allmänna anordnandet af belysningen brukar man skilja på tre hufvudarter, nämligen direkt, half indirekt och helindirekt belysning. Vid den direkta belysningen, som schematiskt åskådliggöres genom fig. a, koncentreras ljuset direkt på arbetsplatserna genom lämpliga reflektorer af emaljerad stålplåt eller spegelglas. Armaturerna placeras på stor höjd med lampan djupt inskrufvad i reflektorn, hvarigenom en bländfri belysning ernås. En öfre mörk zon erhålles i rummet och en kraftig belysning af golfvet och på detsamma placerade föremål. Denna belysningsanordning passar lämpligen vid mycket höga rum, vid verkstäder, gjuteri- och lagerlokaler samt vid alla sådana fall, då ett mörkt tak finnes. Den karakteriseras däraf, att skarpa skuggor uppträda, och kan i vissa fall genom reflexion från blanka föremål ge upphof till indirekt blandning. Ljusfördelningskurvan för en typisk direktstrålande spegelreflektor markeras genom längden af de från densamma utgående strålarna enl. fig. a. Vid den halfindirekta belysningen, enligt fig. b, erhålles dels direkt, men diffust ljus från opalglasskålen, dels indirekt diffust ljus från taket och väggarna. För att åskådliggöra detta har å samma figur inritats dels den ljusfördelningskurva, som tillhör ifrågavarande armatur, dels den diffusa reflexionen från taket för två godtyckliga ljusstrålar. Villkoret för, att denna belysningsart skall bli ekonomisk, är gifvetvis, att såväl taket som väggarna skola vara hvitmålade, kalkstrukna e. d. Detta gäller i ännu högre grad för den helindirekta belysningen, som schematiskt åskådliggöres genom fig. c. Vid en jämförelse mellan half- och helindirekt belysning skall man finna, att den förra i flera hänseenden är öfverlägsen den senare. Vid den helindirekta belysningen kommer allt ljus från taket, hvarför föremålen, då en viss strålningsriktning saknas, framträda utan skuggor och med otydlig relief. I bländningshänseende är den helindirekta belysningen något öfverlägsen den half indirekta, men detta är ej af afgörande betydelse. En kombinerad belysning genom samverkan af bländfritt direkt och indirekt ljus ger utan tvifvel det ur hygienisk synpunkt bästa artificiella ljuset. Om hänsyn tages till anordningens verkningsgrad, är den direkta belysningen billigast och den helindirekta dyrast. För en och samma belysningsverkan erfordrar det senare belysningssättet praktiskt taget det dubbla antalet normalljus mot det förra. Om hänsyn tages till ljusets kvalitet, är utan tvifvel den halfindirekta belysningen att föredraga, då den erfordrar endast obetydligt mera normalljus än den direkta. Utgående från en annan synpunkt, brukar man skilja på allmän, individuell och kombinerad allmän och individuell belysning. Den första typen, nämligen allmän belysning, brukas, då en god belysningsverkan erfordras i hvarje punkt af lokalen. Vid individuell belysning, som används, för att en stark belysning skall erhållas å vissa bestämda arbetsplatser, väljas små lampor med liten lamphöjd, monterade i lämpliga bordstakar. En kombination af dessa belysningstyper används mest.

Schematiska bilder af a) direkt, b) halfindirekt och c) helindirekt belysning.

Den af Moore utarbetade belysningen med vakuumrör, det s. k. Mooreljuset, lät för en del år sedan rätt mycket tala om sig och kom i viss utsträckning till användning i Amerika omkr. 1910, men torde numera vara rätt sällsynt. Det välbe-