469 Egyptiska kors-Ehkili 470 af lord Milner och med uppgift att undersöka möjligheterna för provisorisk utvidgning af själfsty-relseinstitutionerna med bibehållande af nödigt skydd för de utländska (särskildt brittiska) intressena i E. Kommissionen anlände i dec. 1919 och mottogs först med demonstrativ, af nationalisterna organiserad bojkottning, men lyckades småningom komma i beröring äfven med oppositionella kretsar. Den återvände i mars 1920, och Milner sökte därpå genom förhandlingar med en nationalistdelegation, som i juni 1920 under Zaghluls ledning kom till London, åstadkomma en kompromiss. En sådan kom preliminärt till stånd i aug. och underställdes nationalistpartiet i E., hvarifrån på hösten kom en del ändringskraf. Delvis beaktades dessa i Milnerkommissionens betänkande, som af gaf s 9 dec. 1920 och gick ut på, att E. skulle bli en själfständig konstitutionell monarki i ständig allians med Brittiska riket, som där för värnande särskildt af förbindelselinjen till Indien skulle ega att förlägga nödiga truppstyrkor för Sueskanalens skydd. Garantier skulle skapas för utlänningarnas ställning i E. efter kapitulationernas upphäfvande (bl. a. genom tillsättande af en finansiell och en juridisk rådgifvare åt egyptiska regeringen) och en konstituerande församling inkallas för att utarbeta ny egyptisk författning. Dessa förslag mottogos i E. gynnsamt, och för deras förverkligande tillsattes en ny ministär med Adly pascha som premiärminister (mars 1921). Uppgörelsen hotades emellertid från två håll. Dels ansåg brittiska regeringen Milnerkommissionens förslag väl långtgående, dels organiserade Zaghlul mot dem en häftig protestkampanj, som urartade till svåra, mot utlänningar i allmänhet riktade kravaller i Kairo och Alexandria (maj s. å.). En delegation under Adly pascha förhandlade på hösten i London med brittiska regeringen, men enighet vanns ej om den brittiske regeringsrepresentantens ställning och förläggandet af brittiska trupper vid behof äfven utanför kanalzonen. Adly afgick då (dec.), och Zaghluls agitation blef samtidigt så upphetsande, att han arresterades och förvisades till Seychellerna. Af hälsoskäl flyttades han 1922 till Gibraltar och blef våren 1923 fri-gifven. Förhandlingarna fortsattes emellertid, och 28 febr. 1922 ledde de till en brittisk regeringsförklaring, att protektoratet skulle omedelbart upphöra och E. erkännas som en oberoende suverän stat, hvarvid dock åt nya förhandlingar förbehöllos frågorna om E:s försvar, de brittiska riksförbindelsernas tryggande, skydd för religiösa och nationella minoriteter och utländska intressen samt uppgörelse om Sudans ställning. Egypten konungarike. Dess nya författning. Sultan F u ad antog nu (16 mars 1922) konungatitel, och förberedandet af den nya författningen vidtog under ledning af den i mars till premiärminister utnämnde Sarwat pascha. Arbetet med författningen fördröjdes af många svårigheter, men i okt. framlade en författningskommission sitt förslag, som emellertid rönte engelskt motstånd, enär Sudan däi uttryckligen angafs tillhöra konungens af Egypten besittningar. Politiska mord begingos i växande antal både på engelsmän och moderata egypter. Sarwat aflöstes som premiärminister af den nationalisterna närmare stående Tevfik pascha Nessim (nov. 1922) och denne af Yehia Ibrahim (mars 1923), hvilken omsider lyckades genomdrifva författningens antagande; den undertecknades af konung Fuad 19 april 1923. E. är enligt denna författning en fri och oberoende suverän stat med ärftligt monarkisk styrelseform; statsreligion är islam och det officiella språket arabiska. Tronen är ärftlig inom Muhammed Alis ätt. Lagstiftande makten utöfvas af konungen i samverkan med en senat och en deputeradekammare, men senaten har ingen andel i beskattningen. Konungen kan börja krig och sluta fred; för anfallskrig fordras parlamentets samtycke, och alla freds- och förbundsfördrag skola underställas parlamentet för ratifikation. Ministrarna äro ansvariga inför deputeradekammaren. Senatens medlemmar utses för 10 år (hälften af senaten förnyas hvart femte år); två femtedelar nomineras af regeringen, tre femtedelar utses genom val, l senator väljes för hvarje 180,000-tal invånare. För valbarhet kräfves 40 års ålder. Deputeradekammaren utses genom allmän rösträtt, en deputerad för hvarje 60,000-tal invånare. Val hållas hvart femte år, och för valbarhet kräfves 30 års ålder. I författningen förbjudes beviljande af monopol annat än genom särskild lagstiftning och för begränsad tid. Parlamentet har ing3n befogenhet öfver de budgetbestämmelser, som röra E:s internationella förpliktelser. Författningen medför ingen ändring i E:s förpliktelser till utländska makter eller i utlänningars i E. lagligen förvärfvade rättigheter eller i gällande fördrag och erkänd sedvanerätt. Åt särskild lagstiftning förbehålles ordnandet af konungens befogenhet i fråga om religiösa institutioner, fromma stiftelser och i allmänhet olika trosbekännelser^ ställning. Grundlags helgd ges åt den lag, som tidigare bestämt ex-kedivens ställning och likvideringen af hans egendom i E. Som oföränderliga förklaras de grundlags-stadganden, som angå statsskickets parlamentariska karaktär, tronföljden samt frihetens och jämlikhetens grundsatser. Författningen säger sig "gälla konungariket E.", hvarvid tillfogas, att denna bestämmelse ej berör E:s rättigheter i Sudan. Konungens titel skall bestämmas först efter det att Sudans definitiva framtida ställning ordnats genom "därtill bemyndigade delegationer". Äfven i andra, af England vid erkännandet af E:s själfständighet förbehållna punkter (om försvaret, brittiskt skydd åt Sueskana-len, utlänningars rättigheter o. s. v.) återstår ännu (maj 1923) mycket att ordna genom diplomatiska förhandlingar. Jfr Sudan (äfven i Suppl.). Litt.: Sir A. Colvin, "The making of modern Egypt" (1906), lord Cromer, " Modern Egypt" (2 bd, 1908) och "Abbas II" (1915), A. Cunning-ham, "To-day in Egypt, its administration, people and politics" (1912), A. Cressaty, "L'Egypte d'aujourd'hui" (s. å.), S. Low, "Egypt in tran-sition" (1914), W. L. Balis, "Egypt of the egyp-tians" (1915), A. Hasenclever, "Geschichte Ägyp-tens im 19. jahrhundert 1798-1914" (1917), sir V. Chirol, "The egyptian problem" (1920), P. F. Martin, "Egypt - old and new" (1922), och R. Lambalin, "L'Égypte et 1'Angleterre" (s.å.). V.S-g. Egyptiska kors. Se Kors. Ehkili, språk. Se H ak i l i.