253 Dansk sprog- og litteraturselskab-Danviks hospital 254 den själfulle P. E. Lange-Muller (f. 1850), och bland äldre med dem samtida tonsättare må nämnas H. R u n g (1807-71 romanser och psalmer), J. Ch. Gebauer (1808-84; barnvisor m. m.), J. 0. E. Horneman (1809-70), H. Matthisen-Hansen (1807-90), J. G. Mat-thisen-Hansen (1832-1909), S. Saloman (1816-99; operor), K. A. H e 1st e d (1818-1904), A. Win di n g (1835-99; pianostycken m. m.), E. H o r n e m a n d. y. (1840-1906), den af Berlioz påverkade Asger Hammerich (f. 1843) och dansmusikens uppbärare H. K. Lumbye (1810-74). Nära nog alla nyare danska tonsättare ha försökt sig äfven med operor. Bland namnen, hvilkas antal f. ö. på senaste årtiondena starkt ökats och där representanter för hvarjehanda tidsriktningar finnas, kunna ytterligare framhållas den äktdanske romanskompositören J. Bechgaard (1843-1917), C. J. B a r-tholdy (1853-1904), J. Rosenfel d (f. 1850; sånger), eklektikern A. Enna (f. 1860), hvilkens operor funnit väg äfven till utlandet, den experimentlystne, alsterrike L. Glass (f. 1864; symfonier, kammarmusik, sånger), F. Henri-q u e s (f. 1867; en frodig begåfning) och slutligen Carl Nielsen (f. 1865), som i sin orkesterstils moderna klassicism visar öfverlägsen kraft. Tillkomsten af Köpenhamns musikkonservato-rium, 1867, fick gif ven betydelse för utbildning af talanger. I danska konsertlifvet har kammarmusiken länge intagit en aktad plats. Den odlades äfven mera privat i sammanslutningar af amatörer och musiker. Det musikalske societet (se ofvan) efterföljdes sålunda af K. musikalske akademi (1767-1817), Harmonien (1778-1830) m. fl. Sällskap af större betydenhet blefvo Musikföreningen (se d. o.; sedan 1836), Cseciliaforeningen (sedan 1851; se Cecilia-föreningar), Kon-certforeningen (1874-93; se under Konsert-föreningen), Kammarmusikf oreningen (sedan 1868), Dansk koncertforening (sedan 1901; för idel danska tonverk), och i spetsen för manskör-sången har gått Studentersangforeningen (sedan 1839; se under Studenterioreningen). Palsekonserterna (i Koncertpalseet) bjuder åt allmänheten regelbundet symfonimusik vintertiden och de populära Tivolikonserterna sommartiden. Vid universitetet är inrättad en docentur i musikhistoria (1896, Angul Hammerich). Bland utöfvande konstnärer märkas operasångarna Chr. Hansen, Schram, Simonsen, Nissen, Herold, Cornelius och Schmedes, konsertsångaren Bielefeldt, operasångerskorna Gerlach, Liebe, Liitken, Dons, Krarup-Hansen, Ulrich och Frederiksen, violinisterna A. Svendsen, P. Möller, Frida Schytte och F. Henriques, violoncellisterna F. Neruda och Bramsen, pianisterna 0. Bendix, Agnes Adler, Johanne Stockmarr och L. Glass. Litt.: Thrane, "Danske komponister" (1874) och "Fra hofviolinernes tid" (1908), Schytte, "Nordisk musiklexikon" (1888-92), Laub och Olrik, "Danske folkeviser med gamle melodier" (1899 ff.), Aarsbo, "Fra den danske musiks historie" (1904), Panum och Behrend, "Illustreret musikhistorie" (II, 1905), Nutzhorn, "Den danske menigheds salmesang" (2 bd, 1909-14), Lynge, "Danske komponister i det 20 aarhundrede" (1916), och Laub, "Dansk kirkesang" (1918). E. F-t. Dansk sprog- og litteraturselskab stiftades 1911 i Köpenhamn med syfte att utge äldre danska språkliga och litterära arbeten. Dess hufvudupp-gift är f. n. (1923) utgifningen af den stora "Dansk ordbog". Ordförande är fru Lis Jacobsen (se d. o. Suppl.). E.Ebg. Danskt handskskinn. Se L ä d e r, sp. 173. *Dansk-västindiska öarna. De danska bemödandena att upphjälpa öarnas ekonomi lyckades endast halfvägs, och ett tydligt tecken på tillbakagången var, att öarnas folkmängd minskades, så att den 1911 utgjorde endast något öfver 27,000 pers. (mot omkr. 38,000 året 1870). I aug. 1916 slöts en ny traktat med Nord-Amerikas förenta stater om försäljning af öarna för en köpesumma af 25 mill. doll., och denna traktat godkändes af riksdagens bägge ting samt genom en i Danmark anordnad folkomröstning 14 dec. 1916 med 283,670 ja mot 158,157 nej, hvarefter Förenta staterna 1 april 1917 öfvertogo öarna, som då fingo namnet Virgin islands. E. Ebg. Dantyszek, Jan. Se Dantiscus, Johannes. Danviks hem. Se Danviks hospital. Suppl. *Danviks hospital var urspr., från Gustaf I:s tid, barmhärtighetsanstalt för fattiga gamla och fattiga sjuka från Stockholm, men fick med tiden åtskilliga biuppgifter. Så voro därmed förenade från omkr. midten af 1600-talet till 1861 Danviks dårhus (som fick ny, lämpligare byggnad 1788) och från början af 1700-talet till 1815 ett kurhus för veneriskt sjuka samt 1755--85 ett "politiebarnhus" för vård af fattiga späda barn och 1818--22 ett militärhospital. D:s alla byggnader voro urspr. af trä, men de viktigaste ersattes af stenbyggnader på 1720-talet. Genom inrättandet på 1750-talet af församlingarnas särskilda fattighus och tillkomsten af Serafimerlasarettet 1751 samt några kommunala sjukhus under 1800-talets förra hälft lättades D:s uppgifter rätt väsentligt. Sedan 1907 har D. inskränkts till att vara en asyl, där mindre bemedlade ålderstigna personer hufvudsakligen från hufvudstaden kunna mot måttlig årsafgift intagas till lifstidsunderhåll. I enlighet därmed bär den nya hospitalsbyggnadskomplexen namnet Danviks hem. Ändamålsenligt inredd och arkitektoniskt tilltalande (se fig. 25 å pl. VI till art. Stockholm), uppfördes den 1911--15 på bergsryggen invid Saltsjön å D:s utmarker för en kostnad af omkr. 1,5 mill. kr., efter ritningar af arkitekten Aron Johansson. Utrymme är däri beredt för 298 pensionärer i enskilda och halfenskilda rum samt allmänna salar. Kyrkan är inrymd i särskild byggnad, och dit ha flyttats konstföremål från D:s gamla (1725 invigda) kyrka. 1922 uppgingo årsafgifterna af pensionärer å Danviks hem till kr. 163,594,36. (Underhållstagares årsafgifter å D., som 1901 utgjorde 450 kr. för enskildt rum, 360 kr. för half enskildt och 240 kr. i allmän sal, hade 1921 å Danviks hem stigit till resp. 1,400, 1,100 och 800 kr. till följd af dyrtiden, men äro 1923 redan sänkta till resp. 1,100, 800 och 500 kr.). Det beräknas att, när anstaltens tillgångar skola möjliggöra att fullfölja den af ekonomiska skäl beskurna byggnadsplanen, plats däri kan beredas