267 Davidson-Dawson city 268 ster (H. Begbie), "Painted windows" (1922; "Kyrkfönster", s. å.). Hj. H-t. * Davidson, John, dränkte sig vid Penzance 23 mars 1909. Davidsons paviljonger, två 1838 af konditorn Vilhelm Davidson uppförda (numera rifna) envåningsbyggnader af trä i Svenska trädgårdsföreningens (se Trädgårdsföreningar) dåv. park, f. d. Barnhuskällargården, i hörnet af Drottninggatan och Barnhusgatan i Stockholm (nuv. parken framför Norra latinläroverket). Medan Davidson lät i parken ge de första större friluftskonserterna för orkester här, användes den s. k. Södra paviljongen som schweizeri och Norra paviljongen till baler och på 1850-60-talen till teaterföreställningar (se Stockholms teatrar, sp. 83). Sedan inrymde A. Hazelius under åtskilliga år i paviljongerna Nordiska museets tidigare samlingar (se Nordiska museet). Davies [déVvis], William Henry, engelsk författare, f. 20 april 1870 i Newport, var först anställd hos en tafvelramsfabrikör, for till Förenta staterna, där han vistades i sex år, mest som "tramp", återvände till England, där han en tid lifnärde sig som kringvandrande småkrämare. Hans dikter vunno småningom uppmärksamhet: The souVs destroyer (1906), Nature poems (1908), Songs of joy and others (1911), Foliage (1913), Förty new poems (1918) och The song of lije (1920) visa honom som en enkel, känslig lyriker, hvars motiv äro hämtade från naturen och de fattiges lif. A weak woman (1911) är en berättelse från samma miljö. Vidare må nämnas The auto-biography of a super-tramp (1908, med företal af Shaw) och A poet's pilgrimage (1918), naturskildringar. _ R-n B. Davignon [davinjå7], Charles de, belgisk utrikesminister, f. 1859, d. i mars 1916 i Nizza, var (konservativ) deputerad för Verviers och blef 1907 utrikesminister i ministären de Trooz, kvarstannade under Schollaert 1908-11 och de Broqueville 1911-15. Han hade betydande andel i förhandlingarna om Kongofristatens förvandling till belgisk koloni och ledde Belgiens utrikespolitik vid Världskrigets utbrott, aug. 1914, då han i värdig och fast ton besvarade Tysklands ultimatum, öfveransträng-ning under kriget nödgade honom att afgå ur ministären några månader före sin död. V. S-g. Davik, härad och pastorat på södra sidan af Nordfjorden, n. om Bergen i Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt), Norge. 640,69 kvkm. 3,397 inv. (1920). Jordbruk, fruktodling och fiske. K. G. G. *Davis, A. J., dog 13 jan. 1910 nära Boston. *Davis, H. W. B., dog i dec. 1914. *Davis, W. M., lämnade 1912 professuren. Han har besökt Syd-Afrika (1905) och Australien (1914) äfvensom Stilla hafvet (för studium af korall-ref). Under sina vidsträckta resor i olika världsdelar hade han samlat en rik erfarenhet af jordskorpans ytformer, och för att förklara deras bildning framställde han de olika ytformerna som resultat af de krafter, som utbildat dem, och benämnde en fullförd utveckling af landskapet en geomorfologisk cykel (se d. o. Suppl.). Af landskapets olika långt framskridna utveckling och de agentier, som varit verksamma (d. v. s. de cykler, som landskapet genomgått), deducerar D. fram landskapets hela tillblifvelse-historia. Därigenom uppnås en ganska enkel förklaring af landskapet, som kraftigt stödes af framställningsmetoden genom serier af "blockdiagram''. D:s teori har vunnit många anhängare. Utom sin undervisning vid Harvard har han verkat som "utbytes-professor" i Europa, dels i Berlin (1908- 09), dels i Paris (1911 -12), samt ledt stora exkursioner af fackmän på geografiens område. 1908-09 företog han med 15 europeiska och amerikanska forskare en rundresa genom Frankrike och Italien för att få sin metod pröfvad och underkastad allsidig diskussion, och 1912 ledde han den stora exkursion tvärs öfver Nord-Amerikas fastland, som American geographical society anordnade för 42 europeiska geografer. Äfvenledes ha hans läroböcker (Physical geography 1898, Principles of physiography, m. fi.) kommit till användning öfver hela världen. Emellertid har också någon opposition rests mot hans cykel-teori; dels har man invändt, att en dylik deduktiv metod lämnar för stor plats åt schematiska konstruktioner, dels, och kanske viktigast, att den "fluviala erosionscykeln", som väl är den viktigaste, icke i nutiden har några fullgoda representanter och att man icke bland jordytans slättland kan finna något nybildadt "fullmoget" peneplan. D. erhöll 1920 Svenska sällskapets för antropologi och geografi Vegamedalj. K. A. G. Dawkins [då'kins], sir W i 11 i a m B o y d, engelsk geolog, paleontolog och arkeolog, f. 26 dec. 1838 i Buttington, Montgomeryshire, blef 1874 professor i geologi och paleontologi vid Owens college i Manchester. D. har inlagt stor förtjänst om kännedomen rörande förhistoriska människor (Cave-hunting, 1874 ; Early man in Britain, 1880). Värdefullt är ock hans arbete British pleistocene mammalia (1866-87). D. erhöll 1919 knightvärdighet. L-e. Daws., vid växtnamn förk. för J. W. Dawson (se denne). Dawson [då'sn], flod i Queensland, Australien, bildar efter föreningen med Mackenzie floden Fitz-roy (se d. o.)_. Dawson [då;sn], Geoffrey, engelsk tidningsman, f. 1874, hette urspr. Robinson, men utbytte 1917 detta namn mot D. Han anställdes 1898 i kolonialministeriet, var 1901-05 privatsekreterare åt generalguvernören i Syd-Afrika lord Milner och utgaf därpå 1905-10 i Johannesburg tidningen "Står". D. var samtidigt "Times"' korrespondent i Syd-Afrika och efter hemkomsten till England dess hufvudredaktör 1912-19. Han blef 1921 Rhodesstiftelsens sekreterare och är från jan. 1923 ånyo hufvudredaktör för "Times". Till sin politiska åskådning är han moderatkonservativ. V. S-g. "Dawson city, som 1899 hade omkr. 35,000 inv., hade 1911 blott 3,000. F. n. har D. betydelse blott som handelscentrum.