533 Elektrisk foderberedning-Elektrisk gasrening 534 stem sammanhänga i fråga om ångturbinen med dennas betydande rotationshastighet, som nödvändiggör utväxling, för så vidt ej turbinens verkningsgrad skall bli alltför låg. För dieselmotorn ha svårigheterna med igångsättning och backslagning varit afgörande. Yid ångturbindrifna fartyg ha i många fall användts mekaniska utväxlingar, ehuru det dröjde tämligen länge, innan kuggväxlar för härvid erforderliga högst betydande kraftbelopp och hastigheter kunde konstrueras, men den elektriska utväxlingen erbjuder i vissa fall, särskildt för krigsfartyg, fördelar, som kunna fullt motivera dess något högre kostnad. Den elektriska öfverföringen, vid hvilken en till turbinaxeln kopplad elektrisk generator drifver en till propelleraxeln kopplad motor, medger utnyttjande af turbinen med bästa möjliga verkningsgrad vid alla förekommande hastigheter. För fartyg, som endast undantagsvis använda sin maximalhastighet, t. ex. slagkryssare och andra tyngre örlogsfartyg, ställer sig turbindrift med mekanisk utväxling relativt oekonomisk, då turbinen under större delen af drifttiden får löpa med reducerad hastighet och belastning, hvilket medför försämrad verkningsgrad. Vid elektrisk öfverföring kan turbinen hela tiden gå med full hastighet, och i händelse af minskad kraftförbrukning vid reducerad hastighet kunna en eller flera turbiner afställas, så att de arbetande enheterna alltid ha fullaste möjliga belastning. Den elektriska öfverföringen medför möjlighet att ordna maskineriet och dess drift på mest bekväma och ekonomiska sätt, hvilket på ett krigsfartyg med dess starkt begränsade utrymme är af stor betydelse. För den elektriska öfverföringen har ett flertal system kommit till användning. Vid mindre fartyg, särskildt med dieselmotorer, har användts likström, hvarvid propellermotorns hastighet regleras genom variation af polspänningen å den separat magneti-serade generatorn (Ward-Leonard-koppling). För större kraftbelopp, framför allt vid ångturbindrift, kan detta principiellt utmärkta system ej komma till användning på grund af svårigheterna att bygga stora likströmsgeneratorer för så höga hastigheter, som här komma i fråga. Här används i stället trefasig växelström med induktionsmotorer kopplade till propellern. För att erhålla någon, om ock ofullkomlig, hastighetsreglering utföras induktionsmoto-rerna med för flera poltal omkopplingsbara lindnin-gar. Mellanhastigheter kunna erhållas genom reglering af turbinens hastighet. Propellermotorerna kunna utföras antingen med kortslutna eller släp-ringade rotorer. Enligt detta system äro utförda de elektriska öfverföringarna å en del nyare amerikanska örlogsfartyg. Det första af dessa, "New Mexico", sjösatt 1919, är försedt med två turboaggregat, hvartdera för en effekt af 10,500 kw., hvilka lämna kraft till 4 motorer med kortslutna rotorer och tvåhastighetslindning för 24 och 36 poler. Generatorerna äro omkopplingsbara för två spänningar, af hvilka den lägre används för fartygshastig-heter upp till 17 knop och den högre mellan 17 och 21 knop. Vid lägre hastigheter brukas endast en generator, som då kan hållas väl belastad, medan öfver 17 knop båda maskinerna köras, hvardera på två motorer. Generatorernas normala hastighet är 2,100 pr min. Vid 24-polig motorlindning blir utväxlingen mellan turbin och propeller 12: l och vid 36-polig 18: 1. Propellermotorerna äro af den kortslutna typen, men försedda med två rotorlindningar, af hvilka den ena, som har högt motstånd och ligger nära luftgapet, tjänstgör hufvudsakligen vid igångsättningen. - Genom jämförande prof med ett liknande fartyg utan elektrisk öfverföring har för "New Mexico" konstaterats en bränslebesparing af 20 proc. mellan 19 och 21 knop samt vid 15 knop ända till 30 proc. Dieselelektrisk kraftöfverföring har förutom vid en del handelsfartyg framför allt kommit till användning vid undervattensbåtar. Här anordnas i regel två dieselmotorer långskepps på hvar sin sida, drifvande hvardera en likströmsgenerator och en propeller på samma axel. I öfvervattensläge går generatorn på batteriladdning, då så erfordras, för att vid undervattensläge omkopplas på motorgång med batteriet som strömkälla. Den yttersta sparsamhet med materialvikt och utrymme är vid detta slags fartyg gifvetvis af större betydelse än annorstädes, hvarför vissa maskindelar, såsom lagersköldar o. d., ofta utföras ät aluminium. Generatorerna konstrueras ej sällan som axialt anordnade dubbelmaskiner för att begränsa det diametrala utrymmet. J- K-r. Elektrisk foderberedning. Den traditionella foderkonserveringen genom torkning medför i åtskilliga afseenden försämring af fodret och nedsättning af dess näringsvärde. Af denna anledning ha på senare tider utexperimenterats andra metoder, gående ut på en insyrning af det färska fodret i ändamål att så länge som möjligt kunna bibehålla de näringsämnen, som finnas i de gröna växtdelarna och saftfodrets egenskaper. Vid sådan beredning uppvärmes fodret till en för jäsning lämplig temperatur, hvilken uppvärmning enligt ett af schweiziske landtbrukaren Schweizer utexperimen-teradt förfarande kan ske på elektrisk väg. Fodret införes i en silo (se d. o.), i hvars botten an-bragts ett zinktrådsnät. Fodret hackas i saftigt tillstånd, inblåses i silon och faststampas i skikt af lämplig höjd. Ofvanpå fodret lägges en elektrod af zinkplåt, hvarefter en elektrisk ström af några hundra volts spänning ledes igenom massan. Denna erbjuder till en början betydande motstånd mot strömmen, hvarigenom fodret uppvärmes. Så snart fodret uppvärmts, blir det bättre ledande, och strömstyrkan ökas. Genom uppvärmningen och den elektriska strömmen kväfves bakteriealstringen, och fodret erhåller större hållbarhet. Så snart temperaturen stigit till omkr. 50° C., är konserveringsprocessen af slutad, och fodret kan i detta skick hålla sig i många månader. J- K-r. Elektrisk gasrening, tekn. Separation på elektrisk väg af fasta ämnen ur gaser baserar sig på laddade partiklars förhållande i ett elektriskt fält. Då små fasta eller droppformiga partiklar fram-drifvas i ett tillräckligt starkt elektriskt fält, uppstår på deras yta en viss fördelning af positiv och negativ elektricitet, partiklarna bli elektriskt polariserade. Under medverkan af fria ioner och elektroner sammangyttras dessa genom stötionisering till större aggregat, som under det elektriska fältets inverkan bortstötas i viss riktning. De första försöken att praktiskt tillgodogöra sig detta fenomen datera sig från 1880-talet (W a l k e r i England och Möller i Tyskland), men kröntes ej af nämnvärd