattensbåtar. C. erhöll afsked i okt. 1918. Capello, Luigi, italiensk militär, f. 14 april 1859 i Intra (prov. Novara), blef officer vid infanteriet, vid hvilket truppslag han efter hand befordrades till högre grader. Han deltog med utmärkelse i Tripoliskriget, särskildt, som generalmajor och befälhafvare för en kolonn, i operationerna i Cyrenaica i okt. 1912. 1913 blef han fördelningschef och (senare) generallöjtnant. Efter Italiens inträde i Världskriget (i maj 1915) förde han först befälet öfver en inf.-fördelning och därefter (från sept. 1915) öfver 2:a armékåren (på Isonzofronten). I aug. 1916 ledde han det framgångsrika anfallet mot brohufvudet vid Görz, som medförde stadens fall. Efter att, på grund af meningsskiljaktigheter med öfverbefälhafvaren, general Cadorna, under den följande vintern ha förflyttats som armékårchef till Tyrolerfronten erhöll han i juni 1917 befälet öfver 2:a armén (vid öfre Isonzo) och eröfrade i aug. s. å. Bainsizzaplatån (sydöst om Canale) med Monte Santo. C. insjuknade strax före de allierades genombrytande anfall 24 okt. s. å. och nödgades den 26 öfverlämna befälet öfver 2:a armén till general Montuori. Tvifvelsutan bidrog nämnda befälsombyte vid en mycket kritisk tidpunkt till italienarnas nederlag vid Caporetto. Omedelbart efter slaget "ställdes han till krigsministerns förfogande" och var sedermera verksam som organisatör af den nya 5:e armén. Den efter slaget vid Caporetto tillsatta undersökningskommissionen (Caporettokommissionen, se d. o.) beskyllde C. bl. a. för försummelse vid försvarets utförande på 2:a arméns frontdel, hvilket dock icke föranledde någon särskild straffpåföljd. I okt. 1918 erhöll han afsked. Sina åtgöranden som arméchef har han försvarat i Per la verità (1920) och Note di guerra (2 bd, 1920-21). - Äfven som politiker (fascist) har C. gjort sig bemärkt. Cape of good hope, eng. Se Goda-Hoppsudden. *Cap Haiti är namn äfven på ett arrondissement i dep. Nord i republiken Haïti. Det omfattar kommunerna C. (Cap Haïtien) med 15,000, Quartier Morin med 7,340, Limonade med 10,531, Milot med 6,340, Acul du Nord med 10,460 och Plaine du Nord med 6,171 inv. (1919). Capito, Wolfgang Fabritius, tysk reformator, f. 1478 i Hagenau, d. 1541, studerade medicin, juridik och teologi i Ingolstadt och Freiburg, blef 1915 predikant vid münstern i Basel och snart äfven professor samt slöt sig till reformisternas krets kring Erasmus. Med sin djupa fromhet kände han sig genast vid studiet af Luther dragen till denne, ehuru han med sim aristokratiska bildning ogillade Luthers djärfva rättframhet. 1520 blef han andligt råd hos kurfurst Albrekt af Mainz och kunde i denna ställning med klok diplomati göra Luther och reformationen stora tjänster vid riksdagarna i Worms och Nürnberg. När ställningen hos Albrekt blef ohållbar, drog han sig 1523 tillbaka till sitt prosteri S:t Thomse i Strassburg. Där öfvergick han öppet från reformismen till reformationen och blef under de närmaste åren hufvudledare af reformverket i Strassburg. Han var kanske den särskildt mot sekteristerna mest vidhjärtade af alla reformatorerna. Hans förbindliga, förnäma sätt och juridiska insikt gåfvo honom ock stor auktoritet; hans politik, som gjorde Strassburg till säte för en tolerant, mild lutherdom, fullföljdes af Butzer (se d. o.). Ända till sin död var han kyrkoherde vid nya S:t Peter och höll därjämte föreläsningar i gamla testamentet. Sin kanske största insats gjorde han, när han ledde synoden i Bern 1531-32, hvilken efter Zwimglis död lade ny grund för kyrkoväsendet i det evangeliska Schweiz. Se J. W. Baum, "C. und Bucer" (1860), P. Kalhoff, "C." (1907), G. Anrich, "Bucer" (1914), och P. Grunberg, "Die Reform in Elsass" (1917). *Capitolium. 1. (Mons capitolinus, "kapitolinska kullen"), nu Campidoglio, en af Roms "sju kullar". Se Rom, sp. 659 samt pl. I, II, IV, V och XII. Borgen (Arx) låg på den norra af bergets två spetsar. Capiz. 1. Provins på ön Panay, Filippinerna. 4,402 kvkm. Omkr. 230,000 inv. - 2. Hufvudstad i prov. C., på norra kusten af ön Panay, vid floden Panays mynning, i en på ris, socker, bomull, tobak och mineral rik trakt. Stor utförsel af fisk, kopra och alkohol. 18,525 inv. (1919). Capo Boeo. Se Boeo. *Capodistria tillhör sedan freden i S:t Germain 10 sept. 1919 Italien. Caporal, fr., korpral; benämning på franska monopoltobaken. - Le petit c., öknamn på Napoleon I. Caporetto [ty. Karfreit], by i ital. prov. Udine vid Isonzo, 15 km. ofvanför Tolmino (Tolmein), före freden i S:t Germain 1919 tillhörande Österrike. Under Världskriget genombröt 24 okt. 1917 genom ett öfverraskande anfall 14:e tyska armén (6 tyska och 8 österrikiska fördelningar) under befäl af general O. v. Below italienska fronten ö. om Isonzos öfre lopp mellan M. Canin, v. om Plezzo (Flitsch) och Canale, s. v. om Tolmino, försvarad af 2:a italienska arméns vänstra flygel (9 fördelningar) under general Capello. Därvid framträngde v. Belows midtgrupp från trakten af Tolmino i Isonzos dalgång och öfver bergen n. v. om denna ort samt bemäktigade sig det vid mynningen af en sidodal, midt bakom frontdelen belägna C., efter hvilken by italienarna uppkallat slaget. Närmaste följden däraf var, att italienska arméns yttersta vänstra flygelkår (4:e armékåren) efter upprifvande strider måste gå tillbaka för att icke bli afskuren, och detta medförde i sin ordning, att. Capellos högra flygel på Bainsizzaplatån (s. ö. om Canale), hotad i flank och rygg, den 25 måste anträda återtåget. Då 2:a armén sålunda vek tillbaka, delvis i upplösningstillstånd, blottades därigenom 3:e arméns vänstra flank, hvarför general Cadorna den 26 gaf arméchefen (hertigen af Aosta) order att utrymma sina ställningar och återtaga mot Tagliamento. De närmast följande dagarna befann sig hela italienska Isonzoarmén, hårdt förföljd af de allierade, hvilkas byte blef ofantligt - till l nov. öfver 180,000 fångar och mer än 1,500 artilleripjäser jämte stora förråd af alla slag - under återtåg mot sistnämnda flod. Genom katastrofen vid C. förlorade italienarna allt hvad de vunnit under de föregående