elfva Isonzoslagen, hvarjämte kriget flyttades in på italienskt område, af hvilket de allierade under den närmaste tiden efter slaget vid C. (12:e Isonzoslaget) besatte östra delen af prov. Venezia intill Piave. Jfr Världskriget, sp. 229 och 230. Caporettokommissionen (it. Commissione d'inchiesta per il ripiegamento dell' Esercito Italiano dall' Isonzo alla Piave), en 12 jan. 1918 tillsatt kommission för undersökning rörande italienska arméns nederlag vid Caporetto och det i samband därmed stående återtåget från Isonzo till Piave i okt. och nov. 1917. Kommissionen bestod af en armégeneral (Caneva) som ordf. och 5 högre militärer och senatorer som ledamöter. Den afslutade sitt arbete i juni 1919. Kommissionen ansåg, att ett flertal högre befälhafvare, hvaribland generalerna Cadorna, Capello och Montuori, genom olämpliga dispositioner, försummelser o. s. v. hade förorsakat eller bidragit till nederlaget, hvarför de ock "ställdes till krigsministerns förfogande", hvilket för öfrigt redan omedelbart efter slaget vid Caporetto skett beträffande Cadorna och Capello. Kommissionens utlåtande, omfattande tre digra band, publicerades 1919 genom "Stabilimento poligrafico per l'Amministrazione della guerra". Capo Sile, by i italienska prov. Venezia vid Siles utlopp i Piave vecchia, 17 km. från den senares mynning. Det af italienarna efter återtåget till Piave okt.-nov. 1917 vid C. anlagda brohufvudet stormades af österrikarna (2:a Isonzoarmén, v. Wurm) 10 dec. s. å., men återtogs af italienarna (3:e armén, hertigen af Aosta) 18 jan. 1918. Under österrikiska offensiven vid Piave i juni 1918 kom det till våldsamma strider mellan v. Wurms armé, som gick öfver Piaves hufvudarm n. om C., och hertigens af Aosta, hvarvid den befästa ställningen vid C. intogs af österrikarna 16 juni. I samband med hela österrikiska arméns återtåg från högra Piavestranden utrymdes slutligen äfven den senare i början af juli s. å. Jfr Världskriget, sp. 230 och 247. Cappadocia. Se Kappadocien. *Cappelen. - 2. Kr. C. dog 11 maj 1916 i Kristiania. Caprinæ, zool. Se Getdjur. Caprovinæ , zool. Se Getdjur. Capsidæ, zool. Se Gymnocerata och Ängsskinnbaggar. Captain, eng., regementsofficer inom engelska flottan samt till sjöss chef på ett större fartyg. - C. of the fleet, flaggkapten. Captain Roberts. Se Hobart-Hampden, A. C. *Capuana, L., dog i nov. 1915. Capulus, zool., ett snäcksläkte, tillhörande ordn. Prosobranchiata (se Blötdjur, sp. 827), med ett oregelbundet koniskt eller mösslikt skal, å hvars bakre hälft den mer eller mindre svagt spiralvridna spetsen är belägen (fig. 1). Den lefver fäst på stenar i hafvet; den har mycket vidsträckt spridning (Norge, Västindien, Australien etc.). Anmärkningsvärdt är, att detta släkte, som uppträder ganska sparsamt såväl under nutiden som under den kaino- och mesozoiska perioden, var mycket allmänt under den paleozoiska och hör till de få djursläkten, som lefva kvar alltsedan kambrium (se d. o.). [Illustration: Fig. 1. Capulus-art, sedd ofvanifrån.] [Illustration: Fig. 2. Capulus-art, sedd underifrån, m muskelfäste.] * Capus, Vincent Marie Alfred, dog l nov. 1922 i Paris. - C. fortfor flitigt med sitt dramatiska författarskap; nämnas må Les maris de Léontine (1900; "Leontines män", uppf. 1912 i Stockholm), Monsieur Piégois (1905), Les passagères (1906) om en don Juan mot sin vilja, Les deux hommes (1908), hederns och penningens män, L'oise au bleu (1908), Un ange (1909), L'aventurier (1910), Les favorites (1911), Hélène Ardouin (1913), en allvarlig sedeskildring. I Théâtre complet (8 bd, 1910-13) samlade han sina pjäser. 1914 invaldes han i Franska akad. och vardt s. å. efter Calmettes död hufvudredaktör för "Le Figaro" (tills, med de Flers), då han återupptog sin ungdoms politiska författarskap, ehuru fritt från den tidigare ironien. Caput obstipum, lat. ("snedhufvud"), med. Se Torticollis. *Caquetá. - 2. C. bildar nu ett kommissariat i republiken Colombia. 74,254 inv., hvaraf 68,900 indianer (1918). Hufvudstad är numera Florencia. Carabidæ, zool. Se Jordlöparfamiljen. Caracalu 1. Caracal, rumänsk namnform för Karakal. *Caracas. - 2. Förbundsdistriktet omfattar nu 1,930 kvkm. med 140,132 inv., 72 på 1 kvkm. Caragiale, Ion Luca, rumänsk författare, f. 29 jan. 1852 i Valakiet, d. 22 juni 1912 i Berlin, skaffade sig under en kringflackande och fattig ungdom som sufflör, tidningsman m. m. en viss bildning, offentliggjorde från 1880-talet skisser och lustspel (de förra samlade i Momente, 1900, de senare i Teatru, 1890), som satiriserade den ytliga politiska och sociala kulturen hos borgar- och tjänstemannaklasserna i Rumänien. C. skref äfven naturalistiska berättelser ur allmogelifvet, ofta med tydlig förkärlek för det hemska (t. ex. Pácat, Synd, och Ofáclie de paste, Påskljuset). Hans samlade dramatiska verk utkommo 1908. Se biografi af Petra-Petrescu i "Jahresbericht des instituts fur rumämische sprache zu Leipzig" (bd 17-18). *Caralis. En riktigare form af namnet är Carales. Carancho, zool. Se Polyborini. Carapax, zool., ryggskölden hos sköldpaddorna (se d. o.). Carapeguá, stad i Paraguay, 58 km. s. ö. om Asuncion, nära järnvägen till Villa Rica, i en fruktbar trakt, som alstrar tobak, socker och säd. Omkr. 15,000 inv. C. anlades 1725.