193 Curie-Curman 194 med camerlengon (se d. o.) som president; Dataria apostolica, som af gör petitioner om benificier och expedierar de påfliga brefven härom; Cancelleria apostolica, som utfärdar de plomberade påfliga skrifvelsen^ (bullorna) och i allmänhet skrifvelser i särskildt viktiga angelägenheter; Segreteria di stato, en byrå för utrikes och utomordentliga kyrkliga angelägenheter. En stor och viktig byrå, Fabbrica di S. Pietro, har vården om Peters-kyrkan. - Högsta platsen i kyrkoregeringen under påfven inta kardinalkongregationerna, hvilka kunna betecknas som romerska kyrkans regeringsdepartement. De flesta upprättades under möt-reformationens tid (den första 1542, se Inkvisition), och de ha sedan ökats i antal, ända till dess Pius X 1908 inskränkte dem från 17 till 12. De bestå af en kardinal som prefekt och ett antal andra kardinaler som bisittare; till hvarje kongregation hör dessutom ett större antal högre prelater och lekmän som konsultorer, men utan rösträtt, samt en stab af tjänstemän af olika grader. I kongregationerna afgöras de flesta viktigare frågor rörande romerska kyrkan, då naturligtvis påfven själf endast i ett relativt fåtal fall ka<n personligen ingripa; desto större vikt eger det för honom att ha sina mest förtrogna kardinaler som de viktigaste kongregatio-nernas prefekter, och därom röra sig lifliga strider och intriger i kurian. Kongregationerna blefvo efter 3 nov. 1908: 1) Sacra congregazione del santo offizio, inkvisitionskongregaticxnen, där påfven själf är prefekt och som afgör i frågor rörande heresi och trosläror; sedan 1908 är dit ock förlagdt hela af latsväsendet. 2) S. C. concistoriale, äfven-ledes med påfven som prefekt, och där statssekreteraren efter 1908 alltid skall vara medlem, har som sin viktigaste uppgift att handlägga allt, som gäller biskoparnas förvaltning af sina dieceser, deras äm-betsberättelser m. m. samt biskopsutnämningarna (utom i missionsländerna). 3) S. C. dei sacramenti, en mycket betydande nyskapelse af Pius X, har hela bestämmanderätten i sakramentsfrågor, hvilka naturligtvis i katolska kyrkan hopas. 4) S. C. del concilio handhar disciplinen öfver det lägre sekulära prästerskapet och lekmannavärlden. 5) S. C. dei religiosi handlägger alla viktigare munkväsendet rörande frågor. 6) o. 7) S. C. di propaganda fide, vanligen kallad propagandan, som bestod af två af delningar, en för propaganda i allmänhet och en för de une-rade grekerna. Den är utomordentligt viktig, har för hela missionsområdet nästan all den makt, som inom den fullt organiserade kyrkan är fördelad på alla öfriga kongregationer; härunder lyder bl. a. Sverige. Under den sorterade ock det stora Colle-gium germanicum i Eom. En mycket följdrik inskränkning i den alltför själfständiga propagandans makt gjorde dock Pius X 1908, då han fråntog den England, Skottland, Irland, Holland, Canada, Förenta staterna m. fl. och lade dessa under den af påfven direkt ledda konsistorialkongregationen. 8) S. C. deir indice handhade index (se d. o.) och därmed sammanhängande frågor. 9) S. C. dei riti sörjer för hela kulten, relikväsendet och kanonisa-tionsprocesserna (seKanonisation). 10) S. C. cerimoniale bestämmer ceremonierna i Vatikanen (som alltså kräfva ett eget departement). 11) S. C. degli affari ecclesiastici straordinari, numera ett af de allra viktigaste, en sorts påfligt utrikesdeparte- Trvckt den 3/4 23 ment under statssekreterarens ledning och dit han kan från de öfriga departementen draga och ensam med påfven afgöra nästan hvilken angelägenhet som helst. Den är en af hörnstenarna i Pius X:s kurie-organisation. 12) S. C. degli studi, undervisningsdepartementet för den högre undervisningen (universitet och fakulteter); de viktigaste, prästseminarierna, lades af Pius X under den af påfven personligen ledda konsistorialkongregationen. På den af Pius X skapade organisationen byggde Benedikt XV vidare. Redan 1915 ordnades en ny kardinal-kongregation för prästseminarierna. Pius X:s tendens att centralisera själfva centralregeringen i en absolutistisk spets fortsattes af Benedikt. I hemligt konsistorium 22 mars 1917 ökade han ytterligare s. offizios betydelse genom att dit förlägga hela index-kongregationen (sekreterare blef 1920 Pius X:s berömde utrikesminister Merry del Val). Likaså fortsatte Benedikt att minska propagandans öfver-makt genom att samtidigt lösgöra hela afdelningen för de unerade, ritus orientalis, till en särskild Kongregation jör Orientens kyrkor, där påfven själf är prefekt (den kvarvarande propagandakongrega-tionens prefekt är f. n. holländske redemptoristen kardinal van Rossum, under hvilken sålunda bl. a. de svenske katolikerna närmast lyda). Antalet kongregationer blir alltså f. n. alltjämt 12, så att of van-nämnda 1)-6) bestå, 7) utbruten till särskild kongregation för Orientens kyrkor, 8) försvinner och 9)-12) få numren 8)-11), samt som n:r 12) tillkommer prästseminariekongregationen. - Litt.: se art. Kardinal samt N. Billing, "Die römische kurie" (1906), "Die römische rota" (1908), "Die reformen des papstes Pius X" (1909) och "Die bedeutung des Codex juris canonici" (1919), M. Russo, "La curia romana" (1904), M. Parayre, "La nouvelle organisation du gouvemement central de Téglise" (1908), E. Friedberg, "Lehrbuch des katholischen und evangelischen kirchenrechts" (6:e uppl. 1909), W. Köhler, "Der deutsche Codex juris canonici" (i "Christl. welt" 1918), U. Stutz, "Der geist des Codex iuris canonici" (1918), Hj. Holmquist, "Påvedömets historia 1800-1920" (1920), A. V. Muller, "Papst und kurie" (1921), A. Perathoner, "Das kirchliche gesetzbuch" (2 uppl. 1922, katolsk kommentar). Årliga uppgifter om kurian och katolska hierarkien lämnar Annuario pontificio. Hj. H-t. *Curie. -- 2. Marie C. Sedan fru C. 1910 lyckats framställa radium i metallisk form, erhöll hon 1911 års Nobelpris i kemi "för den förtjänst hon inlagt om kemiens utveckling genom upptäckten af grundämnena radium och polonium, genom karakteriserandet af radium och dess isolerande i metalliskt tillstånd samt genom sina undersökningar ang. detta märkliga grundämnes föreningar". Hon blef led. af Vet. akad. 1910 och af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg 1911. 2. K. A. V-g. 'Curityba grundlades 1654, blef 1831 hufvudstad i Paranå och hade 78,986 inv. 1920. *Curman, K. P., dog 19 okt. 1913 i Stockholm. 2. Jon Sigurd C., den föregåendes son, arkitekt, konstforskare, f. 29 april 1879 i Stockholm, blef student 1897, studerade vid Tekniska högskolans arkitekturafdelning 1901--03 och blef filos. doktor 1912 samt var professor i svensk arkitekturhistoria vid Konsthögskolan 1912--17.