Han förordnades 1910 till arkitekt i öfverintendentsämbetet (nuv. Byggnadsstyrelsen) och utnämndes 1918 till byggnadsråd och chef för K. byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå. 1913--21 var han medlem af Fornminnesvårdskommittén. -- C. har med största nit och inträngande sakkunskap arbetat för konstminnesvårdens omorganisation och för en pietetsfull behandling af våra byggnadsminnen. Hans specialitet är först och främst äldre svensk byggnadskonst och dess rötter i utlandet. Till detta område höra hans mest betydande arbeten. De äro: undersökning och uppmätning af Vreta klosterkyrka för klarläggande af dess byggnadshistoria (1907) samt kyrkans restaurering (utförd 1914--17; uppgräfning och konservering af den till kyrkan hörande klosteranläggningen pågå fortfarande); undersökning och uppmätning af Linköpings domkyrka (i samarbete med A. Romdahl 1911--16), hvarvid den tidigare kyrkans grundmurar påträffades och klarlades; undersökning och restaurering af Varnhems klosterkyrka (1918 o. f.); restaurering af följande mindre kyrkor: Stora Malm (Södermanland), Alsike, Edebo, Skäfthammar, Håbo-Tibble, Balingsta ödekyrka, Rasbokil, Ed (samtliga i Uppland), Torsång, Vika, Svärdsjö (dessa i Dalarna), Råda (Västergötland) m. fl. Dessutom har han restaurerat Bålby herrgård (Närke) samt (i samarbete med arkitekten E. Fant) Gimo herrgård och Bjärka-Säby slott. C. leder konserveringsarbeten på Läckö slott, Nyköpingshus m. fl. C. ledde restaureringen af hvalfmålningarna i Strängnäs domkyrka 1907--09 och var initiativtagare till och en af ledarna af utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910. Jämte J. Roosval började C. utgifningen af det stora samlingsverket Sveriges kyrkor (se d. o., 1912 o. f.). S. å. utgaf han Cistercienserordens byggnadskonst. I. Till Romdahls och Roosvals "Svensk konsthistoria" (1913) bidrog han med kapitlen Klostrens byggnadskonst och Den gustavianska tidens och 1800-talets byggnadskonst -- den sistnämnda en grundläggande förstahandsframställning på detta område, den första i vår konsthistoriska litteratur. Han har dessutom lämnat värdefulla uppsatser i arkitekturhistoria och restaureringsfrågor i tidskrifter ("Kult och konst", 1905--08, "Ord och bild", "Arkitektur", "Sv. tidskrift" m. fl.) och i Nordisk familjebok samt utöfvade en betydande och väckande verksamhet som lärare vid Konsthögskolan. G--g N. Currie [kari], sir Donald, skotsk redare och filantrop, f. 17 sept. 1825 i Greenock, d. 13 april 1909 i Sidmouth, upprättade 1862 regelbunden fartygstrafik mellan Liverpool och Calcutta ("Castle-linjen"), började 1872 konkurrera med Union-linjen och trafiken på Kapstaden och blef 1900 chef iför den genom de båda rederibolagens sammanslagning bildade Union-Castle-linjen. C. var liberal underhusledamot 1880-85 och, efter att ha politiskt brutit med sin vän Gladstone i irländska frågan, unionistisk 1885-1900. C. erhöll knightvärdighet 1881. Han donerade mycket betydande summor till högskolor och filantropiska ändamål. V. S--g. Curruca, zool. Se Trädgårdssångarsläktet. *Curschmann, H., dog 6 maj 1910 i Leipzig. Cursoria, zool. Se Rätvingar. Curtea de Arges [ko;rtéa de a'rdjej], stad. Se Ardsjisj (äfven i Suppl.). Curti [ko7rti], Theodor, schweizisk politiker och tysk tidningsman, f. 24 dec. 1848 i Rapperswil, kantonen S:t Gallen, d. 13 dec. 1914 i Thun, var 1871-79 medarbetare i "Frankfurter zeitung" och utgaf 1879-94 "Züricher post", organ för det demokratiska partiet i kantonen Zürich. Han var 1881 -1902 medlem af schweiziska nationalrådet, där han ledde en liten social-radikal, socialdemokraterna närstående grupp, och var 1894-1902 medlem af kantonen S:t Gallens regeringsråd. 1902-14 var C. hufvudredaktör för "Frankfurter zeitung''. - Bland C:s många skrifter märkas hans banbrytande Geschichte der schweizerischen volksgesetz-gebung (1882; i reviderad fransk uppl. Le referendum, histoire de la législation populaire en Suisse, 1905), Geschichte der Schweiz in 19. jahrhundert (1902), Geschichte der Frankfurter zeitung 1856 -1906 (1906) och Das wahlrecht, geschichte und kritik (tills, med A. Giesen, 1908). C. utgaf äfven flera dramer samt en mängd politiska och nationalekonomiska småskrifter. V. S--g. Curtis [Kötis], William, engelsk botanist, f. 1746 i Alston, Hampshire, d. juli 1799 i Brompton (London), var apotekare, demonstrator vid S:t Thomas-hospitalet och föreståndare för Chelsea botaniska trädgård 1772-77. Han utgaf några stora botaniska planschverk, Flora Londinensis (1777- 87, med 702 kolor. folio-planscher) och Botanical magazine (1-14, från 1787, forts, af J. Sims, S. Curtis m. fl., än i dag under utgifning). C. Lmn. Curtis [kötis], J. H., entomolog. Se Curt. Curtis [k97tis], Charles G., amerikansk ingenjör. Se Ångturbin, sp. 1092. * Curtius, Th., har fortsatt sina viktiga undersökningar öfver hydrazider och azider (kväfvevätesyrans salter). Han är led. af sv. Vet. akad. (1917). Curtius [kortsios], Ludwig, tysk arkeolog, f. 1874 i Augsburg, professor i Erlangen (e. o. 1908, ord. 1913), Freiburg (1918) och Heidelberg (1920), har utgett bl. a. Die antike kunst (1914 ff.). Curtius [kortsios], Ernst Robert, tysk romanist, f. 14 april 1886 i Thann, Elsass, var docent i filosofi vid Bonns universitet, vardt 1920 professor i romansk filologi i Marburg och har gjort sig känd som en skarpsinnig skildrare af den moderna franska litteraturen. Af hans arbeten märkas särskildt Ferdinand Brunetiére (1914), Die literarischen wegbereiter der neuen Frankreich (1919), Maurice Barres und die geistigen grundlagen des französischen nationalismus (1920) och Der syndikalismus der geistesarbeiter in Frankreich (1921). R-nB. Curwen [köwen], John, engelsk musiker. Se Solfa-metoden. *Curzola, l och 2. Tillhöra nu Jugo-Slavien. *Curzon. -- 2. George Nathaniel C. blef 1911 earl och 1921 markis C. of Kedleston. I öfverhuset, där han sedan 1908 var irländsk "representative peer", bekämpade han 1911 länge och kraftigt regeringsförslagen om inskränkning af husets befogenheter, men förordade till sist dock eftergift för att undvika den massutnämning af nya peerer, hvarmed regeringen hotade bryta motståndet. C. inträdde juni 1915 i Asquiths koalitionsministär som sigillbevarare, blef maj 1916 chef