ståthållare i Pommern och var under Världskriget generalmajor och chef för l:a gardesinfanteridivisionen. Han är sedan 1906 i ett barnlöst äktenskap förmäld med hertiginnan Sofia Charlotta af Oldenburg (f. 2 febr. 1879) och bor efter 1918 års revolution som privatman i Potsdam. Eje, Anders, pseudonym för författaren Axel Essen. *Ejektor. -- 3. Jaktv. Se Patronutdragare. Ejen, en omkr. 4 kvkm. stor sjö, 251 m. ö. h., i Leksands socken, Dalarna, 10 km. s. om Siljan, till hvilken den utflyter genom Limån. O. Sjn. *Ejub-kan var född 1855 och dog 6 april 1914 i L åhör e. *Ek (sp. 74). Kvilleeken har enligt W. Biilows uppmätning (1913) vid brösthöjd ett omfång af endast 12,75 m., vid marken, där den är starkt förgrenad af höga utlöpande rotstammar, af 14,33 m. Ek, Karin Valborg, författarinna, född Lindblad, f. 17 juni 1885 i Stockholm, där hon genomgick ett lärarinneseminarium, gift 1909, har utgett diktsamlingarna Den kostbara vilan (1914) och Idyll och elegi (1922), essayen Fredmansgestalten (1915) och romanen Gränsen (1918), utmärkta af lyrisk stämning och kultiverad form, samt antologien "Ur svenska dikten" (3 bd, 1921). -- Hennes man, Sverker E., f. 23 febr. 1887 i Göteborg, filos. doktor och docent i litteraturhistoria vid Göteborgs högskola 1916 och e. o. amanuens vid Göteborgs stadsbibliotek 1910, har utom smärre uppsatser äfven skrifvit Franzéns Åbodiktning (1916, gradualafh.). R--n B. Ekarn, en omkr. 4,5 kvkm. stor sjö, 80 m. ö. h., i Ockelbo socken, Gästrikland, afrinner genom Hamrångeån till Bottenhafvet. O. Sjn. Ekatantal, kem. Se Aktinium. Suppl. * Ekbacken är namnet på den högsta afvägda triangelpunkten i Västergötland, belägen 358 m. ö. h. å bergshöjden Gallåsen, hvars topp, 362 m. ö. h., är Västergötlands högsta punkt. O.Sjn. Ekbladmineraren, zool. Se Viflar. Ekblastes, bot. Se Prolifikation, sp. 357. Ekblom, Rikard, slavist, universitetslärare, f. 30 okt. 1874 i Ekby, Skaraborgs län, filos, doktor i Uppsala 1909, började som romansk filolog, men öfvergick sedan till slavistiken, var 1909-21 lektor i ryska vid Handelshögskolan i Stockholm och utnämndes 1921 till professor i slaviska språk i Uppsala - efter en professorskonkurrens, som på sin tid väckte mycken uppmärksamhet och kräfde en rekordtid på icke mindre än 4x/2 år. Som slavist har E. varit verksam på olika områden af den slaviska språkvetenskapen. I afh. Rus et V ar eg dans les noms de lieux de la region de Novgorod (1915) studerar han de märken, som den svenska kolonisationen i norra Ryssland under vikingatiden kvarlämnat i dessa trakters ortnamn. Ett språkhistoriskt problem behandlar han i afh. Eine gemeinslavische umwandlung des partizipium präsentis aktivi (1915); i en serie afh. studerar han enligt moderna metoder det serbiska, bulgariska och litauiska uttalet, hvarvid i afh. Manuel phonétique de la langue lituanienne (1922) det höglitauiska uttalet blifvit för första gången utförligt och vetenskapligt (med användande af det af J. A. Lundell uppfunna landsmålsalfabetet) beskrifvet. E. har också utgett en del praktiska handböcker i ryska, bl. a. Rysk grammatik (1911; 2:a uppl. 1917), den största på svenska författade. A. Kgn. *Ekby. 1. E. tillhör nu Växjö stift. -- 2. Socknen omfattar nu 3,306 har med 4,089 inv. (1922) och är moderförsamling till Frillestad. -- 3. E. och Utby skola framdeles förenas med Ullervads pastorat. Ekdahl, Fridolf Natanael, präst, f. l okt. 1853 i Kristianstad, biel student i Lund 1874, aflade teol. kandidatexamen 1885, prästvigdes s. å. och förordnades till docent i praktisk teologi 1889. Han utnämndes 1888 till kyrkoherde i Bjällerup och Stora Råby. E., som 1891 blef e. o. hofpredi-kant, erhöll kyrkoherdebefattningen i Fjelie och Flädie 1901 och blef s. å. kontraktsprost i Torna kontrakt. 1896 uppfördes han på 2:a förslagsrummet till professur i praktisk teologi vid Lunds universitet, var preses vid prästmötet i Lund 1900 och utnämndes 1907 till teol. doktor. E. representerade Lunds stift vid kyrkomötena 1908, 1909, 1910 och 1915. Bland hans skrifter märkas Om den svenska kyrkans begrafningsformulär (1886), Om confirma-tionen (I, 1889; docentafh.), Studier i psalmboksfrågan med särskild hänsigt till 1889 års kommittéförslag (1893) och Om Guds försyn (1900; synodalafh.). Tills. med sin broder Axel Johannes E. (med. doktor, fördelningsläkare, f. 1855, d. 1913) utgaf han Lunds stifts matrikel (1900). E. M. R. *Ekeberg. - 2. Anders Gustaf E. är mest känd som upptäckare af metallen tantal. Ekeberg, Lars Birger, rättslärd, statsråd, f. 10 aug. 1880 i Uppsala, blef där student 1898 och juris doktor 1907, efter att 1904 ha förordnats till docent och sedan ett år tjänstgjort som professorsvikarie. Vid upprättandet af den stats- och rättsvetenskapliga afdelningen inom Stockholms högskola 1907 utnämndes E., som då redan offentliggjort ett flertal förtjänstfulla arbeten i speciell privaträtt och finansrätt (hvaribland Studier i patenträtt, I, 1904), till professor i dessa läroämnen; 1915 kallades han till professor i civilrätt vid högskolan. Han har medverkat i lagstiftningsarbetet inom flera statsdepartement och på offentligt uppdrag utarbetat en (alldeles mönstergill) rättshistorisk utredning Om frälseränta (1911). 1909 förordnades han till led. i Lagberedningen och har alltsedan i denna egenskap -- utan att därför uppge sin lärargärning -- verksamt deltagit i det skandinaviska lagarbetet på familjerättens område; vår nya Giftermålsbalk och de s. k. barnlagarna (se de särskilda artiklarna i Suppl.) äro bland de synliga resultaten af detta arbete. Han har ock utgett bl. a. Äktenskapslagstiftningen (1915; 3:e uppl. 1917) och Äktenskaps ingående och upplösning (1916). Han är en bland utgifvarna af "Svensk juristtidning", hvari han själf skrifvit en mängd uppsatser. Då i okt. 1920 frih. De Geer skulle bilda sin fackmannaministär, ansågs E. vara rätte mannen att öfvertaga ledningen af Justitiedepartementet; han blef också 27 okt. 1920 justitieminister och bibehöll sin portfölj i v. Sydows ministär (23 febr. 1921). Bland de af E. kontrasignerade propositionerna till 1921 års riksdag märkas förslagen till ny konkurslag m. m., till lag om utmätningsed, till lagar om ändringar i Strafflagen, afseende dels dödsstraffets afskaffande, dels