45 Casteggio-Castrén 46 grund. Under stortingsperioden 1918-21 var han absolutisternas och socialdemokraternas parlamentariske ledare. C., som under de senaste årtiondena utöfvat stort inflytande på norsk politik, uppställde sig ej som kandidat vid 1921 års val, utan har egnat sig åt sin syssla som soreoiskriver sedan 1914 i Toten, Vardal och Biri (Opland fylke). Han har under och efter Världskriget energiskt motarbetat alla ansatser till nordiskt samarbete på utrikespolitiskt och ekonomiskt område. M. H. * Casteggio. C. hette i forntiden Clastidium, som var en gallisk anläggning i närheten af Pia-cenza, känd genom Marcus Claudius Marcellus' (se d. o. 1) seger öfver Yirdumarus; segraren lyckades vinna spolia opima (se Spolia). Åtskilliga lämningar från antiken finnas där. Castel, by i franska dep. Somme, vid Avre, 14 km. sydöst om Amiens. Under den stora tyska offensiven mot nämnda stad på våren 1918 framträngde 2:a arméns (v. d. Marwitz) vänstra flygel ända till C., som jämte den v. därom belägna skogen eröfrades 4 april och befästes. Ställningen där utrymdes i början af aug. s. å. i samband med de allierades motoffensiv. 72 inv. (1921). Jfr Y ä r l d s-k r i g e t, sp. 235 och 239. H. J-dt. Castellani, A l do, italiensk bakteriolog, f. 8 sept. 1875 i Florens, blef med. doktor 1899 och lecturer vid London school of tropical medicine. Han är känd för sina upptäckter rörande sömnsjukan m. fl. tropiska sjukdomar, äfvensom för flera upptäckter inom bakteriologien och serologien, nya slag af bakterier, svampar och protozoer, Castellanis försök (se d. o. Suppl.), nya vacciner m. m. G.Wrgn. Castellanis försök, bakteriol., uppkalladt efter upptäckaren A. Castellani (se d. o. Suppl.). Ett agglutinerande immunserum, t. ex. mot tyfus-bakterier, innehåller agglutinin i största mängd - hufvudagglutinin - mot tyfusbakterier (den homo-loga stammen); serumet kan dessutom innehålla äfven agglutinin - partialagglutinin - mot tyfus-gruppens öfriga bakterier, såsom paratyfus- och colibakterier (heterologa stammar). C. består i af-lägsnande af partialagglutininerna ur serum genom att till en serumkvantitet sättas de mot dessa svarande heterologa bakterierna. Hufvudagglutininet mot den homologa stammen finns kvar i serum, sedan de heterologa, agglutinerade bakterierna, med vidhäftande agglutinin aflägsnats genom centri-fugering. G. Wrgn. Castello del Gozzo. Se G o z z o. Castellum Mattiacörum, latinska namnet på staden Kastel. Castellum Menapiörum. Se M e n a p i e r. Castelmola [-måla], fornstad. Se F o r m i a. Castelnau [-nå], Noél Marie Joseph Edouard de Curiéres deC., fransk general, f. 24 dec. 1851 i Saint-Affrique (dep. Aveyron), deltog i fransk-tyska kriget såsom nyutnämnd officer vid infanteriet, blef 1876 kapten, 1889 major och 1896 öfverstelöjtnant med användning hufvudsakligen i generalstabsbefattningar, öfverste och chef för 37 :e infanteriregementet 1900, brigadgeneral och brigadchef 1906, divisionsgeneral och chef för 13:e infanteridivisionen 1909, flyttades C. 1913 till generalstaben, såsom förste souschef, och inkallades tillika i högsta krigsrådet. C. ställdes vid krigsutbrottet 1914 i spetsen för 2:a armén. Efter neder- laget i Lothringen 20-22 aug. tryggade han ställningen vid Nancy och flyttades sedan till befälet öfver den nya 2:a armén i norra Frankrike. I juni 1915 fick C. befälet öfver mellersta armégruppen och ledde genombrytningsförsöket i Champagne sept. s. å. I dec. s. å. generalstabschef (i stora högkvarteret), tillämna-des C. det verkliga högsta befälet på franska krigsskådeplatsen, hvilket dock icke lyckades, då Joffre icke släppte befälet från sig. När general Nivelle dec. 1916 efterträdde Joffre, blef C. chef för östra armégruppen. I jan.- mars 1917 utförde han en beskickning till Kyssland. I april s. å. återtog han befälet öfver nämnda armégrupp, som han bibehöll till krigets slut, hvarefter han drog sig tillbaka. Han förbigicks - antagligen på grund af sina politiska och religiösa åsikter - vid marskalksutnämningarna 1918 och 1921, hvilket framkallade skarpa angrepp i "Écho de Paris" m. fl. tidningar. C. O. !ST. "Castelnuovo, E., dog 23 jan. 1915. Castel San Pietro dell' Emilia [-pietrå-], stad i italienska prov. Bologna, vid floden Sillaro, vid järnvägen 24 km. s. ö. om Bologna. Där finns en borg, uppf. på 1200-talet af bologneserna. 14,123 inv. (1911). E. A-t. *Castenskiold, Karl Vilhelm Behagen, föddes 1836 och dog 23 juli 1919. En medlem af ätten gifte sig 1922 med danska prinsessan Dagmar (se d. o. Suppl.). Castiglione [kastiljåne], Giovanni Bene-detto, italiensk målare, f. 1616 i Genua, d. 1670 i Mantua, var ej, som uppgetts, elev af van Dyck, utan af två italienska målare, Paggis och De-ferraris, blef en berömd, originell och ytterst alster-rik målare, temperamentsfull och fantasirik, målade motiv ur den heliga historien, ur mytologi och saga - äfven kyrkbilder och fresker -, men hade sitt bästa område som framställare af djur, som han med förkärlek inplacerade i historiska kompositioner eller i landskap. Exempelvis kunna nämnas flera varianter af motivet Noak går med djuren ut ur arken (Uffizigalleriet, Wien, Dresden m. fl. st.), vidare Jakobs hemkomst med sin hjord (Dresden, Madrid m. fl. st.), Abrahams resa (Genua), Förkunnelsen för herdarna m. fl. Hans raderingar äro att räkna till de bästa från hans tid. Han är påverkad af Eubens och har beröringspunkter med Rembrandt och dennes lärjungar, men förblef likväl själfständig. Hans teckningar och raderingar behandla liknande motiv som målningarna. De mytologiskt allegoriska motiven (Circe, Melan-cholia, Pan, Satyr scener] prisas för poesirik fantastik. - C. blef hofmålare i Mantua. Hans själfporträtt finns i Uffizigalleriet i Florens. G-g N. Ca^tra Comne^i. SeKastamuni 2. * Castrén. - 2. J o n a s C. återvände till hemlandet 1905, då han invaldes i bondeståndet vid landtdagen. Han tillhörde enkammarlandtdagarna