finska riddarhuset. Till den yngre (Tersmedenska) grenen hörde riksrådet Herman C. (se hufvud-arbetet), som 1751 upphöjdes i grefligt stånd och med hvilken denna gren utslocknade på svärdssidan. Jonas C:s ättling i 4:e led, friherre Karl Emil C. (f. 1806, d. 1869) blef 1857 senator. En sonson till honom är friherre Emil Herman Robert C., bildhuggare, författare, silhuettklippare, f. 16 maj 1879 i Kjulo. Han blef student 1897, studerade i Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors, konstakademien i Bruxelles (som elev af van der Stappen) och Académie Julien i Paris samt har gjort många studieresor (till Rom m. fl. st.). C. har utfört bl. a. Harfvaren (monumental skulptur-grupp i brons i Björneborg), kvinnobysten Infernale, Häst, statyettgruppen Plöjare (alla i brons, konstsamlingarna i Ateneum, Helsingfors), Mannen och materien (gips, Åbo konstmuseum), porträttbyster af Ida Aalberg, Adolf Lindfors, Axel Ahlberg (alla i Finska nationalteatern), professor H. Gebhard m. fl. - Skrifter: Typer (2 bd, 1917-19), På båda sidor om fronten (1918), Blomstervägen (1919), Starka människor, I ödets gunga, Molemmin puolin rinta-maa (1918), Maata ja ilmaa (1921). T. Stz. * Cedergren, H. T., dog 13 april 1909 i Stockholm. Af C:s efterlämnade förmögenhet, omkr. 10 mill. kr., var hälften testamenterad till en fond, afsedd att bereda tillfälle till god uppfostran åt obemedlade barn (se Cedergrenska upp-fostringsfonden. Suppl.). En af C. stiftad guldmedalj för framstående teknisk-vetenskaplig forskning har tilldelats Charles Proteus Steinmetz (1914) och Karl Willy Wagner (1919). Cedergrenska uppfostringsfonden (officiellt Telefondirektören H. T. Cedergrens uppfostringsfond) grundades på ett af Henrik Tore Cedergren (se denne) och fru Ida Cedergren (född Pegelow) 17 aug. 1907 i Stockholm upprättadt testamente. Den har till ändamål att bereda tillfälle till god uppfostran för obemedlade barn - företrädesvis från Stockholms folkskolor -, som icke på annat sätt kunna erhålla hjälp till sin utbildning, men som visa stor begåf-ning och om hvilka deras lärare hysa särskilda förhoppningar, att de, om de erhålla en tillfredsställande utbildning, skola kunna göra en god insats i vårt lands ekonomiska eller industriella utveckling. Fonden medverkar sålunda till utbildning på hvilken lefnadsbana som helst, för hvilken eleven, manlig eller kvinnlig, befinnes ega särskild och stor begaf ning, såsom teknisk verksamhet, industri af hvarje slag, handel och landtbruk, äfvensom vetenskap och konst. Sökande till understöd skall därjämte ega goda karaktärsegenskaper samt ha inhämtat kunskaper, motsvarande fordringarna för genomgången folkskola. - Fonden trädde i verksamhet 1911, och de första stipendiaterna antogos i dec. s. å. Sedermera har stipendieutdelningen egt rum i juni hvarje år med undantag för 1912 och 1921. Hela antalet antagna stipendiater utgör 499 (281 manliga och 218 kvinnliga). Af dessa ha 344 afgått efter vunnen utbildning eller på grund af annan anledning. Till stipendiaterna ha 1912 -21 utdelats ett belopp af 2,171,488 kr. Vid början af fondens verksamhet utgjorde tillgångarna 5,080,294 kr. På grund af den ekonomiska depressionen och fondens i följd däraf minskade inkomster ha 1921 och 1922 inga nya stipendiater kunnat antas. Fondens förvaltning anförtroddes af donator åt 4 personer med generaldirektören F. W. H. Pegelow som ordf. E. Elsn. *Cederhielm. - 2. Josias C. Hans bref till brodern Germund 1700-1722 äro utg. i "Karol. krigares dagböcker", VI (1912) och VIII (1913). Cederqvist, Karl, banbrytande missionär, f. 28 okt. 1854 i Fellingsbro, d. 11 nov. 1919 i Addis Abeba i Abessinien, utbildades till snickare, genomgick 1879-85 Ev. fosterlandsstiftelsens missionsinstitut i Johannelund och utsändes 1886 som sjömanspräst med verksamhet i Hamburg, Liverpool och (1888-93) Grimsby. 1893 öfvertog han ledningen af en missionsexpedition med gallafolket som mål. I Lamu, dit han först anlände, kunde ingen utgångspunkt vinnas. Ett besök i Kismaju vid Jubaflodens mynning, i Brittiska Öst-Afrika, väckte förhoppning, att man därifrån uppefter Juba skulle kunna nå fram till Berdera och boranna-gallaerna. Efter en tids förberedelser i Eritrea uppförde han i Kismaju en missionsstation 1898 och började genom skolverksamhet och sjukvård ett förberedande arbete. En undersökningsresa genom Somaliland upp mot borannagallaernas område väckte genom somaliernas vänliga tillmötesgående stora förhoppningar, hvilka dock grusades genom engelske kommissarien Jenners brutala uppträdande. Verksamheten har dock med Kismaju som utgångspunkt fortsatts, och nya stationer ha upptagits. 1902 -03 var C. i hemlandet, där han under sina resor väckte och fördjupade kärlek till gallamissionen. - Vid sin utresa i slutet af 1903 sökte han nå sitt mål på en ny väg: österifrån, öfver Djibouti (i Franska Somali, vid Tadjuraviken) och Dire Dawa till Addis Abeba, kejsar Menileks hufvudstad, i södra Abessinien, alldeles på gränsen till de nordliga gallastammarna. Våren 1904 anlände han dit. Därifrån gjorde han undersökningsresor af mycket stort intresse till de stora västliga galla-provinserna och arrussiigallaernas områden. Hans skildringar därifrån vittna om, att han kunnat bli "en upptäcktsresande med Guds nåde". Han koncentrerade emellertid sin verksamhet till Addis Abeba, där han genom läkarvård och skolverksamhet vann växande inflytande. Menilek var honom bevå-gen. Men från abessinska prästers och ämbetsmäns sida var han utsatt för många trakasserier, som stegrades efter Menileks död (1913) och därpå följande oroligheter (se Abessinien. Suppl.). Men C. härdade ut och var hundratals för sin tro förföljda till stöd och hjälp. A. K. * Cederschiöld. - 3. P. G. C. Som öfverläkare vid allmänna barnbördshuset i Stockholm vidtog C. framsynta åtgärder till bekämpande af barnsängs-febern, hvilka kröntes med stor framgång. Han isolerade t. ex. de barnsängsfebersjuka å en särskild afdelning, och hvarje barnsängskvinna sköttes med rengöringsmaterial, som var afsedt uteslutande för hennes eget behof. På förekommen anledning må emellertid erinras därom, att C:s läroböcker nogsamt utvisa, att läran om händernas rengöring och desinfektion för barnsängsfeberns bekämpande bland samtidens obstetriker ännu icke fått den centrala plats i kampen mot denna sjukdom, som den sedermera vann tack vare ungraren Semmelweiss' (se denne) arbeten. G- Wrgn.