järnbruket i Hofors samt idkade skogsaffärer i Norrland. 1865-95 var han först kassör och sedan förste kassör i Upplands enskilda bank. Af E:s donationer märkas en på 15,000 kr. till Akademiska sjukhuset i Uppsala samt en till Uppsala universitet på 100,000 kr. ("Vilhelm E:s universitetsfond") för offentliggörande af vetenskapliga forskningsresultat af vetenskapsidkare vid universitetet, tack vare hvilken t. o. m. 1922 utgetts 28 arbeten af K. Ahlenius, S. Lönborg, H. Lundborg, I. Collijn, E. Staaff, H. Sjögren, E. Löfstedt, H. Almkvist, G. Aulén, P. Persson, 0. Lagercrantz, H. Sandqvist, J. Lindblom, G. Ekholm, H. Wikander, S. Tun-berg, E. Nachmanson, H. Schiick, H. 0. Juel, N. Åberg, J. Charpentier och H. Kjellman. E. A-t. *Ekman (sp. 109), Erik Jakob, missionsföreståndare, dog 18 aug. 1915 på sitt sommarställe vid Furusund. *Ekman (sp. 111), Johan August, ärkebiskop, dog 30 nov. 1913 i Uppsala. E. var själfskrifven ordf. äfven vid kyrkomötena 1908, 1909 och 1910. I anledning af und. hemställan f rå Q 1908 års kyrkomöte, att fyra män af K. M:t skulle utses med uppdrag att som rådgifvande nämnd bistå bibelkommissionen vid den förnyade granskning af bibelkommissionens bibelöfversättning, som kyrkomötet önskade före öfversättningens definitiva antagande som kyrkobibel, utsåg K. M:t 27 nov. 1908 E. jämte biskop N. J. 0. H. Lindström i Växjö, kontraktsprosten A. H. Ljunghoff i Ausås och läroverksadjunkten J. A. Edman i Luleå. Sedan bibelkommissionen och dess rådgifvande granskninggmämnd utsett E. till ordf. vid de gemensamma sammankomsterna, höllos de närmaste åren fr. o. m. 1909 flera sådana sammankomster med flitiga öfverläggningar under E:s nitiska ordförandeskap. - Se A. H. Lundström, "J. A. E. i lif och gärning" (1915). Ekman, Karl Johan, ämbetsman, riksdagsman, f. 11 april 1863 i Jönköping, blef student i Lund 1882 och efter där aflagd hofrättsexamen 1887 vice häradshöfding 1890 och assessor i Göta hofrätt 1898 samt är hofrättsråd sedan 1909 (ordf. på division sedan 1914). E., som är en utpräglad högerman, har sedan 1908 varit led. för Jönköpings län i Första kammaren och därunder led. af konstitutionsutskottet sedan 1918. Bland hans riksdagsmotioner märkas: Om revision af kyrkolagen (1908, 1911), rätt till fritt utträde ur statskyrkan (1909), åtgärder till nykterhetens befrämjande (1908, 1909, 1911, 1914, 1916, 1917), Stockholms afskiljande till eget biskopsstift (1914, 1915), prästerskapets löneförmåner (1914, 1918 urt., 1920), anslag till soldatmissionen (1915, 1916), frågor rörande äktenskapslagstiftning (1915), införande af kyrkofullmäktige (1917, 1918 urt.), villkor för kommunal rösträtt (1918 urt.), ändring i Första kammarens sammansättning (1920), begränsning af motionsrätten (1921), reglering af statsbidraget till vissa folkskollärare (1923), Sveriges konsulära representation på Åland (s. å.). Han har sedan 1915 varit led. af kyrkomötet och därunder led. af kyrkolagutskottet samt motionerat bl. a. om en ny koralbok (1915, 1918), revision af psalmboken (1918, 1920) och kristendomsundervisningen i folkskolan (1920). Som sakkunnig har E. varit ofta anlitad. Så bl. a. vid beredning af regeringsförslagen i den kommunala rösträttsfrågan till riksdagen 1907, vid beredning af frågorna