Göteborg, för hvilket bolag han nedlade framgångsrikt arbete. När bolaget 1908 upphörde och dess sockerfabrik öfvertogs af Svenska sockerfabriks-a.-b., blef E. styrelseled, och direktör i sistnämnda bolag. E:s framstående sakkunskap inom den kemiska industrien och stora organisationsförmåga ha tagits i anspråk äfven inom en mängd andra företag, t. ex. A.-b. Kväfveindustri, i hvars styrelse han är ordf. I några år var han stadsfullmäktig i Göteborg. Han har vidare varit ordf. i Sveriges industriförbund, i Tekniska samfundet, Göteborg, i Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening, i Geofysiska föreningen och vice ordf. i Svenska teknologföreningen. Han tillhör Göteborgs högskolas styrelse (år 1907 var han underdirektör) samt styrelserna för Statens meteorologiska och hydrografiska anstalt och Göteborgs och Bohus läns hafsfiskeförening. Han är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1900) och var 1919--22 Ingenjörsvet. akad:s förste preses. 1907 kreerades han till filos. hedersdoktor vid Göteborgs högskola. En af initiativtagarna till och från dess bildande led. af Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, har E. under en följd af år varit en af Sveriges delegerade i Internationella rådet för hafsforskning. Han har donerat medel för inrättande och drift af en oceanografisk institution vid Göteborgs högskola, hvarest äfven Svenska hydrografisk-biologiska kommissionens laboratorieundersökningar bedrifvas. E. har publicerat åtskilliga vetenskapliga afh. och uppsatser, hvaribland märkas Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten (1880) samt (tills, med O. Pettersson) Über das atomgewicht des selens och Grunddragen af Skageraks och Kattegats hydrografi. 8. Johan Emilsson E., den föregåendes broder, affärs- och riksdagsman, donator, f. 11 mars 1854 i Stockholm, d. 18 febr. 1919 i Göteborg, studerade 1872--73 vid bergsskolan i Stockholm, inträdde 1873 i firman Ekman & c:os kontor i Göteborg och ingick i affären 1891, då hans farbror J. J. E. (se Ekman 4) drog sig tillbaka. E. hade flera kommunala uppdrag och var led. eller ordf. i en mängd affärsföretags- och andra styrelser. 1892--1911 var han italiensk konsul i Göteborg. 1906--11 tillhörde han Andra kammaren, vald af Göteborgs frisinnade, och från 1912 till sin död Första kammaren, vald af Älfsborgs läns landsting, och hade vid riksdagen sedan 1909 plats i bankoutskottet. Han var led. af kommittéerna för Kommerskollegii omorganisation (1908) och ordnandet af handelsundervisningen samt var medlem af Handelsrådet. Enligt hans muntliga förordnande öfverlämnade stärbhuset 500,000 kr. för upprättande af en handelshögskola i Göteborg. E. var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1913). 9. Axel E., son till den i hufvudarbetet (sp. 106) omnämnde Karl Edvard E., politiker, ämbetsman, f. 2 aug. 1869 på Finspång, var 1893--1917 verkst. direktör i A.-b. Finspångs styckebruk och bosatte sig efter försäljningen af en del af bruket 1906 på Mogård i Risinge socken, Östergötlands län. E., som tidigt erhållit flera kommunala och andra förtroendeuppdrag och varit kommunalstämmoordf., landstingsman, led. af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, ordf. i Östergötlands nya brandstodsbolag och i östgötalandtmännens centralförenings förtroenderåd m. m., var som riksdagsman för Finspånga läns härads domsaga, resp. Östergötlands läns norra valkrets, led. af Andra kammaren 1903--17 och tillhörde därunder liberala samlings-partiet. Han var led. af statsutskottet 1908--17 (vice ordf. 1912--16; ordf. 1917) samt riksgäldsfullmäktig 1912--17 (1916--17 vice ordf.). Som riksdagsman gjorde E. sig bemärkt som god debattör med ett elegant och urbant uppträdande. Han var ingen skarpt utpräglad partiman och intog bl. a. i försvarsfrågan offentligen en från partiprogrammet afvikande ställning. Han egnade sig företrädesvis åt kommunikationsfrågor och därjämte åt praktiskt sociala frågor; han motionerade bl. a. ang. fattigvårdslagstiftningen. Sedan mars 1917 är han landshöfding i Skaraborgs län. E., som innehaft ordförandeskap resp. vice ordförandeskap i åtskilliga direktioner och styrelser bl. a. lör Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, har dessutom varit led. i ett flertal kommittéer: järnvägsstyrelsens organisationskommitté (1906, vice ordf. 1916), järnvägspersonalkommittén (1911, ordf.), tulltjänstemänskommittén (1912, ordf.), pensionsfondskommittén (1915), tvångsuppfostringskommittén (1918, ordf.), byggnadskommittén för dubbelspåret Rönninge--Ström (1919, ordf.), kommissionen för Varnhems klosterkyrkas restaurering (1917, ordf.), 1920 års lasarettsstadgekommitté (ordf.) m. fl. E. är sedan 1911 suppleant för järnvägsfullmäktige. Han var 1914--17 ordf. i styrelsen för Statens uppfostringsanstalt å Bona. 10. Vagn Valfrid E., son till den i hufvudarbetet (sp. 107) omnämnde Fredrik Laurentz E., fysiker, hydrograf, universitetslärare, f. 3 maj 1874 i Stockholm, student 1893 och filos. doktor 1902(på afh. Om jordrotationens inverkan på vindströmmar i hafvet), var 1902--08 förste assistent vid Internationella hafsforskningslaboratoriet i Kristiania, konstruerade där apparater för hafsforskning och studerade bl. a. dödvattensfenomenet (On dead water, i "The Norwegian northpolar expedition 1893--96. Scientific results, 15", 1904). 1909 blef han docent och 1910 professor i mekanik och matematisk fysik vid Lunds universitet. Bland hans arbeten må ytterligare nämnas en stor lärobok, Mekanik (1919), och den populära uppsatsen Hafsströmmarnas dynamiska problem (i "Kosmos", 1922). 11. Peter Vilhelm E., brorsons son till den i hufvudarbetet (sp. 106) omnämnde Karl Edvard E., skogsvårds- och industriman, f. 24 dec. 1875 å Gustafsfors bruk, blef efter 1898 aflagd afgångsexamen vid Skogsinstitutet lärare därstädes 1901 och har för studium af utländsk skogsvård företagit omfattande resor i Norge, Finland, Balkanländerna, Schweiz och Italien. Han är sedan 1908 disponent vid Korsnäs sågverks-a.-b., blef 1919 domänfullmäktig, är verkställande direktör och styrelseordf. i Dalälfvarnas strömbyggnads-a.-b. samt har anlitats i officiella utredningar på skogsvårdsområdet. E. har utgett en värdefull Skogsteknisk handbok (1908) och redigerat en under medverkan af 11 förf. utg. Handbok i skogsteknologi (1922). 7. Fmn. 9. T--s. Ekman, Vilhelm Ferdinand, donator, f. 20 okt. 1823 i Uppsala, d. 30 juni 1900, var först i handelslära, genomgick 1847--48 Falu bergsskola, hvarefter han några år var anställd vid Petréska