363 Dolomit-Dominikanska republiken 364 och 1796 professor vid bergsskolan (École des mi-nes) i Paris. 1798 åtföljde han Bonaparte på expeditionen till Egypten, där han utförde en geo-logisk-geografisk undersökning af Nildeltat, led under hemfärden skeppsbrott på Apuliens kust och blef under den bourbonska kontrarevolutionen i södra Italien förd som statsfånge till Messina, där han nära två år försmäk-tade i ett osundt fängelse, till dess fransmännens seger vid Marengo 1800 medförde hans frigifning. 1801 tillträdde han den professur i mineralogi vid naturhistoriska museet, hvartill han 1800 blifvit utnämnd, men afled efter några månader. Tyngdpunkten af D:s vetenskapliga verksamhet ligger i hans undersökningar öfver vulkanis-men, med hvilka han förband ett för sin tid ingående petrografiskt studium af äldre och yngre erup-tiva bergarter. Han blef därigenom en föregångsman till den sedermera s. k. plutonistiska riktningen inom geologien. Äfven har den deskriptiva mine-ralogien honom att tacka för kännedomen om ett flertal nya mineralspecies. Till hans i hufvudarbe-tet nämnda verk må läggas Philosophie miner alo-gique (1801). D. öfversatte flera af Torbern Bergmans skrifter till franska. Se A. Lacroix, "Déodat D., membre de rInstitut national (1750-1801)" (2 bd, 1921). H. G. S. 'Dolomit, petrogr. JfrMagnesiumsalter. Dolomitmärgel, geol. Se Märgel. Dolphin [då7lfin], eng., ett namn, som nyttjas om arter af hvaldjursfamiljen delfin er (se d. o.), företrädesvis om springaren (se Delfin-s l ak t e t, sp. 93), och af engelska sjöfarande om den praktfullt färgade fisken Coryphcena hippurus (se D o r a d e r). Af portugiserna benämnes den sistnämnda arten d o r a d, hvilket namn af andra ges åt en annan, likaledes genom glänsande färgteckning utmärkt fiskart, nämligen Chrysophrys aurata (se G u l d b r a x n a r). L-e- Dolycoris, zool. Se Sköldskinnbaggar. Domansklubben. Se Hangöbefästnin-garna, sp. 1381. 'Domare. Om biträdande domare se Domsaga. Suppl. Domaren i Zalamea (El alcalde de Zalamea), skådespel af Calderön (se denne, sp. 984), uppf. i Stockholm 1881. Domarnas grafvar. Se J e r u s a l e m, sp. 1372. Domaszewski [dåmaje^ski], Alfred von, tysk historiker, f. 1856 i Temesvår, sedan 1887 professor i Heidelberg, har skrifvit bl. a. Geschichte der römischen kaiser (2 bd, 1909; 2:a uppl. 1914). *Domb tillhör sedan 1921 Polen. "Dombok. Till småprotokollen hör ock tomträttsprotokoll (se d. o.). *Domela-Nieuwenhuis, F., dog 29 nov. 1919 i Haag. Domhafvande är i åtskilliga lagar och författningar gemensam beteckning för häradshöfding och den, som enligt förordnande upprätthåller hans befattning. N- H *Domina betecknade under medeltiden äfven den Heliga jungfrun. - D o m i n a3 (plur.) kallades benediktinnunnorna. *Dominera, dominerande, biol. Jfr Mendel, J. G., sp. 95, och Ärftlighet, sp. 1254. * Domingohampa. Något växtsläkte Pita finns ej; Pita är det inhemska namnet på fibern. G- L-m. *Dominguez, José Lopez (ej Lopez y D.), afled ej 1901, utan först 17 okt. 1911. Han deltog 1883 i bildandet af "den dynastiska vänstern", utnämndes 1895 till generalkapten och 1896 till marskalk samt var juli-nov. 1906 konseljpresident i en liberal ministär, som inledde en starkt antiklerikal politik, men snart störtades på grund af den splittring, som däraf framkallades inom det liberala partiet. *Dominikanska republiken, som numera är ett lydland under Förenta staterna, om än formellt själfständigt, hade enligt 1921 års census 897,405 inv., hvaraf 45,021 i hufvudstaden Santo Domingo och 71,956 i Santiago de Los Caballeros. Sedan de förut ständiga inbördes striderna nu förhindrats, börjar det af naturen rika landet blomstra upp. Jordbruket och boskapsskötseln äro hufvudnärin-garna. De viktigaste jordbruksprodukterna äro socker, kakao och tobak. D. är rikt på mineral såsom guld, koppar, järn, salt, stenkol och bergolja. Handeln ligger till största delen i amerikanernas händer. Exporten till Förenta staterna var 1920 87 proc. och importen därifrån 77 proc. af hela handelsomsättningen. Om flaggans utseende se färgpl. till art. Flagga. Historia. Efter en revolution 1906 blef R a-mon Cåceres ånyo president och höll sig kvar vid makten, till dess han 19 nov. 1911 mördades. Under hans presidentskap ingicks 1907 ett fördrag med Förenta staterna, som därvid åtogo sig vården af republikens finanser och ditsände en högste tulluppbördsman, i samband hvarmed republikens utländska fordringsegare afstodo från 50 procent af sina fordringar. En författningsrevision företogs 1908. Mordet på Cåceres följdes af en ny period af förvirring och täta presidentombyten (Eludio Yictorio, president 1911, A d o l f o Nouel 1912-13, José Bordes Baldez 1913_14? Ram o n Baez 1914), hvarpå lugnet i någon mån återställdes under den till president 1914 ånyo valde Juan Isidro Jiménez (se Dominikanska republiken, sp. 669). Då en ny revolution utbröt i april 1916, ingrep Förenta staternas regering, landsatte marinsoldater och återställde ordningen, hvarpå den gamle Jiménez frivilligt afgick och (juli s. å.) efterträddes af Francisco Henriquez Gar va j a l, hvilken dock ej vann amerikanskt erkännande, enär han vägrade godkänna ett fördragsutkast, som skulle ge Förenta staterna vidtgående befogenheter för finansernas återställande och ordningens upprätthållande. De amerikanska ockupationstruppernas befälhafvare ställde då genom proklamation af 29 nov. 1916 republiken under amerikansk militärförvaltning, president Henriquez måste lämna landet, och styrelsen öfvertogs af en amerikansk