249 Dannemora-Hargs järnväg-Danska litteraturen och teatern vägning. Malmfångsten uppgår vanligen till 55- 60,000 ton årligen, och arbetarnas antal är under normala förhållanden omkr. 250. Genom den konsolidering af Dannemoraverken, som under de senaste åren egt rum, och genom de storartade anläggningar, som skett vid det närmast belägna af dessa bruk, Österby, torde Dannemora bergslag åter få motse en storartad utveckling. D. tillhöra de s. k. Dannemora grufintressenter enligt olika repartitioner för så godt som alla de olika grufvorna; eganderätten till fastigheter, skogar, anläggningar i dagen, bostäder, maskineri, anrikningsverk m. m. är fördelad enligt s. k. Gamla allmänna bergslagen, så att Gimo-österby a.-b. har 49,G proc., Stora Kopparbergs bergslags a.-b. 29,8 proc., Hargs bruk 8,5 proc., Ljusne-Voxna a.-b. l,o proc. och Strömbacka bruks a.-b. 10,2 proc. O. Sjn. * Dannemora-Hargs järnväg är fr. o. m. dec. 1915 ökad med en sidobana från Risinge station, söderut till Norrvällen, en sträcka 8,2 km. lång. Sidobanan Knaby-Ramhäll är 8 km. och hela järnvägen 55,2 km. lång (1921). Dannemora-Hargs järnvägs-a.-b:s styrelse har numera sitt säte i Gimo. F. P- * Dannemoraverken omfatta nu Leufsta, Tobo, österby och Gimo under Gimo-österby a.-b., Söderfors och Ullfors under Stora Kopparbergs bergslags a.-b. samt Hargs bruk, Ljusne bruk och Strömbacka bruk. O. Sjn. *Dannenberg, H., dog 15 juni 1905 i Berlin. 'Dannevirke, befäst ställning. De gamla danska vallarna undersöktes noggrant 1901 af fornforskarna S. Muller och K. Neergaard samt skildrades af den sistnämnde i verket "Nordiske fortidsminder" (I, s. 197-297, 1903). (Ä rad 8 i hufvudarbetet står änka bör vara gemål.) E- Ebg. Dannevirke, stad å Nya Zeeland, Nordön, anlagd 1872 af danskar, n. v. om Wellington. Omkr. 3,340 inv. Mejerier och sågverk. *Dans (sp. 1317-18). Nya pardanser i balsalarna och "danspalatsen" fr. o. m. 1900-talets andra årtionde ha varit two-step (se d. o.), som snart undanträngdes af one-step (se d. o.), hvilken i sin ordning fick stryka på foten för en följd hvarandra aflösande, likaledes från Amerika införda danser, som härstamma från negrerna, urspr, äro dessas älskogsdanser och präglade af mycken an-stötlighet, men mer eller mindre hyfsats i balsalarna. Ifrågavarande föga smakliga insatser i sällskapskulturen äro danserna tango (se d. o.), foxtrot, jazz och shimmy (se dessa ord. SuppL). F. n. (1923) dansas mest shimmy samt dess bättre emellanåt vals i bostonstil och ej sällan hambopolska. - Om balettkonstens förnyelse under 1900-talets första årtionden se Balett. Suppl. - Uttrycksfulla dansrörelser (plastisk-rytmisk gymnastik) ingå ock i Dalcroze-metoden (se Jaques-Dalcroze, E. Suppl.), som emellertid hufvudsakligen afser att utveckla musikaliskt rytmsinne. Jfr H. Bran-denburg, "Der möderne tanz" (1913; 2:a uppl. 1918), och M. Stenström, "Dansen, dess utveckling" o. s. v. (1918). E. F-t. Dansant [-sa^t], fr. [-sä'], som dansar gärna eller bra, danslysten; med dans, åtföljd af dans (se S o i r é e och The dansant). Dansbanor finnas litet hvarstädes på landsbygden. men de kommunala myndigheterna ha vid flera tillfällen sökt genom vitesförbud i sina ordningsstadgar stäfja eller inskränka deras verksamhet. Allmänna förbud mot offentliga dansbanor eller mot dansgillen på vissa timmar eller dagar ha icke blifvit fastställda, men väl förbud för viss person, som gett anledning till svårare eller upprepade oordningar. Jfr Lekstuga (äfven i Suppl.). ^- H. Dansflugor, zool. SeSväfflugor 2. Dansk adelsforbund. Se Adelsförbund 1. Suppl. * Danska litteraturen och teatern. Litt er a-t u r. Åren omkr. 1890, då det ekonomiska trycket växte och den inrepolitiska striden stagnerade i skenbar hopplöshet, betecknas af en opposition mot naturalismen, en starkare betoning af innerligheten och skönheten genom lyriker som Joh. Jörgen-sen, V. Stuckenberg och Helge Röd e. I annan form fortsattes denna opposition dels genom hembygdsförfattare som J. A a k j se r och J. Skjoldborg, dels genom tidens största diktarbe-gåfning, Johannes V. Jensen. Samtidigt med det politiska systemskiftet, som lade makten i folkets händer, flyttades litteraturens tyngdpunkt alltmer utåt, bort från Köpenhamn, och ett nytt släktled, för hvilket förlusterna 1864 endast voro historia, vände sig med tryggt och hoppfullt sinne mot världen och uppgifterna i den. Angelsaxiska ideal, idrott och friluftslif, aflöste delvis de tidigare galliska; torpare och arbetare lyftes upp i litteraturens sfär, och under den nya försvarsrörelsen efter 1908 anslogos nationella strängar oftare. Starkt påverkad af de sociala spörsmålen är M. Andersen N ex ö; den nationella lyriken har själfstän-digast odlats af Valdemar Rördam, i romanen nå den religiöse etikern Jakob Knud-sen och den fantasirike Johannes V. Jensen högst. Det fruktbringande fördjupandet i fosterlandets jord och de mångskiftande påverkningarna utifrån ha under de senaste tio åren framkallat en rik och brokig litteratur; af de något äldre författarna kunna nämnas prosaisterna Otto Rung, Harald Kidde, Knud Hjortö och Aage M a d e-1 u n g; af de yngre Joh. Buchholtz, Harry Söyberg, Thorkild Gravlund, Marie Bregendahl, Thit Jensen, islänningarna Gunnar Gunnarsson och Gudmundur K a m b a n, lyrikerna Harald Bergstedt, Thöger Larsen, Axel Juel, Seedorff Pedersen och EmilBönnelycke. Världskriget har på grund af Danmarks särskilda ställning först sent gjort sitt inflytande gällande; den nya, starkt utvidgade världsbilden präglar lyriker som Bönnelycke och Seedorff Pedersen. Dramat har odlats af bl. a. Kamban, islänningen S i g u r j ö n s-son, Helge Röd e, Sven Lange, Hj. Bergström, Anker Larsen, Carl Gandrup och Henri Nathansen. Utom Vilhelm Andersen och V. Vedel har bland kritikerna särskildt Harald Nielsen haft betydelse; vidare må nämnas Sven Lange, Poul Levin, Hans Brix, K. Friis-Möller och efter kriget Henning Kehler. Inom de skilda vetenskaperna ha vidare gjort sig kända filosofen Herbert I v er s e n, religionshistorikerna J. P. Jacob-sen, V. P. Grönbech och T h. A. Muller, språkforskarna Vilhelm Thomsen och J. L.