Cos Cob. Under första drifttiden hade man vid denna anläggning att öfvervinna betydande tekniska svårigheter såväl beträffande kraftverket som lokomotiven, men lyckades småningom ordna upp det hela. Med ledning af erfarenheterna från denna och andra banor öfvergick man under de följande åren i Europa till 15-periodig enfasström, som erbjuder vissa fördelar framför den 25-periodiga med hänsyn till lokomotivmotorernas konstruktion. I Amerika har däremot äfven i de flesta senare fall 25 perioder bibehållits för att möjliggöra uttagning af

Fig. 2. Tåg på enfasbanan New York--New Haven--Hartford.

banström från befintliga trefaskraftverk, som redan inrättats för detta periodtal. I samband därmed har af Westinghouse-bolaget utvecklats ett annat enfassystem, det s. k. split phase, fasomformningssystemet, vid hvilket energien tillföres lokomotivet i form af enfas, men där med hjälp af en roterande induktionsomformare öfverföres till trefas, som tillföres de som släpringade trefasmotorer utförda drifmotorerna. Detta system lämpar sig hufvudsakligen för mycket stora lokomotiv, där vikten och utrymmet för omformaren ej spela någon större roll. I Europa hade omkr. 1910 Tyskland, Schweiz, Österrike och Sverige antagit enfassystemet. Utvecklingen i Tyskland har af ekonomiska orsaker hämmats under och efter Världskriget. Några betydande anläggningar ha dock utförts, såsom elektrifieringen af Wiesenthalbanan i Baden samt Lauban--Königzelt i Schlesien, hvarjämte arbeten äro påbörjade med elektrifiering af vissa banor i Bajern. I Österrike har Världskriget i än högre grad än i Tyskland verkat fördröjande på utvecklingen å detta område. Däremot har Schweiz energiskt bedrifvit elektrifieringen af sina hufvudbanor efter ett omfattande och storslaget program. F. n. äro elektrifierade med enfasström Lötschberg-banan (Spiez--Brig), Rhätische bahn (Chur--Landquart--Davos och Chur--Filisur--Sankt Moritz m. fl. sträckningar), Gotthardbanan (Luzern--Chiasso) m. fl. De inhemska stora elektriska firmorna Brown, Boveri & c:ie samt Maschinenfabrik Oerlikon ha framgångsrikt fullgjort de maskinella leveranserna för dessa anläggningar, som äro af modernaste slag, med lokomotiv på öfver 2,000 hästkrafters effekt. Sverige har i banan Riksgränsen--Kiruna (elektrifierad 1915; se Riksgränsbanan) och dess fortsättning till Svartön (elektrifierad 1922) en mycket betydande elektrifiering enligt enfassystemet, anmärkningsvärd genom de för europeiska förhållanden ganska tunga tåg, som där befordras (malmtåg på omkr. 2,000 tons vikt). Äfven i Norge har elektrifieringsarbetet påbörjats genom den nyligen (1922) fullbordade elektrifieringen af Drammensbanan och banan Riksgränsen--Narvik. Med afseende på den konstruktiva utbildningen af materielen för de båda systemen högspänd likström