(1900; äfven på ty.). Ett viktigt specialarbete är Recherches sur le manichéisme (1908). I lättare tillgänglig form har C. samlat sina vetenskapliga rön och skildrat hela perioden i Les religions orientales dans le paganisme romain (1907; äfven på ty.). Något mera speciell, men dock af allmänt intresse är den öfversikt öfver astralreligionen, hvilken han gaf som Olaus Petri-stiftelsens föreläsare i Uppsala 1911: Den astrala religionen i forntiden (öfv. från författarens manuskript af A. Nelson, Stockholm, 1912). ^{Edv. Lehmann.} Cumulo-nimbus. Se Moln och pl., fig. 12. *Cundinamarca. Departementet omfattar numera 20,840 kvkm. med 812,036 inv., 386,276 män och 425,760 kvinnor, 39 på l kvkm. Cunæus, Andreas, holländsk fysiker. Se Fysik, sp. 152, och Laddflaskan, sp. 770. Cuniberti [ko-], Vittorio Emilio, italiensk skeppsbyggen- och maskiningenjör, f. 6 juni 1854 i Turin, d. 20 dec. 1913, blef civil- och järnvägs-ingenjör, genomgick ingenjörhögskolan i Genua och inträdde 1877 som löjtnant i marinens ingenjörkår, där han avancerade till generalmajor. Han var en tid underdirektör på varfvet i Castellammare och konstruktionschef på varfvet i Neapel samt blef slutligen vice president i marinens kommission for granskning af förslag till fartygsbyggnader. C. uppgjorde förslag till många örlogsfartyg, utmärkta särskildt för fina undervattenslinjer och till följd däraf hög fart, och han var en föregångsman för införande af oljeeldning. Han var ock den, som framkom med projektet att förse slagskeppen med ett stort antal grofva kanoner i st. f. blott de traditionella 4. Dess första resultat var engelska slagskeppet ''Dreadnought" (jfr Pansarfartyg). C:s idérikedom gjorde sig gällande inom många grenar af hans yrke; bl. a. har man honom att tacka för flera förbättringar inom undervattensbåts-vapnet. Vid den täflan, som anordnades för återupprättande af ryska flottan efter rysk-japanska kriget, hembar C. priset. C. K. S. Cunningham [ka'ninam], Allan. Se Cunn. *Cunningham, William, dog 10 juni 1919. *Cunningham, J. T., har förnamnen Joseph Thomas. Cuno [könå], Wilhelm, tysk stats- och finansman, f. 2 juli 1876 i Suhl, blef efter vunnen juris doktorsvärdighet tjänsteman i riksfinansministeriet 1907 och ådagalade under Världskriget i flera kräfvande befattningar, bl. a. som chef för riksspannmålskontoret (till 1916) och därpå som organisatör af "Kriegsernährungsamt", sin stora finansorganisatoriska begåfning. C. blef i nov. 1917 Ballins efterträdare som chef (generaldirektor) för Hamburg- Amerikalinjen, hvars återhämtande efter de svåra slag, som först blockaden under Världskriget och därpå fartygsförlusterna enligt Versaillesfreden medfört, till väsentlig del är hans verk. Bl. a. främjade han vid besök i Amerika genom aftal om samarbete med Harrimanlinjen ("Hapag-Harriman-aftalet") återknytandet af tyska och amerikanska ekonomiska förbindelser efter kriget. C., som erhållit geheimeråds titel, anlitades som tysk sakkunnig vid förhandlingarna 1918 om vapenstilleståndet och 1919 vid Versaillesfreden. Då rikskansler Wirth hösten 1922 sökte åstadkomma en "stor regeringskoalition", äfven omfattande tyska folkpartiet och i stånd att trygga den tyska storindustriens pålitliga deltagande i en uppgörelse med de allierade om ny plan för skadeståndets betalande, erbjöd han C. utrikesministersposten. Wirth störtades några dagar senare, och C. fick i stället i uppdrag att bilda ny ministär. Ej heller han lyckades få till stånd den af Wirth åsyftade "stora koalitionen", men han bildade då en af de parlamentariska partierna obunden borgerlig arbetsministär och tillträdde 21 nov. 1922 rikskanslersposten. Hans program upptog sträng sparsamhet i statsförvaltningen, försök till markstabilisering och upptagande af ett utländskt lån samt förhandlingar med de allierade om rimlig uppgörelse i skadeståndsfrågan. De tyska förslagen därom upptogos emellertid ej till pröfning vid de allierades konferens i Paris i jan. 1923, och Frankrike igångsatte s. m. sin väpnade själfpant-ningsaktion i Ruhrområdet, mot hvilken C. i noter och riksdagsanföranden energiskt protesterade. Om hans rikskanslerstid se vidare Tyskland. Suppl. Cup [ka'p], eng. (bägare, pokal), idrottst., prispokal, om hvilken större täfling utlysts, vanligen i form af vandringspris Mest känd är "The English cup" (urspr "The Association cup") för fotbollsspel i England, instiftad 1871 och om hvilken årligen täflas i England. Från denna täfling härleda sig benämningarna "cup-täfling" och "cup-tie-metod" som kännetecken på den enkla utslagsmetoden vid täfling (se Utslagstäflan). E. B--ll. *Cuprit är näst gedigen koppar den rikaste kopparmalmen. Cupronelement, fys. SeGalvaniskt element, sp. 666. Cup-tie-metod [kap tai-], eng. Se Cup. Suppl. *Curel, Fr. de, är sedan 1918 led. af Franska akad. C:s senaste skådespel äro La danse devant le miroir (1914), La comédie du génie (1919), L'âme en folie (1920) och Terre cruelle (1922). Curepipe [koröpi'péi], stad och kurort på Mauritius, belägen midt på ön, 23 km. s. om Port Louis. 17,173 inv. (1921). *Curia. -- 3. Den påfliga kurian fick en genomgripande reformering och modernisering genom Pius X:s viktiga konstitution Sapienti consilio af 29 juni 1908 (tr. i "Acta sanctae sedis", 1908), gällande från 3 nov. s. å., genom hvilken ock sträfvan att i konsekvens med Vatikankonsiliets beslut 1870 koncentrera all makt hos påfven ensam ytterligare genomfördes. Kurian blef ordnad i tre grupper: domstolar, byråer och kongregationer. Bland domstolarna står sedan reformen 1908 främst Sacra romana rota, som fått på sin lott alla kontentiösa kyrkliga saker, som gå till kurian; som appellations-instans inrättades S egnatura apostolica, och som särskild domstol för samvetssaker, absolutioner, dispenser m. m. fungerar Penitenzieria apostolica. Genom denna nyordning har rättegångsväsendet vid kurian i hög grad förbättrats. Så infördes ock s. k. feriehandläggning för snabbare behandling af brådskande ärenden; ämbetsaflöning genom sportler utbyttes mot fast lön; skatteväsendet reglerades etc. ödesdigert var, att rötan underordnades kongregationerna och domsmaktens själfständighet förkväfdes. -- De viktigaste påfliga byråerna äro: Garnera apostolica, som förvaltar påfliga stolens egodelar och dess rättigheter under sedisvakans,