361 Dokka elv-Dolomieu 362 1843, d. i dec. 1893, var först läkare i senare professor i naturvetenskap vid universitetet, ledde kronprins, sedermera konung Alexanders uppfostran och var led. af statsrådet samt sedan 1890 dess president. D. öfvertalade 1893 Alexander till den statskupp, hvarigenom denne aflägsnade regentskapet och i förtid förklarade sig myndig. D. utsågs därpå af Alexander till konseljpresident och undervisningsminister (april s. å.), men han nödgades redan i dec. af sjuklighet afgå. Jfr Serbien, sp. 149. Dokka elv bildas af ett antal fjällsjöar i trakten mellan Gudbrandsdalen och Valdres, s. ö. om Jo-tunheimen, Norge, rinner först i östlig, sedan i sydlig riktning och utfaller i norra ändan af Rands-fjorden. Nederbördsområde: 1,050 kvkm., utnyttj-bar fallhöjd: 450 m., representerande 39,000 eff. hkr. D. är rik på fisk, särskildt laxöring. K. G. G. * Doktor, sp. 637. Lärdomsgraden doktor i musik (lat. doctor miisices) utdelas utom vid engelska universitet äfven vid amerikanska och erfordrar fleråriga direkta studier hufvudsakligen i musikteori jämte praktiserande i konsten. En högre dylik lärdomsgrad inbegriper grundliga musikhistoriska studier samt till konservatorium förlagd praktisk utbildning ; den finns införd vid åtskilliga tyska universitet och vinner insteg äfven vid franska o. a., i den mån man kunnat upprätta lärostolar i ämnet och förvärfva kompetenta krafter att besätta dem med. Vidare ha alltsedan slutet af 1700-talet brittiska och andra universitet icke sällan utnämnt till hedersdoktorer skapande (eller utöfvande) musiker af synnerlig förtjänst; detta bruk har på sistone upptagits äfven vid svenska universitet, där några tonsättare blifvit filos, hedersdoktorer. - Sp. 637, r. 22 nedifr. Teol. doktorer kreeras numera på grund af 1908 års universitetsstatuter (sedan 1910 i Lund, sedan 1911 i Uppsala) äfven - vid sidan af k. utnämning - efter aflagda lärdomsprof (se U n i v e r-sitet, sp. 1128). Vid 1912 års doktorspromotion i Lund och 1915 års i Uppsala återupptogs det sedan länge aflagda bruket af ring bland teol. doktors-insignierna. Uppsalaringen (efter E. Linderholms komposition utarbetad af N. Otting) är försedd med Fager och ett kors; Lundaringen (som ritats af 0. Hjortzberg) har grekiska kors omgifna af solstrålar. Dol., mus., förkortning för dolce (se d. o.). Dolce nella memoria [då7ltje -må-] 1. Dolce ne sära la memoria, it., ljuft skall minnet häraf vara. Se Amarantorden. Dolciän, mus. Se D u l c i a n. *Dolgorukov. - 12. J. M. D. dog i febr. 1922 i Nizza. Dolichoderus, zool., ett myrsläkte, tillhörande underfamiljen Dolichoderince (se d. o. och M y-ror, sp. 108). Dolichonyx, zool. Selcteridse. *Dolichos, bot. D. Lablab betraktas nu som representant för ett särskildt släkte, Lablab, och kallas Lablab vulgaris. Dolichurus, zool. Se R o f s t ek l ar, sp. 612 med fig. *Doliidae. Äfven hos några andra hafssnäckor af söndras en spott af likartad sammansättning. Dessa, som lefva af tagghudingar och snäckor, lära utgjuta spotten öfver bytets skal. Det senare, som genom syrans inverkan till större eller mindre del förvandlas till en mjuk gipsmassa, aflägsnas därpå förmedelst munhålans kitintaggar (se B l ö t d j u r, sp. 823), så att de mjuka kroppsdelarna bli tillgängliga. L-e. Dolikostyl, bot. SeHeterostyli. Dolitzky, Menachem, judisk skald, f. 1856 i Bialystok, debuterade 1871, skref under det personliga intrycket af de ryska pogromerna dikter i nyromantisk anda om nöden bland de ryske judarna och deras zionsförhoppningar. Hans samlade dikter utgåfvos 1895 i New York. Se M. Ehrenpreis och R. Josephson, "Nyhebreisk lyrik" (1920). Dollo [dållå], Louis, belgisk paleontolog, f. 1857 i Lille, professor i paleontologi vid universitetet i Bruxelles, har anställt synnerligen värdefulla undersökningar rörande ryggradsdjurens fylogenes. D:s största betydelse torde ligga däri, att han anvisat och röjt vägar, som föra den analytiska forskningen fram till besvarande af frågor rörande de fossila djurens etologi (se d. o. Suppl.). Bland hans detta ämne behandlande skrifter må nämnas Les lois de revolution (1893), Les ancétres des marsu-piaux étaient-ils arboricoles? (1899), Sur quelques points d'éthologie paléontologique relatifs aux pois-sons (1906) och La paléontologie éthologique (1910). Dessutom har han utgett viktiga undersökningar rörande särskildt lägre fossila ryggradsdjur (dino-saurier, mosaurier, sköldpaddor m. fl.). Mycket beaktansvärdt är ock hans arbete Sur la phylogénie des dipneustes J1895). L-e. Dollot [dållå], René, fransk politisk skriftställare, f. 25 febr. 1875 i Nancy, blef efter grundliga folkrättsliga studier juris doktor på den af Franska institutet prisbelönade afhandlingen Les origines de la neutralité de la Belgique et le sy-stéme de la barriére, 1609-1830 (1902) och s. å. anställd vid franska generalkonsulatet i Hamburg. Han var 1907-08 anställd vid franska legationen i Kristiania, därefter biträdande fransk konsul i Smyrna (1911-14) och i Genua samt konsul i Venezia 1918. Sedan 1919 är han fransk konsul i Trieste. D. har studerat nordisk samtidshistoria och politik samt på detta område under pseudonymen René Waultrin publicerat en rad afhandlingar och uppsatser, bland dem Le rappro-chement dano-allemand et la question du Schleswig och Un siécle d'union Svedo-norvégienne et la fondation du royaume de Norvége (i "Annales des sciences politiques", 1903 och 1906), La neutralité scandinave (i "Revue générale de droit international public", 1904), La question de la souveraineté des terres arctiques (I-III, 1908) och Le port franc de Copenhague et le commerce de la Baltique (i "Revue politique et parlemen-taire", 1909). V. S-g. Dolni Kounice [-nitse]. Se Kan i t z. *Dolnja-Tuzla tillhör nu Jugo-Slavien. Dolo [dårlå], stad i italienska prov. Venezia, vid Brenta. 7,825 inv. (1911). 'Dolomieu, D. G. S. T. Gråtet de, var till en början militär, lämnade 1779 den aktiva krigstjänsten för att odeladt egna sig åt naturvetenskaperna och företog 1775-89 vidsträckta geologiska studieresor i Frankrike, på Pyreneiska halfön och framför allt i södra Italien. Han deltog under franska revolutionen som sansad frihetsvän i det politiska lifvet. D. blef 1795 led. af Institutet