463 Égnahemsafdelning-Egnahemsbolag 464 gen redan på "bostadslägenheter" och "jordbrukslägenheter". Vid de förra borde jord finnas till små odlingsland, men bostaden vore vid dem det väsentliga; vid de senare skulle däremot "jordbruk i egentlig mening" kunna idkas och inkomsten däraf kunna afsevärdt bidraga till lägenhetsega-rens uppehälle; men det understrykes, att "ingen jordbrukslägenhet borde vara så stor, att en arbetare därå hade full sysselsättning och således genom dess förvärfvande upphörde att vara arbetare i egentlig mening och i stället inginge i de egentliga jordegarnas klass". Egnahemskommittén hade hållit sig hufvudsakligen till de sociala synpunkterna och därvid sökt bedöma, hvilka fördelar såväl i första hand arbetarna som arbetsgifvarna och samhället hade att vinna af egnahemsfrågans goda lösning. Arbetarna skulle genom statens stöd förhjälpas till att genom sparsamhet och själfverk-samhet skapa sig en trygg och själfständig ställning i egna, trefliga hem och sålunda hjälpas ifrån den trångboddhet eller bostadsbrist, som mångenstädes härskade. För arbetsgifvarna skulle vinnas mera stadga i arbetsförhållandena och fördelen af en ökad fast arbetarstam på vederbörande orter, och för samhället eller staten, som hade intresse af, att den stora grupp medborgare, som arbetarstammen utgjorde, lefde under lugna, förnöjsamhet alstrande villkor, vore mycket att vinna af, att denna stam i största möjliga utsträckning blefve bofast och själfständig. Särskildt vore det af intresse för staten, att nödig arbetskraft tillfördes jordbruket, så att landets uppodling och intensivare brukning befordrades och emigrationen hämmades. Vid tiden för frågans framläggande för riksdagen (1904) hade nya synpunkter emellertid kommit till, och föredragande departementschefen uttalade till statsrådsprotokollet, att man måste gå ett steg längre än af kommittén förordats och "söka befordra jämväl tillkomsten af sådana smärre själfständiga jordbruk, på hvilka innehafvåren kunde lifnära sig och sin familj utan att söka arbete hos andra". Med riksdagens godkännande häraf hade egnahemsfrågan vidgats till att omfatta äfven nybildning af själfständiga mindre jordbruk och antagit väsentligt större proportioner än som från början afsetts. Efter hand har jordbruksnybild-ningsfrågan sedermera tilldragit sig allt större uppmärksamhet vid egnahemsfrågans behandling, så att f. n. tyngdpunkten ligger hos detta nybildande. Synpunkten, att innehaf våren skulle "kunna lifnära sig och sin familj utan arbete hos andra", har äfven kompletterats, och till grund för verksamheten ligger nu bl. a. en sträfvan att vid jordbruksnybildningen söka skapa så fördelaktiga produktionsenheter som möjligt. I mån som skapande af själfständiga jordbrukslägenheter tilldragit sig ökadt intresse, har äfven frågan om jordanskaffning fått allt större betydelse i samband med egnahemslångifningen. På grundval af 1907 års riksdagsbeslut bildades 1908 jordförmedling sjonden (se Jordförmedling. Suppl.), och af 1911 års riksdag beviljades för första gången bidrag till jordförmedlingsbyråer samt har därefter årligen beviljats. Under de senaste åren har denna jordanskaffningsfråga kommit att vid utredningar och eljest alltmer sammankopplas med den allmänna jordfrågan, d. v. s. med frågan om jord- bruks- och odlingsjordens bästa fördelning .och utnyttjande till folkets och folkhushållningens tjänst. Egnahemsrörelsen saknade från början egentlig central ledning, men 1920 upprättades Jordbruksdepartementets egnahemsaf delning, som utgöres af en statens egnahemsinspektör som chef och en statskonsulent för egnahemsväsendet jämte nödig kanslipersonal. På afdelningen ankommer att förbereda de egnahemsärenden, som af K. M:t afgöras, att taga initiativ på området m. m., att inspektera och öfvervaka låneförmedlarnas verksamhet och inom författningsbestämmelsernas ram verka för densammas utveckling efter enhetliga, sunda principer. - Den lokala ledningen och det ortsliga handhafvandet af egnahemsverksamheten ha alltmer fått sin tyngdpunkt hos hushållningssällskapen. Inom ett flertal af dessa hade redan tidigt det närmare handhafvandet af långifningen an-förtrotts åt särskilda nämnder; men fr. o. m. 1920 ingår det bland de författningsenliga villkoren för att hushållningssällskap skall kunna erhålla lån från egnahemslånefoaden, att hos sällskapet finns en särskild egnahemsnämnd, bestående af personer utsedda af sällskapet eller dess förvaltningsutskott jämte en å statens vägnar utsedd led., hvilken eger deltaga i öfver-läggningarna, men ej i besluten. Det åligger denna nämnd att handha hushållningssällskapets egnahemslånerörelse enligt af sällskapet meddelade föreskrifter samt i allmänhet verka för egnahemsväsendets utveckling inom sällskapets område. Vidare skall inom hvarje kommun af hushållningssällskapets område finnas anställdt ett af egnahemsnämnden utsedt ombud (sockenombud, egna-hemsombud) med uppgift att biträda nämnden i dess verksamhet samt tillhandagå lånesökande med råd och upplysningar. Där så finnes lämpligt, kan ett ombud utses för högst tre kommuner. Hos hushållningssällskapet skall därjämte finnas anställd minst en med bidrag af statsmedel aflönad jordbrukskonsulent med åliggande att som egnahemskonsulent biträda egnahemsnämnden samt i öfrigt medverka vid egnahemsväsendet inom sällskapets område. Ett statens ombud skall delta i granskningen af egnahemsnämndens räkenskaper. Litt.: A. östergren, "Jordbruket och egnahemsfrågan samt nybildningen av mindre jordbruk" (1919). A.ö-n. Egnahemsafdelning, Jordbruksdepartementets. Se Egnahem. Suppl., sp. 463. Egnahemsbolag, rättare Egnahemsaktiebolag, sådant bolag, som - i likhet med egnahemsförening - har till uppgift att genom användning af statens hjälp i form af lån från egnahemslånefonden och ev. äfven jordförmedlingsfonden befordra bildande af e g n a h e m (se d. o., äfven i Suppl.). Som villkor för, att dylikt bolag eller dylik förening skall kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden, gäller, att bolaget eller föreningen har till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem samt af K. M:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnes vara lämplig mellanhand vid lånerörelsen och bereda tillräcklig trygghet för, att egnahems förvärfvande af mindre bemedlade personer blir på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt; att bolagets eller föreningens bolagsordning eller stadgar äro upprättade i öfverensstäm-