405 Duchesne-D. U. G. 406 1895 flyttades till Rom som direktör för École française där. Där ha under årens lopp äfven många svenska forskare kunnat besöka honom och draga nytta af hans anvisningar. Där fullbordade han den viktiga editionen af "Liber pontificalis" (1885 -92) och den banbrytande undersökningen af Fastes épiscopaux de l'ancienne Gaule (I 1894, II 1899, III 1915). 1898 kom hans eleganta Les premiers temps de l'État pontifical (3:e uppl. 1911). 1903 blef han ordf. i den påfliga historisk-liturgiska kommissionen. Bl. a. utgaf han nu Églises séparées (2:a uppl. 1905). Leo XIII hade emellertid haft bättre förståelse för D:s vetenskapliga arbete än den nye påfven Pius X. Allt häftigare blefvo angreppen från ultramontant håll på D., därför att han "förstörde katolska kyrkans ärevördigaste traditioner och beröfvade den nästan alla dess gamla helgon och reliker" (bl. a. äfven genom arbetet Martyrologium Hieronymianum, 1894). Då D. utan att bekymra sig härom började utge det samlade resultatet af sina forskningar i sin G. Boissier tillegnade L'histoire ancienne de l'Eglise (I 1905, 3:e uppl. 1907, II 1906, 3:e uppl. 1908, III 1909), befanns detta verk, särskildt i fråga om påfvedömets historiska uppkomst, betänkligt tangera det nya af Pius X 1907 karakteriserade och så energiskt fördömda kätteriet modernismen. Det förbjöds till användning i katolska läroanstalter och uppfördes 1912 på Index. D. böjde sig och indrog bd I af sitt verk, hvilket ej mer är tillgängligt i handeln. Under tiden hade han fått tillräcklig upprättelse, i det att han 1910 invaldes i Franska akad. Han fortsatte efter Världskriget sin forskargärning i Rom till sin död. - Se J. Guiraud, "Mons. Duchesne, sa vie et son oeuvre" (i "Revue des questions historiques", 1922). Hj. H-t. Duchesne [dysän], Père D. Se Père Duchesne. Duchn, bot. Se Pennisetum. Duchonin (förnamn okända), rysk militär, f. 1 dec. 1876, mördad af bolsjevikerna 3 dec. 1917 i Mohilev, var vid Världskrigets utbrott öfverste vid generalstaben, blef 1915 generalmajor och generalkvartermästare vid 8:e arméns stab, erhöll 1916 samma befattning i armégruppsstaben på "sydvästra fronten" (under Brusilov) och blef 1917 generalstabschef vid nämnda armégrupp (under Gutor). 8 nov. s. å. utnämndes D. till öfverbefälhafvare öfver ryska hären, men då han icke ville åtlyda Lenins befallning om afslutande af vapenstillestånd, afsattes han 22 s. m. och arresterades (1 dec.). H. J-dt. Ducic, Jovan. Se Serbokroatiska litteraturen, sp. 159. *Ductus. - D. endolymphaticus, anat. Se Hörselorgan, fig. 5 j. - D. nasolacrymalis, embryol. Se Öga, sp. 60. *Dudaim. Atropa Mandragora är ett föråldradt namn på Mandragora officinarum. *Duddell, W., dog 4 nov. 1917. *Dudweiler tillhör nu det af fransmännen besatta Saarområdet. Due, straffkoloni. Se Dui. Suppl. D. U. F., förk. för De ungas förbund. Se Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Suppl. Dufedälfven. Se Indalsälfven. *Duff. A. W. G. D., hertig af Fife, dog 29 jan. 1912 i Assuan. - Hans dotter, Alexandra Victoria Alberta Edwina Louise D. hertiginna af Fife, f. 17 maj 1891, är sedan 1913 förmäld med prins Arthur af Connaught. Deras son, prins Alastair Arthur af Connaught, f. 9 aug. 1914, bär titeln earl af Macduff. Dufourny [dyforni], Léon, fransk arkitekt, f. 1754 i Paris, d. där 1818, begaf sig efter studier i sin födelsestad till Italien 1782 och var verksam i Rom och på andra orter intill 1794. Han utförde bl. a. byggnaderna i zoologiska trädgården och observatoriet i Palermo 1789-92. Efter sin återkomst till Paris blef han medlem af Institutet och 1803 professor vid École des beaux-arts. - Under sitt besök i Rom 1784 lärde Gustaf III känna D. och beställde af honom förslagsritningar till några af de byggnader han ämnade uppföra i Stockholm och dess närhet. D. utförde noggranna ritningar till Johannes kyrka i nyklassisk stil (en romersk basilika), till ett nytt slott i Haga samt till ett tempel i Hagaparken, afsedt för Sergels "Amor och Psyche". Ritningarna skickades till Stockholm och äro där bevarade. Intet af dessa förslag kom längre än på papperet. Arbetet på Johannes kyrka afstannade af brist på penningar, och då Desprez gått i konungens tjänst, anförtroddes åt honom att uppgöra ritningar såväl till det stora slottet som till tempel o. a. i Haga. G-g N. *Dufourspetsen. Se fig. i art. Monte Rosa. *Dufr. Pierre Dufresne föddes 1786 i Savojen. *Dufresne, P. Se Dufr. (äfven i Suppl.). Dufrätter, kokk., kunde i Sverige användas ganska mycket, såsom fallet är t. ex. i England. För att bli goda böra dufrätter beredas af unga, feta dufvor. De tillagas på olika sätt, t. ex. som chartreuse (se d. o. Suppl.), färs med tryffel, stekas, halstras, som kotletter, pastej, ragu och i timbal (se d. o.). Dufskjutning, jaktv. Se Lerdufskjutning. Dufstilla, bot., svenskt namn på Sisymbrium officinale. Dufwa, Alfred Vilhelm, son till den i hufvudarbetet nämnde A. V. D., ämbetsman, f. 10 juni 1867 i Stockholm, aflade examen till rättegångsverken i Lund 1891, blef notarie i kammarkollegiet 1898 och kammarråd 1910. Han har tjänstgjort som sakkunnig i Grisbådafrågan (1909), som led. af jordregisterkommissionen (1913) och af ortnamnskommittén (sedan 1914), som. arkivsakkunnig (1910 -11, 1917-19) samt som ordf. i kommissionen för ordnande af fiskerättsförhållandena i Ulföhamns fiskeläge (1921-23). R. V. *Dufvenberg, K. 0., dog 27 mars 1907 i Stockholm. D. U. G., studentförening vid Lunds universitet. 1884 bildades af unga studenter en diskussionsförening, som från början var rent litterär, men efter ett par år ombildades i politiskt och kulturellt radikal riktning och samtidigt mera af en tillfällighet antog namnet D. U. G. (= "Den unge gubben", ursprungligen namnet på föreningens skämttidning). Bland mera bemärkta medlemmar af denna förening, hvilken på sin tid spelade en ganska framträdande roll inom lundensiskt studentlif, märkas Axel Wallengren, Paul Rosenius, Bengt Lidforss och Adolf Strömstedt. Föreningen upp-