459 Egba-Eggjumstenen 460 i utbrytningsrätten för egarhypotek gäller emellertid endast mot fastighetsegaren själf, icke mot hans borgenärer. - Jämväl för dessa är nämligen egar-hypoteket, redan före fastighetens exekutiva försäljning, en tillgång i gäldenärens bo, hvars värde kan realiseras genom försäljning och tas i anspråk för betalning af innehafvarens skulder. Detta kan på vanligt sätt ske antingen genom konkurs eller genom utmätning. Konkursförvaltaren resp. utmät-ningsförrättaren har i dylika fall att före försäljningen af ett egarhypotek (i egentlig mening) låta utbryta detsamma till en särskild inteckning. Reglerna om egarhypotek, som getts närmast för fast egendom, ega tillämpning jämväl för inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Däremot sakna de motsvarighet för inteckning i fartyg och öfriga fall af panträtt i lös egendom. - Jfr Alexanderson, "1912 års lagstiftning om exekution i fast egendom" (1913; 2:a uppl. 1921), och K. Lamm, "Om inteckning för fordran" (1918). &. B-l. Egba, E g b a l a n d, provins i brittiska protektoratet Nigeria sedan 1914. Se Abbeokuta. Suppl. Egbert, munk. Jfrlro-skotska kyrkan, sp. 874. Egeberg, Edvard Hemmer, dansk författare, f. 17 nov. 1855 vid Silkeborg, folkskollärare 1875-1903, har från 1894 utsändt en lång rad berättelser, bl. a. Ved dödens port, Folkets Icerere, Prcesten, Klokker och Bromanden. Han är en af de mest betydande och lästa danska författare för folket. P- E-t. *Egede. - 2. P. Hansen E. föddes 1709 (ej 1708). P-E-t. Egede-Nissen, Adam Hjalmar, norsk politiker, f. 1868 i övre Rinnan vid Levanger, postmästare 1897 i Vardö och 1911 i Stavanger, har varit stortingsman för Finmarksstäderna 1900-12, först som vänsterns, sedan som socialdemokraternas representant, och är det för Stavanger för perioden 1922-24, denna gång vald af kommunisterna. Hans inflytande i stortinget är i af tagande. M. H. Egeiska perioden, arkeol. Se Kretensisk kultur, sp. 1265. ' *EgeIhaaf, G o 111 o b, är öfverstudieråd och sedan 1901 utöfver sin gymnasierektorspost professor i historia och kulturhistoria vid tekniska högskolan i Stuttgart. Han utgaf 1908 en förtjänstfull och vid akademisk undervisning i flera länder anlitad Geschichte der neuesten zeit (8:e uppl. i 2 bd 1920) och har dessutom skrifvit Bis-marek (1911; 2:a uppl. 1917), Hannibal (1922), Geschichte der deutschen kaiseridee (s. å.) och Wurttembergische geschichte (s. å.) samt medarbetat i del 8 af Helmolts "Weltgeschichte" ("West-europa seit 1859" ; 2:a uppl. 1921). V. S-g. *Egendom, jur. Om kamerala skillnaden mellan jordbruksfastighet och annan fastighet se Fastighet. Om fast egendoms taxering se Taxeringsvärde (äfven i Suppl.). Se äfven Tvångsförvaltning af fast egendom. *Egenrörelse, astron. Om de nyaste iakttagelserna rörande egenrörelse se Stjärnor. Egentliga myggor, Gulicida, zool Se Stickmyggor. Egentliga saltsjöar. Se Insjö, sp. 724. Egentliga spindlar, zool. Se Spindeldjur, sp. 722. Egentliga ödlor, zool. Se L a c e r t i d se. Egerton [Vdjotn], Hugh Edward, engelsk historiker, f. 19 april 1855, var 1905-20 professor i kolonialhistoria i Oxford och har i detta ämne skrifvit en mängd arbeten, bl. a. den banbrytande öfversikten A short history of british colonial policy (1897; 6:e uppl. 1920), Sir Stamford Raffles (1900), Origin and growth of the english colonies (1902; 3:e uppl. 1920), Canada under british rule (1908; 2:a uppl. 1917) och British colonial policy in the 20th century (1922). V. S-g. Egge, härad och socken under Stenkjsers pastorat, vid Stenkjaer, i Nord-Tröndelag fylke (förut Nordre Trondhjems amt), Norge. 50,82 kvkm. 1,712 inv. (1920). Jord- och skogsbruk. K. G. G. Eggedal, socken under Sigdals pastorat, Buskerud fylke, Norge, bildar öfversta delen af den vackra skogs- och fjällbygd, som ligger v. om och parallellt med Kröderen under Norefjeld. 942 inv. (1920). K. G. G. *Eggegrund. Fyren har mistsiren, för komprimerad luft. *Eggeling, Julius, lämnade 1914 sin professur och dog 3 mars 1918. *Egger. - 2. V. É. E. dog 22 febr. 1909 i Paris. Egger-Lienz [-lints], Albin, österrikisk målare, f. 1868 i Striebach vid Lienz i Tyrolen, studerade vid akademien i München, bosatte sig i Wien 1899 och var professor i Weimar 1911-12. Han målade till en början historiska motiv och bondelif och visade beröringspunkter med Defregger och senare med Millet och C. Meunier samt öfvergick därpå till en i form och färg förenklad modern teknik, från hvilken öfvergången till strängt dekorativ stil föll sig konsekvent nog. Till detta stadium hör väggmålningen Nibelungarnas intåg (i rådhuset i Wien 1910). E. är i sina olika stadier representerad i museer i Wien och flerstädes i Österrike. G-g N. *Eggert, H., dog 12 mars 1920 i Weimar. Eggforsarna. Se Indalsälfven. Eggjumstenen, det näst Rökstenen (se d. o.) både intressantaste och gåtfullaste af Nordens runminnesmärken, upptäcktes först 1917 på gården Eggjum i Stedje socken, Sogndals härad, Sogn, Norge. Den utgöres af en häll, 162 cm. lång och 72 cm. bred samt på sitt tjockaste ställe 10 cm. i genomskärning. Runinskriften, som består af inemot 200 runor (omkr. 50 ord), är den ojämförligt längsta af de hittills funna inskrifterna med de äldsta ("ur-nordiska") runorna och synes förskrifva sig från omkr. år 700, till hvilken tid också den mellan runraderna stående figuren, en häst med fågelhufvud, hänvisar. Den befann sig, märkligt nog, på undersidan af hällen, som utgjorde taket på en järnålders-graf, och har sålunda aldrig varit afsedd att läsas, utan väsentligen haft den magiska innebörden att skydda graf ven. Härmed stämmer ock själfva inskriften, hvars början i öfv. lyder: "Icke har solen fått skina (vid stenens åstadkommande), och icke är stenen ristad med knif (utan sannolikt med den flintskärfva som träffats i grafven); icke må man blotta stenen genom att resa den, ej heller må till-tagsna eller förvillade män lägga den så". Den långa återstoden af inskriften är af mycket dunkelt, delvis (på grund af skadade runor) alldeles oklart,