293 Demolder-Denikin 294 Bland den moderna demokratiens afvigsidor plägar framhållas dess benägenhet att låta maktens realitet öfvergå till partiorganisationer eller tilltagsna målsmän för finansiella intressen samt att öfver hufvud underlätta privatintressens tillgodoseende på det allmännas bekostnad; särskildt har utvecklingen gått åt detta håll i Förenta staterna, därvid dock ofta framkallande kraftig reaktion i form af mera äkta demokratiska reformsträfvanden. I länder med språkliga och nationella minoriteter har den moderna demokratien sällan visat tillbörlig hänsyn till deras fri- och rättigheter. - Om demokratiens utveckling inom moderna statsförfattningar se K. Staaff, "Det demokratiska statsskicket" (2 bd, 1917), J. Bryce, "Modern democracies" (2 bd, 1921), och W. Hasbach, "Die möderne demokratie" (2:a uppl. 1921). Jfr vidare W. E. H. Lecky, "De-mocracy and liberty" (1896), M. Ostrogorski, "La démocratie et T organisation des partis politiques" (2 bd, 1903), L. T. Hobhouse, "Democracy and reaction" (1904), A. Pieper, "Vom geist der deut-schen demokratie" (1919), och F. Bonjour, "Real democracy in operation" (1920). - Om demokratiska grundsatsers tillämpning inom industriföretag se Industriell demokrati. Suppl. V. S-g. Demolder [damåldar], Eugene, belgisk författare, f. 16 dec. 1862 nära Bruxelles, d. sinnessjuk nov. 1919, studerade juridik vid universitetet i Bruxelles, vardt advokat och fredsdomare, men egnade sig från 1895, då han bosatte sig i Paris, uteslutande åt litteraturen. Contes d'Yperdamme (1891), La légende d'Yperdamme (1896), Sous la robe (1897), La route d'émeraude (1899), Les patins de la reine de Hällande (1901), L'arche de monsieur Cheunus (1904), Le jardinier de la Pom-padour (s. å.) m. fl. arbeten visa fantasi och humor i den historiska sedebilden. Utom barnberättelser skref D. konstkritiska böcker om Rops, Braekeler, Meunier m. fl. och reseskildringen L Espagne en auto (1906). *Demolombe, J. C. F., dog 1887. De Morgan [di-må^en], William Frend, engelsk författare, son till Augustus De Morgan (se bd XVIII, sp. 1097), f. 16 nov. 1839 i London, d. där 15 jan. 1917, studerade vid Konstakademien i London, egnade sig sedan åt keramisk konst och vardt känd som en förnyare af dekorativa mönster och metoder. 1906 debuterade han som romanförfattare med Joseph Vance, som följdes af Alice for short (1907), Somehow good (1908), It never can kappen again (1909), An affair of dishonour (1910), A liltely story (1912), When ghost meets ghost (1914) och The old madhouse (1919). D. tillhör Dickens' skola, karaktärsteckning och skildring erinra om denne. Se A. M. W. Stirling, "W. D. M. and his wife" (1922). R-n B. *Demuth, L., dog 4 mars 1910 i Czernowitz (under en konsert). Den bergtagna. opera med musik af I. Hallström (se denne) och librett af F. Hedberg, uppf. i Stockholm f. g. 1874. Dender, flod. Se D in d er. Suppl. Dendroidea, paleont. Se Graptoliter, sp. 146. Dendrolagus, zool. Se Kängurudjuren. Dendrologiska föreningen. Se Föreningen för dendrologi och parkvård. Suppl. Dendrome^ridse, zool. Se Geometra papi-li ön a r i a. Dendro'philus, zool. Se H i s t e r i d se. Denekes spirill. Se Bakteriologi. Suppl., sp. 429. Denesjkin kamen, bergstopp. Se U r a l b e r-g e n, sp. 5. Den flygande holländaren (Der fliegende hollän-der), romantisk opera med text och musik af R. Wagner (se denne, sp. 302 och 306-307, samt Flygande holländaren), uppf. i Stockholm f. g. 1872. Den förlorade sonen, den i Lukasevangeliet kap. 15 berättade parabeln, har alltifrån medeltiden varit föremål för behandling både inom konsten och litteraturen. I flamländsk textilkonst förekommer motivet på 1400-talet, H. S. Beham gjorde en serie kopparstick öfver det 1540, det återkommer hos Diirer, D. Teniers, Jordaens, Lucas van Leiden och Rembrandt (både etsning och oljemålning), Preti m. fl. och på 1800-talet af bl. a. Cl. Boulanger, Puvis de Chavannes och Georg von Rosen ("Den förlorade sonens återkomst", 1885). Litterärt behandlades ämnet i Frankrike omkr. 1500, och i Tyskland, där det vardt synnerligen omtyckt, finnes det bl. a. i ett fastlagsspel af Burkhard Wal-dis (1527) och J. Ackermanns drama 1536. Viktigast är holländaren W. Gnapheus' latinska "Aco-lastus" (1540), som öfvat inflytande på Samuel Petri Brasks "Filius prodigus" (1645). En opera, "L'en-fant prodigue", af Auber till text af Scribe uppfördes 1850, en uttrycksfull pantomim af M. Corré med musik af A. Wormser 1890. Jfr Spengler, "Der verlorne sohn im drama des 16. jahrhunderts" (1888). R-n B. Den girige (L'avare), karaktärskomedi af Mo-liére (se denne, sp. 844 och 845), uppf. i Stockholm f. g. 1768. Idén är från Plautus' "Aulularia". Den glada änkan (Die lustige witwe), mycket omtyckt operett med musik af F. Lehår (se denne), uppf. i Stockholm f. g. 1907. Den gröna fracken (L'habit vert], satiriskt lustspel (ett skämt med Franska akad.) af G. A. de Caillavet och R. de Flers (se dessa. Suppl.), uppf. i Stockholm f. g. 1918. *Denguefeber. Sjukdomen öfverföres genom en mygga, Culex fatigans. *Denhardt, Klemens, föddes 1852; Gustav D. föddes 1856 och dog 1917. De ni7hilo nihil, lat. Se under N i h i 1. Denikin, Anton Ivanovitj, rysk militär, f. 4 dec. 1872, blef officer 1892 och vann befordran inom infanteriet och generalstaben. Han deltog som kompanichef i rysk-japanska kriget 1904-05 samt som brigad-, fördelnings- och armékårschef i Världskriget från dess början till i april 1917, hvarunder han efter hand befordrades till generallöjtnant. Den 5 s. m. - kort efter revolutionens utbrott - utnämndes D. (mot sin vilja) till generalstabschef under Alexejev som högste befälhafvare, men lämnade denna befattning redan 26 maj, då han blef chef för "västra fronten". I slutet af juli s. å. blef han chef för "sydvästra fronten" (i Galizien) och ledde under svåra förhållanden, på grund af den öfverhandtagande upplösningen bland trupperna, hvilken D. förgäfves sökte bekämpa, armégruppens återtåg. 29 aug. s. å. afsattes han (af