men i alla händelser magiskt innehåll. En snillrik, men, såsom författaren själf framhåller, i många punkter oviss tolkning af inskriften i sin helhet samt redogörelse för de många kulturhistoriskt, språkligt och metriskt viktiga slutsatser, till hvilka den ger anledning, ha lämnats af professor M. Oisen i hans stora och högintressanta arbete "Eggjumstenens indskrift med de 'aeldre runer'" (Kristiania, 1919). Ad. N--n. *Eggleston. - 2. G. C. E. dog 1911. Eggskär, blixtfyr i Bohusbukten på 57° 56' 50" n. br. och 11° 31' 8" ö. lgd fr. Gr., anbragt i ett 1904 uppfördt torn af betong och järn, 7,e m. öfver medelvatten. Agaljus. Fyren ändrades senast 1918. *Egham är numera stad och omfattar 8,201 har med 13,735 inv. (1921). *Egholm. 1. Stamhuset blef 1921 fri egendom, och godset utstyckades till egna hem. Det tillhörde då grefve E. A. W. Piper. Eglé och Annett, idyll af K. G. af Leopold (se denne, sp. 199, och A. Blanck, "Anna Maria Lenngren", 1922). Egli, Karl, schweizisk militär och militärskriftställare, f. 23 juli 1865 i Gossau (kant. Zii-rich), blef 1909 öfverste, 1912 brigadchef och 1914 "unterstabschef der armee" (som öfverste i generalstaben). Anklagad för "neutralitetsbrott", hvartill han dock efter verkställd undersökning förklarades oskyldig, erhöll han 1916 afsked ur aktiv tjänst. Bland hans skrifter märkas: Schweizer heereskunde (1912), Zwei jahre weltkrieg (1917; 2:a uppl. 1918), Berichte aus dem felde (h. 1--5, 1917-19) samt Der aufmarsch und die bewegungen der heere Frankreichs, Belgiens und Englands . . . 1914 (1918). H. J--dt. Eglinton [Vglinton], en af Parryöarna (se d. o.). Église réformée francaise [eglis refårmé fräsas]. Se Franska reformerta församlingen. Eglomisé [-åmise], fr., benämning på glas, som försetts med på baksidan anbragt mönster, målning, inskrift m. m. Konsthandlaren Glomy i Paris skall ha varit den förste, som brukat tillvägagångssättet att täcka glas med mörk massa, i hvilken det önskade mönstret utsparats och fyllts med stanniol e. d., hvarefter termen öfverförts till målningar bakpå glas o. s. v. Utom till prydnadsföremål har förfarandet nyttjats vid skyltar af olika slag. *d'Egmont, J. L. A. É. S. S. Se Beth Hennings, "Grevinnan d'E. och Gustav III" (1920). *Egna hem. De i hufvudartikeln (sp. 1456) omnämnda villkoren för erhållande af egnahemslån ha ändrats därhän, att lägsta åldersgränsen är 21 år, att utom arbetare äfven "med dem likställda personer" kunna vara låntagare och att lån kan lämnas för förvärf vande af egnahem äfven "å till stad hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd". Egnahemsfrågan har, särskildt i hvad det statsbefrämjade egnahemsbildandet angår, under senare år tilldragit sig allt större intresse, hvarför en kort redogörelse för dess organiserande och utveckling må lämnas. 1904 års riksdag beslöt, att K. M:t under åren 1905-09 skulle få disponera högst 10 mill. kr. (egnahems-lånefonden) att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap samt för ändamålet särskildt bildade aktiebolag och föreningar (egnahemslåneförmedlare), hvilka ville genom utlämnande af egnahemslån befordra egnahemsbildningen inom sina verksamhetsområden. Lån kunde, med visst angifvet undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren egde såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kunde beviljas för förvärf vande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk (jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden vore det väsentliga (bostadslägenhet); lägenhets-värdet finge ej öfverstiga för jordbrukslägenhet 5,000 kr. och för bostadslägenhet 3,000 kr.; lånen skulle förräntas med 3,e proc. och finge utgå för jordbrukslägenhet med minst hälften och högst fem sjättedelar samt för bostadslägenhet med minst hälften och högst tre fjärdedelar af det beräknade egendomsvärdet. Tid efter annan ha ändringar vidtagits i de anförda bestämmelserna, i allmänhet gående ut på höjning af värdemaxima och i de för utlåning disponibla beloppen, hvilka senare numera fastställas af riksdagen år från år. Bland större utredningar, som föregått dylika ändringar, är att nämna den, som ingår i ett af sakkunniga, som 20 jan. 1911 tillkallats inom Jordbruksdepartementet ("1911 års egnahemssakkunniga"), 14 okt. 1914 afgifvet betänkande i egnahemsfrågan. Yär-demaximum, som redan 1906 höjts till resp. 6,000 och 4,000 kr., är f. n. (maj 1923) för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kr., för bebyggd dylik 12,000 kr. och för bostadslägenhet 10,000 kr.; räntan utgick fr. o. m. 1920 med 4,75 proc., fr. o. m. 1923 med 4 proc. under de 5 första åren efter låns beviljande, d. v. s. före amorteringstidens inträde. Det till utlåning anvisade årsbelop-pet har under senare år varit 12 mill. kr., hvaraf högst en tredjedel fått användas som lån till bostadslägenheter. Därjämte ha för åren 1922-23 anvisats 7 mill. kr. extra, och 1923 års riksdag anvisade på K. M:ts förslag 21 mill. kr. egnahemslånemedel samt beslöt vissa ändringar i lånebestäm-melserna, gående ut på ytterligare befrämjande särskildt af jordbruksnybildningen. Bl. a. anvisades särskilda medel för beredande åt egnahemslåntagare i vissa fall af odlings- och byggnadsbidrag af upp till 1,500 kr. per låntagare och ökade bidrag till hushållningssällskapen för bedrifvande af jordförmedling sverksamhet (se Jordförmedling. Suppl.). För tiden 1905-22 ha genom låneförmedlarna utlämnats tillsammans 105,276,602 kr. i 31,433 st. egnahemslån, däraf 72,260,819 kr. i 20,118 st. jordbrukslån och 33,015,790 kr. i 11,315 st. bostadslån. Låneförmedlarnas skuld till Statskontoret utgjorde 31 dec. 1921 kr. 74,857,161,61, hvaraf kr. 60,426,175,is belöpte sig på de 26 hushållningssällskapen och kr. 14,430,986,38 på 45 andra låneförmedlare (bolag, föreningar och kommuner, hvilka senare fr. o. m. 1920 äfven kunna vara låneförmedlare). Den totala skulden vid 1922 års utgång torde belöpa sig till i rundt tal 90 mill. kr. Om egnahemsbolag och egnahemsföreningar se Egnahemsbolag. Suppl. I fråga om statsmakternas ställning till och behandling af egnahemsfrågan kunna under årens lopp iakttagas vissa betydelsefulla principiella förskjutningar. Från början betraktades densamma som en renodlad hemfråga; det gällde att underlätta för arbetare att å landsbygden förvärfva egna hem. Egnahemskommittén af 1899 skilde