Eklund, Oskar Gustaf, nykterhetsifrare, politiker, f. 8 juli 1861 i Arboga, är boktryckare i Stockholm sedan 1883 och är sedan 1900 verkställande direktör i A.-b. Svenska nykterhetsförlaget. Han har varit redaktör af "Blå bandet" 1883-88, "Svenska good templar" 1881-87 och "Reformatorn" 1888-1906 samt fr. o. m. 1920. E. införde 1883 Blå bandet i Sverige, var 1906-09 chef för godtemplarordens svenska storloge och är sedan 1920 medlem af godtemplarordens internationella råd. Han var 1894-1905 led. af Andra kammaren och 1910-18 af Första samt tillhörde en stor del af sin riksdagstid bevillningsutskottet och den frisinnade riksdagsgruppens förtroenderåd. E. var medlem af den 1911 af regeringen tillsatta nykterhetskommittén och tillhörde 1906-12 Stockholms stadsfullmäktige, där han under flera år var medlem af beredningsutskottet. E. var en bland initiativtagarna till och 1896-1908 ordf. i liberala valmansföreningen (se d. o.). Som riksdagsman tog han särskildt verksam del i arbetet för förbättrad nykterhets-, försäkrings- och föreningslagstiftning och var en af de utaf K. M:t utsedde sakkunnige för utarbetning af förslag till lagstiftning rörande understöds- och sjukkasseföreningar. Han är en af den moderna nykterhetsrörelsens i Sverige banbrytare. W. S-dt.

*Eklund, Johan Alfred, har under de senaste årtiondena utgjort en af förgrundsfigurerna i det svenska kyrkolifvet och detta icke blott på grund af sin ämbetsställning. Jämte E. Billing och M. Björkqvist har han varit en af de främste bärarna af den kyrkliga väckelse, som gått under namn af "ungkyrkliga rörelsen" och som i Sigtunastiftelsen rest sig ett märkligt monument. I den sedan årtionden aktuella psalmboksfrågan har E. på ett verksamt sätt kommit att ingripa. Jämte E. N. Söderberg var han själen i den kommitté, som utarbetade det förslag till reviderad psalmbok, som utkom 1911 och i hvilket ett större antal bearbetningar och originalpsalmer af E:s hand ingick. E. var äfvenledes en af de ledande vid utarbetandet af revisionsförslagen 1914, 1917 och 1920, som successive betecknade ett närmande till 1819 års psalmbok. Den formellt provisoriska lösning, som psalmboksfrågan erhöll genom 1920 års kyrkomötesbeslut och K. M:ts med ledning däraf gifna resolution, var icke den, för hvilken E. kämpat. Utan gensägelse kan E. anses som en af svenska kyrkans främsta homileter. Hans utgifna predikosamlingar ha vunnit stor spridning och utöfvat betydande inflytande. (Jfr E. Leufvén, "J. A. E. såsom predikant", 1917.) Med förkärlek har E. sysslat med det svenska personlighetslifvets historia under äldre tider, samtidigt som han med vaket intresse följt på dagordningen stående frågor. Hans ofta temperaments-.fulla inlägg i tal och skrift ha väckt både bifall och liflig gensägelse. Bland hans många skrifter må nämnas Psalm och sång. Bearbetningar och försök (1910), Morgon och afton. Sånger i bearbetning (1912), Vår kyrkopsalm (1915), Kyrkans år (ny uppl. i tre arg., 1915-17), Andelivet i Sveriges kyrka (1-4, 1911-17), Om Sverige till svensk ungdom (1914), Från de gångna åren. Föredrag och uppsatser (1919), Kyrkan och den sociala frågan (s. å.) och Till frågan om vårt folks bildning (s. å.). E. M. E. Eklundh, Robert Vilhelm Alexander Magnus, kommunal- och riksdagsman, f. 27 juni 1850 i Nöbbele, Kronobergs län, aflade 1875 i Lund examen till rättegångsverken, tjänstgjorde under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge m. m., blef 1878 vice häradshöfding och var 1881-89 stadsfogde i Lund samt 1889-1917 räntmästare vid Lunds universitet. E. har tagit verksam del i det kommunala lifvet bl. a. som led. af Lunds stadsfullmäktige 1891-1910 (sedan 1903 ordf.) och af Malmöhus läns landsting 1896-1920 (ordf. i dess förvaltningsutskott 1906- 21) samt haft många förtroendeuppdrag hos institutioner och enskilda företag. 1894-1902 var han led. (högerman) af Andra kammaren för Lunds stad och hade sedan 1897 plats i bankoutskottet. 1915, 1918 och 1920 var han led. af kyrkomötet. Eklången, en långsträckt, 2,5 kvkm. stor sjö, 29 m. ö. h., i Ärla, Länna och Dunkers socknar, Södermanland, af rinner genom Bergaån till Bondkroken af Mälaren invid Gripsholm. O. Sjn. *Ekman. -- 3. J. Oskar E. dog 14 maj 1907 i Stockholm. Han testamenterade bl. a. 400,000 kr. till understödjande af immigrationen i Sverige, 200,000 kr. till ett sjukhus i Örgryte samt 1 mill. kr. till en fond ("Oscar och Maria Ekmans donationsfond") för välgörande eller allmännyttiga ändamål. Se "Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, på grundvalen af bref, dagböcker och andra dokument, samlade af Louise Falkenberg, utarbetad af Oscar Mannström" (1922). 4. J. J. E. dog 14 jan. 1908 i Göteborg.

7. Fredrik Gustaf E., sonson till E. 4, brorson till E. 3, kemist, hydrograf och affärsman, f. 29 aug. 1852 i Stockholm, men sedan 1861 bofast i Göteborg, studerade vid Chalmersska slöjdskolan, Fresenii laboratorium i Wiesbaden och 1874-78 kemi och hydrografi vid Uppsala universitet, där E. var amanuens på analytiska laboratoriet 1877-78 och hydrografisk laborator 1878--80. I samarbete med A. W. Cronander och F. L. Ekman (se Ekman 6) utförde E. 1876--77 omfattande hydrografiska undersökningar i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. Dessa och af E. jämte O. Pettersson m. fl. sedermera fullföljda forskningsarbeten ha bl. a. haft stor betydelse för klarläggande af frågor rörande sillens vandringar. (Jfr Hydrografi 2.) 1880 blef E. teknisk chef och 1900 verkställande direktör i A.-b. D. Carnegie & c:o,