kommittén öfverlämnade efter 2 års arbete sina "Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning", hvilka i många afseenden blifvit uppslagsgifvande för reformsträfvandena på detta område. Undersökningar ha vidare utförts öfver svenska hemarbetsförhållanden, arbetstiden för butiksbiträden, pensionsförhållanden för personer anställda inom sociala arbetsområden, gifta kvinnors yrkesarbete m. m. Kongresser rörande vissa sociala intresseområden ha vid olika tidpunkter anordnats af förbundet. Den första hölls 1906 och afsåg fattigvård och folkförsäkring. Det var Sveriges första stora sociala kongress (med omkr. 1,000 deltagare); bland dess resultat framstår särskildt bildandet af Svenska fattigvårdsförbundet (se d. o.). En 1907 anordnad småbrukskonferens (besökt af omkr. 375 pers.) behandlade frågor rörande småbrukets behof och ställning i svensk jordpolitik och gaf anledning till uttalanden, som tillställdes regeringen. 1907 anordnades en af inemot 800 kommunalmän besökt kommunalkongress, vid hvilken öfverläggningarna gällde den moderna kommunalpolitikens utvecklingslinjer och som fick ett betydelsefullt praktiskt resultat i bildandet af Svenska stadsförbundet (se d. o.). För behandling af frågorna om brott och straff sammankallades 1911 en kriminalkongress, som gaf upphof till Svenska kriminalistföreningen (se d. o.). Vid ett af C. S. A. 1914 anordnadt möte i bostadsfrågan tillsattes en kommitté, som utarbetade förslag till mönsterstadgar för kooperativa bostadsföreningar samt till finansplan för deras verksamhet. Förslaget jämte hemställan om understöd från Stockholms stads sida för omedelbart igångsättande af bostadsbyggen å vissa af stadens tomter enligt uppgjorda byggnadsritningar bifölls af stadsfullmäktige 1915. Sedermera bildades i enlighet med detta förslag en kooperativ bostadsförening, "Stockholms kooperativa bostadsförening, u. p. a.", och genom densamma har uppförts ett stort antal bostadslägenheter. 1916 anordnades en bostadskongress, som räknade ett stort antal deltagare från alla de nordiska länderna. Programmet upptog som förhändlingsämnen flertalet af de för bostadsfrågan mest aktuella spörsmålen. I anledning af den tilltagande brottsligheten och van-arten bland barn och ungdom hölls 1918 konferens för ungdomsvård, vid hvilken upptogs till diskussion ett flertal för ungdomsvården mycket viktiga frågor. I anslutning till och på uppdrag af konferensen vidtog C. S. A. sedermera en del direkta åtgärder för främjande af konferensens syfte. 1919 anordnade C. S. A. sin andra stora kommunalkongress, denna gång afsedd för rikets landskommuner. Antalet anmälda ombud var 863, representerande 588 olika kommuner; sammanlagdt öfvervoro omkr. l,200personer förhandlingarna, hvilka föranledde beslut om bildande af Svenska landskommunernas förbund (se d. o. Suppl.). För att fylla den brist, som gjort sig gällande därutinnan, att Sverige saknat ett organ för deltagande i det internationella arbetet för arbetarskyddslagstiftningens utveckling, beslöt C. S. A. 1909 att konstituera sig som svensk sektion af den internationella föreningen för lagstadgadt arbetarskydd. Denna gren af C. S. A:s verksamhet står under ledning af en särskild styrelse, inom hvilken C. S. A:s styrelse är starkt företrädd. Sektionens ekonomi är skild från C. S. A:s och hvilar på årsafgifter från industriföretag och enskilda personer, som icke behöfva vara medlemmar i C. S. A. Af sektionen utarbetas till de internationella arbetarskyddskongresserna rapporter rörande svenska förhållanden och svensk lagstiftning. Sektionen utgör också organet för framställningar från den internationella föreningen till Sveriges regering. På sektionens initiativ har bildats den svenska föreningen för arbetslöshetens bekämpande, som i sin tur utgör ett led af den internationella föreningen med samma syfte (se Arbetslöshet. Suppl.). 1919 upptog och förberedde C. S. A. frågan om behöflig organisation af det sociala arbetet inom större sjukhus. Stockholms stadsfullmäktige har sedermera med hänvisning till C. S. A:s initiativ i frågan anställt sociala kuratorer för stadens sjukhus. 1920 fastställde styrelsen i hufvudsak ett af särskilda kommitterade Utarbetadt förslag till upprättande af Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning (se vidare art. därom. Suppl.) i Stockholm i samband med en af hufvudstadens högskolor. Sedan C. S. A. lyckats erhålla afsevärda donationsmedel för en professur i nationalekonomi med socialpolitik vid Stockholms högskola, fattade högskolan beslut om en sådan professurs upprättande. C. S. A:s ekonomi har från början uppehållits genom gåfvor och medlemsafgifter. Sedan 1908 åtnjuter C. S. A. årligt kommunalt anslag af Stockholms stad af 2,000 kr. Den fasta grunden för förbundets ekonomi lades emellertid, då konung Oskar II och drottning Sofia på sin guldbröllopsdag 6 juni 1907 till förbundet öfverlämnade en donation af 100,000 kr. 1919 mottog förbundet dels 100,000 kr., utgörande af bankdirektör och fru E. Heck-scher till förbundet testamenterade medel, dels 20,000 kr., som af konung Gustaf V på dennes 60-årsdag öfverlämnats att användas för ungdomens etiska fostran. Bland de personer, som tagit ledande del i förbundets verksamhet, märkas först och främst fruarna Agda Montelius och Emilia Broomé, fröken Gerda Meyerson, direktör Ernst Beckman, baron Erik Palmstierna, professor Knut Kjellberg och chefredaktör Erik B. Rinman. Karin Fjällbäck-Holmgren. Centralföreningen till stöd för frigifne. Se Fångvårdssällskap. Centralförening för idrottens främjande, Sveriges. Se Idrottsorganisationer. *Central-Indien (eng. Central India agency). Sedan vasallstaten Gwalior fr. o. m. 1922 genom en resident trädt i direkt förbindelse med brittisk-indiska regeringen, omfattar C. nu 135,343 kvkm. med 6,004,581 inv., 44 på 1 kvkm., och består af 150 stater. Indiska regeringen företrädes af en agent i Indore och under honom politiska agenter i Baghelkhand, Bundelkhand, Bhopal, Malwa och de södra staterna, E. A--t. Centralkapseln, paleont. o. zool. Se Grapto-liter och Rhizopoda, sp. 104. Centralkassor för jordbruksföreningar äro, enligt lag af 18 juni 1915 sådana ekonomiska föreningar, som utgöra sammanslutningar för ett eller flera län af ekonomiska föreningar med ändamål att hvar inom sin ort bereda driftkredit åt idkare af mindre jordbruk. K. M:t kan ge kassorna tillstånd att