Mälarstrand. Tomtarealen uppgår till omkr. 12,000 kvm. Husen å tomten äro efter tillbyggnaden 1912--13 2 större sjukhusbyggnader (1 för kvinnliga och 1 för manliga patienter), 1 äldre, mindre hus, som till 1913 inrymde länets sjuka, men som nu inredts till ekonomibyggnad med en del bostäder för personalen, arbetssalar för patienterna m. m., 1 bostadshus för underläkare, syssloman m. fl., 1 portvaktshus m. m. Sjukhuset förvaltas af en särskild direktion, bestående af överståthållaren (eller, vid förfall för denne, underståthållaren) som ordf., förste stadsläkaren i Stockholm och förste provinsialläkaren i Stockholms län samt 6 valda led. (4 utsedda af Stockholms stadsfullmäktige och 2 af länets landsting). Läkarvården bestrides af 1 öfverläkare och 1 underläkare. 1920 var antalet intagna patienter från staden 451 och från länet 479. ^{R. W.} Eiselsberg [a'jṡ-], Anton von, österrikisk kirurg, f. 31 juli 1860 i Steinhaus, blef 1890 docent i kirurgi i Wien, kallades till professor 1893 i Utrecht, 1896 i Königsberg och 1901 i Wien. Han har offentliggjort en stor mängd arbeten inom olika delar af kirurgien, bland hvilka särskildt märkas de om transplantation af sköldkörteln (1892). Han valdes 1917 till led. af Vet. akad. och af Vet. soc. i Uppsala. ^{R. T--dt.} *Eisenach. -- 2. E. bildar sedan 30 april 1920 jämte Sachsen-Weimar ett "område" (gebiet) i tyska republiken Thüringen. *Eisenburg. Västra delen af komitatet kom 1921 under Österrike, medan östra delen med hufvudstaden Steinamanger förblef ungersk. *Eisenmenger, J. A., dog 7 dec. 1907 i Wien. *Eisfeld tillhör nu republiken Thüringen. Eisler [a'j-], Rudolf, österrikisk filosof, f. 7 jan. 1873 i Wien, filos. doktor 1894, är bosatt i Wien som sekreterare i Soziologische gesellschaft och utgifvare af "Philosophisch-soziologische bücherei". Hans allmänna ståndpunkt betecknas som "spiritualistisk dynamism" och är närmast besläktad med Wundts åsikter. E. har utvecklat mycket omfattande filosofiskt författarskap. Wörterbuch der philosophischen begriffe (1899; 3:e uppl., i 3 bd, 1910) utmärkes genom rikhaltiga källcitat och opartisk, objektiv framställning af de olika åsikterna, och Kritische einführung in die philosophie (1905) lämnar en allsidig öfversikt öfver filosofiens frågor. Af hans öfriga skrifter må nämnas Soziologie (1903), Einführung in die erkenntnistheorie (1907), Grundlagen der philosophie des geisteslebens, Philosophenlexikon (1912) och Handwörterbuch der philosophie (1913). ^S--e. Eisling [a'js-], platå. Se Luxemburg, sp. 6. Eisner [a'js-], Kurt, tysk revolutionär politiker och skriftställare, f. 14 maj 1867 i Berlin, mördad 21 febr. 1919 i München, var son till en från Öst-Galizien till Berlin inflyttad judisk skräddare och uppges urspr. ha hetat Salomon Kusnowsky. Efter filosofiska och filologiska studier slog han sig på journalistik och filosofisk-politiskt författarskap. Han blef 1892 medarbetare i "Frankfurter zeitung" och utgaf s. å. en från socialdemokratisk åskådning utgående stridsskrift mot Nietzsche, Psychopathia spiritualis, Friedrich Nietzsche und die apostel der zukunft; 1898--1905 var E. ledande medarbetare i "Vorwärts", men afskedades jämte 5 kolleger ("die edelen sechs") 1905, enär de strängare marxisterna inom partiet ogillade E:s och hans kamraters revisionistiska åsikter. E. var därefter 1907--10 redaktör för "Fränkische tagespost" i Nürnberg, kom äfven där konflikt med partistyrelsen och upprättade 1910 en korrespondensbyrå i München. Bland hans många skrifter kunna nämnas Eine junkerrevolte (1899), Wilhelm Liebknecht (1900), Zukunftsstaat der junker (1904), den mot officiell tysk utrikespolitik riktade stridsskriften Der sultan des weltkrieges. Ein marokkanisches sittenbild deutscher diplomatenpolitik (1906) och det historiska arbetet Das ende des reichs. Deutschland und Preussen im zeitalter der grossen revolution (1907). Vid Världskrigets utbrott, 1914, lär E. först ha uppträdt för nationell samling, men slog snart om, slöt sig till de kriget kritiserande oafhängige socialisterna och lät öfvertyga sig om, att tyska regeringen bar den väsentliga skulden till krigsutbrottet. Han åtalades jan. 1918 i München för att ha sökt uppvigla ammunitionsarbetare till strejk och satt häktad till okt., då han frigafs som riksdagsmannakandidat vid ett fyllnadsval. E. vann 7 nov. s. å. vid den bajerska revolutionens utbrott ledningen och utsågs 8 nov. till ministerpresident i en republikansk bajersk koalitionsministär. Han gynnade arbetar- och soldatråden, afskaffade (dec.) i Bajern prästerskapets uppsikt öfver skolundervisningen och förde en fantastisk separat utrikespolitik, som vållade den nya riksregeringen i Berlin stora svårigheter. E. torde ha låtit från ententehåll intala sig, att Tyskland skulle erhålla en billig fred, om det ur sin regering aflägsnade alla forna krigsanhängare och aflade en officiell syndabekännelse om sin skuld till kriget; särskildt hyste han stark tilltro till möjligheten af att på denna väg vinna Clemenceau för en tyskvänlig politik. I detta syfte lät han nov. 1918 i stympadt och därigenom missledande skick publicera en del aktstycken ur bajerska utrikesministeriets arkiv från veckorna kring krigsutbrottet, och han afbröt (26 nov.) demonstrativt Bajerns diplomatiska förbindelser med tyska utrikesministeriet för att därmed söka framtvinga några af honom och på ententehåll illa sedda ministrars afgång. E:s impulsiva och själftillräckliga politik vållade snart schism inom hans ministär och spänning mellan Bajern och riksregeringen samt uppkallade mot honom i Bajern en växande opposition. Vid valen till bajerska nationalförsamlingen i jan. 1919 ledo särskildt de oafhängige socialdemokraterna stort nederlag, och nationalförsamlingen fick borgerlig majoritet. Det är omtvistadt, om E. ämnade böja sig för detta nya läge eller ej; på väg till nationalförsamlingens öppnande nedsköts han af en ung reaktionär aristokrat, grefve Arco-Valley. -- E. hade genom monarkiens snabba störtande i Bajern indirekt stor andel i revolutionens seger öfver hela riket; hans utrikespolitiska illusioner blefvo för Tyskland olycksbringande. Hans Gesammelte schriften utgåfvos i 2 bd 1919; jfr om dem Fr. Böök, "Kurt E. som författare" (i "Essayer och kritiker 1919--1920"; 1921). ^{V. S--g.} Eisvoll, numera officiellt namn för Eidsvold. Eitel Fredrik (E. Friedrich), prins af Preussen, ex-kejsar Vilhelm II:s andre son, f. 7 juli 1883 i Potsdam, studerade 1902--04 i Bonn, inträdde 1901 i preussiska armén, blef 1912 ståthål-