om lönereglering for prästerskapet, ecklesiastik boställsordning samt utarrendering af ecklesiastika boställen (1909-19; ordf. sedan 1917), "i klockarfrågan 1912, i frågan om kyrkofullmäktige och om folkskolans öfverflyttande från den kyrkliga till den borgerliga kommunen 1919-22 (ordf. sedan 1921). E. är led. af Svenska kyrkans diakonistyrelse (1910; vice ordf. sedan 1916) och af Mus. akad. (1919). Han har utgett "Ecklesiastik boställsordning med förklarande anmärkningar" (1911) och "Lagen om reglering af prästerskapets aflöning den 9 dec. 1910 jämte därmed sammanhängande författningar" (1915) samt författat Om riktlinjerna för en ny kyrkoförfattning (1913), Några ord om byggnadsskyldigheten vid prästerskapets löneboställen etc. (1916), Klasser och partier i Sverige, jämte några ord om Förstakammarproblemet (1917), Drottning Ömma och andra dikter (1919) samt broschyrer m. m. K. är äfven musikaliskt anlagd, har egnat intresse åt kyrkomusiken samt komponerat och utgett ett ej ringa antal sånger vid piano och sånger för blandad kör och manskör (mest andliga), piano- och violinstycken. T-s. Ekman, Karl Gustaf, nykterhetsman, politiker, f. 5 okt. 1872 i Munktorp, Västmanlands län, soldatson, var först drängpojke, sedan grundläggare och bedref därjämte affärer i smärre skala. Han blef 1893 chef för Västmanland-Närkes distrikt af templarorden och 1896 redaktionssekreterare i "Bärgslagsbladet" i Köping, men bosatte sig 1897 i Eskilstuna som centralkassör och chef (till 1909) för Nykterhetsvännernas allmänna sjukkassa. 1898 blef han i templarordens styrelse chefens närmaste man och var 1899-1908 ordens chef samt 1909-22 skattmästare i ordensstyrelsen. Sedan 1922 är han chef för de sammanslagna nykterhetsorganisationerna templarorden och nationalgodtemplarorden. E. är ock ordf. i nykterhetssällskapens representantförsamling och i riksdagens nykterhetsgrupp samt spelade under agitationen för förbudsomröstningen hösten 1922 en mycket verksam roll och var bl. a. ordf. i den samverkande nykterhetskoalitionens arbetsutskott. Han var 1902--13 stadsfullmäktig i Eskilstuna (slutligen vice ordf.) och 1908-13 landstingsman. 1908--13 redigerade han "Eskilstuna-kuriren", men öfvertog 1913 redaktörskapet för "Aftontidningen" i Stockholm, hvarifrån han afgick 1918. Sedan 1911 frisinnad led. af Första kammaren för Gäfleborgs län, resp. Stockholms län, har E. både i kammaren och i statsutskottet (led. sedan 1912) intagit en bemärkt och inflytelserik ställning med stark dragning åt det s. k. Norrlands-frisinnet. E:s slutliga af ståndstagande 1923 från sammanjämkningsförslaget i arbetslöshetsfrågan bidrog kraftigt till Brantingska ministärens afgång april s. å. Han blef 1923 äfven led. af talmanskonferensen och utrikesnämnden. Han har under en följd af år varit led. af liberala samlingspartiets samt af frisinnade landsföreningens förtroenderåd. När frisinnade landsföreningen i maj 1923 sprängdes på nykterhetsfrågan, emedan årsmötets majoritet på E:s förslag i partiprogrammet upptog arbete för lagstiftning i förbudsriktning, valdes E. till förtroenderådets ordf. E., som sedan 1917 är öfverrevisor vid Statens järnvägar, 1918 blef suppleant i Riksgäldskontoret och sedan 1923 är riksgäldsfullmäktig, har äfven i mycket stor