insatser särskildt på folkbildningsarbetets område med föreläsningar, kurser, söndagsskolor (utan religiöst program), populärvetenskapliga artikelserier o. s. v. 1908--16 utgaf D. Y. G. tillsammans med den uppsaliensiska föreningen Laboremus en populärvetenskaplig skriftserie ("D. Y. G.-Laboremus' skriftserie"). Ur D. Y. G:s krets ha framgått flera af de mera verksamme yngre politikerna inom det socialdemokratiska partiet. Litt.: "Akademiska föreningen 1830--1911" (festskrift 1911). 1909--12 utgåfvos tryckta årsredogörelser öfver D. Y. G:s folkupplysningsverksamhet. F. Hj-t. Dygnsmediet, fysiol. Se Kroppstemperatur, sp. 63. Dygnsvariation. Se Kroppstemperatur. *Dühring, E. K., dog 21 sept. 1921 i Nowawes. *Dykarfamiljen, zool. Nervsystemet hos dykare är framställdt i fig. 6 i art. Insekter. Dykarkolf, mek. Se Kolf 4, sp. 530. Dykarsjuka, Caissonsjuka (af fr. caisson, se d. o. Suppl.), uppstår hos dykare eller caissonarbetare, som arbetat på större djup under vatten vid högt lufttryck. Sådana sjukdomsfall voro tidigare mycket vanliga. Vid Hudsontunnelns byggnad sjuknade 50 proc. af arbetarna och afledo 2 proc. Ungefär lika stor var sjukligheten bland arbetarna vid byggandet af Elbetunneln i Hamburg. Med nutida försiktighetsmått har dykarsjukan blifvit jämförelsevis sällsynt. Sjukdomen förorsakas däraf, att blod och väfnader vid det höga tryck, som råder inom dykardräkten eller i dykarklockan, lösa kväfgas. Vid 10 meters djup är trycket dubbelt så stort som vid vattenytan, vid 20 meter blir trycket, "kompressionen", tredubbladt, vid 30 meter fyrdubbladt o. s. v. Vid hastig tryckminskning frigöres kväfvet i form af gasblåsor, som framkalla olika symtom alltefter sin lokalisation i kroppens olika väfnader. Vid långsam tryckminskning afges kväfvet genom lungorna vid andningen utan att skada. Blod- och fettrika väfnader, såsom hjärna och ryggmärg, upptaga stor mängd gas och afge den åter hastigt. Väfnader med sparsam blod- och fetthalt upptaga däremot gasen långsamt och afge den sent. Man kan särskilja tre sjukdomsformer. Den svåraste formen visar sig med plötslig vanmakt eller död i hjärtförlamning inom några minuter efter hastig trycksänkning, t. ex. förorsakad af hastig uppflytning till vattenytan på grund af dykardräktens utspänning med luft. Sjukdomsorsaken utgöres i dessa fall af stora kväfgasblåsor, som samlat sig i de stora venerna eller i högra hjärthalfvan och hindra blodrörelsen. En annan form af sjukdomen, vid hvilken särskildt nervsystemet är angripet, visar sig -- tio minuter till en timme efter uppstigningen från djupt vatten -- med förlamningar, svindel, vanmakt, jämviktsrubbningar e. d. Den tredje formen af sjukdomen uppträder först flera timmar efter uppstigningen och karakteriseras af smärtor i muskler och leder, hvilkas väfnader sent upptaga, men i stället länge kvarhålla kväfgasen. -- Det enda botemedlet mct sjukdomen i allvarliga fall är att återförsätta den sjuke under samma lufttryck, hvaraf han förut påverkades, "rekompression". Alla andra behandlingssätt, innan denna vidtagits, äro värdelösa eller skadliga. Den på grund af för hastig tryckminskning sjuke placeras sålunda i en tryckkammare (se Luftsluss 1), i hvilken luft först inpumpas till samma höga tryck, vid hvilket arbetaren förut befann sig, hvarefter trycksänkning får ske mycket långsamt, "dekompression". I stället för nämnda förfaringssätt kan den sjuke dykaren eventuellt åter sänkas ned på djupt vatten, hvarvid en annan dykare måste medfölja för att bistå den sjuke. Tryckminskning sker sedan genom uppstigning i långsamt tempo. Hvad angår åtgärder till dykarsjukans förekommande erinras, att hufvudvikten lägges på en långsam trycksänkning. Nedstigandet, äfven till största djup (64 meter), kan ske så hastigt, som lufttillförseln och dykarens välbefinnande medge. Beträffande lufttillförseln erinras, att dykaren på alla djup måste inandas samma volym luft, men på grund af luftens kompression (Boyles lag) måste dykaren på 10 meters djup tillföras dubbla, på 20 tredubbla, på 30 meter fyrdubbla mängden luft mot vid ytan för att erhålla den volym luft han behöfver på dessa djup för att kunna andas. Uppehåll på 20 meters djup och därunder kan utan skada utsträckas till flera timmar. Uppehåll på större djup än 25 meter bör icke utsträckas öfver 60 minuter. Hastig uppstigning från djup intill 25 meter är ofarlig, om uppehållet icke varade mer än 60 minuter. Vid uppstigning från större djup gäller, att tryckminskningen genast kan uppgå till hälften af det förut rådande trycket, således omedelbar uppstigning exempelvis från 60 till 30 meter. Därefter måste uppstigandet ske med pauser af lämplig längd. Ju längre dykaren varit nere, dess längre måste uppstigningstiden vara. Till dykare böra uttagas endast fullt friska personer i åldern 18--30 år. Dykning bör icke ega rum vid illamående, på fastande mage, ej heller omedelbart efter en stark måltid. Litt.: J. Lagerholm, "Dykaresjukan och dess förebyggande" (i Marinöfverläk:s årsberättelse 1912), och E. Yalentin, "Taucherhygiene" (i "Handbuch der gesundheitspflege an bord von kriegsschiffen" af zur Verth m. fl., 1914). G. Wrgn. *Düna. Under Världskriget spelade Dünaafskärningen en betydande roll från sept. 1915, då tyskarna under Hindenburg vid Liewenhof kastade ryssarna öfver D., till inemot slutet af 1917. Ett tyskt öfvergångsförsök nära Kokenhusen 8 mars 1916 omintetgjordes dock, men äfven upprepade ryska försök att komma öfver D. nära Friedrichstadt i juli och aug. s. å. misslyckades, liksom också ett dylikt försök vid Lennewaden 26 aug., men 7 sept. öfvergingo ryssarna floden n. om Dünaburg, hvarefter tyskarna å sin sida 4 jan. 1917 passerade den då tillfrusna D. n. v. om Dünaburg och besatte ön Glaudon, som emellertid 9 i s. m. återtogs af ryssarna. Slutligen öfvergingo tyskarna D. vid Yxküll 1 sept. s. å. och togo 3 s. m. Riga. Vid D. utkämpade letter och ester 1919 häftiga strider mot bolsjevikerna. L. W:son M. *Dünaburg ligger nu i republiken Lettland på gränsen till den af polackerna besatta delen af Litauen. Staden, hvars officiella namn är Daugavpils, hade 36,473 inv. 1922. Under Världskriget började tyskarna 9 sept. 1915 under framryckning mot D. utkämpa skarpa strider mot ryssarna, som segt försvarade sina ställningar v. och s. om fästningen. 23 okt. togo tyskarna Illuxt, men 16 nov. tillbakadrefvos de i trakten af Sventen, ehuru blott