535 Elektrisk järnvägssignalering-Elektrisk landtbruksdrift 536 framgång. Omkr. 1905 togs problemet ånyo upp för ingående vetenskaplig och praktisk undersökning, denna gång i Amerika. Förtjänsten af den elektriska gasreningens (electrical precipitation) utveckling till en för praktiska ändamål användbar metod tillkommer framför allt amerikanen dr F. G. C o 11 r e 11, hvars undersökningar först vid Cali-fornia university och senare vid Research corpora-tion i New York äro banbrytande. Genom Cottrells metoder har man lyckats praktiskt lösa en hel del problem af betydelse för industrien, bland hvilka må nämnas utrensning ur gaser af aluminiumoxid, koldamm, tennoxid, pulveriseradt svafvel, zinkoxid, karbiddamm, kisdamm vid svafvelsyrefabrika-tion m. m. De tekniska anordningarna vid dylika anläggningar äro principiellt jämförelsevis enkla. Gaserna passera ett system af parallellkopplade rör, i hvilkas midt äro isoleradt inspända trådar, som sättas i förbindelse med den ena polen af en högspänd kraftkälla. Från dessa trådar utgår vid tillräckligt hög spänning den elektriska strålningen, den s. k. coronan, som ger impulsen till de i gasen inmängda partiklarnas afskiljande. Kraftkällans andra pol står i förbindelse med rörväggarna. Erfarenheten har visat, att såväl växelström som likström kunna användas, ehuru den senare är afse-värdt fördelaktigare. Enligt N e s b i t kan man vid användning af växelström i en lämpligt konstruerad apparat utvinna 50 proc. af i gasen inmängda partiklar, vid användning af likström med positiv co-rona 70-80 proc. samt med negativ corona 95-98 proc. Växelströmmens mindre lämplighet torde ha sin grund i, att strömmens periodiska omkastning äfven omkastar ionernas rörelseriktning, hvilket stör af skiljandet och föranleder, att en större del af de genomströmmande partiklarna ej hinner af sättas, innan de redan passerat röret. Enär likström af så hög spänning, som här erfordras -, omkr. 50,000 volt eller däröfver - ej kan alstras direkt, nyttjar man likriktad växelström. Likriktningen sker vanligen i en jämförelsevis enkel, men väl isolerad apparat, en s. k. Lemkes likriktare, bestående af en kollektor med stor diameter och ett fåtal segment. Likriktaren ger en pulserande likström, af skuren af växelströmskurvans toppar. Till utjämning af strömkurvan plägar man vid polklämmorna inkoppla en kondensator. Kraftförbrukningen för gasreningsanläggningar är mycket ringa; den uppgår, enligt hittills publicerade uppgifter från utförda anläggningar, genomsnittligt till 8 watt pr kbm. gas pr sek., inklusive den för likriktarens drifvande nödiga energien. J- K-r. Elektrisk järnvägssignalering. Se Signal (äfven i Suppl.). Elektrisk kokning. Se Elektrisk uppvärmning. Suppl. Elektrisk landtbruksdrift. Elektrisk drifkraft användes redan tidigt inom svenskt landtbruk, ehuru i mera begränsad omfattning. Först under Världskriget gafs genom den då inträdande bristen på bränsle och olja kraftig impuls till en påskyndad landtbrukselektrifiering, som nådde sitt kulmen omkr. år 1919. De goda konjunkturer, som under dessa år kännetecknade svenska landtbruket, gåfvo det nödiga ekonomiska underlaget för den storslagna och i viss mån för vårt land egenartade ut- vecklingen af landtbrukets elektrifiering. Vidstå-ende diagram (fig. 1) visar förloppet af den till Vattenfallsstyrelsens kraftnät anslutna arealens ökning 1915-21. Denna areal kan antagas utgöra hektar 600000 Odlad areal elektrifierad genom anslutning till Vattenfallsstyrelsens nät. 400000'__ 1915 1916 1917 1918 1919 1920 Fig. 1. omkr. 40 proc. af den totalt elektrifierade. Det i landtbrukselektrifieringen investerade kapitalet, inkl. kraftverkens egna anläggningar för denna distributionsgren, kan uppskattas till minst 250 mill. kr. Elektricitetens användning inom landtbruket är ganska mångsidig. Utom för belysning brukas den för drift af alla slags landtbruksmaskiner: tröskverk, gröpkvarnar, höhissar, sädeskrossar, hackelsemaskiner, pumpar, kapsågar, mjölkningsmaskiner, vidare för separatorer, smörkärnor samt de vanliga maskinerna i snickarbod och smedja. De flesta af dessa kraftbehof äro relativt små: med undantag för tröskverken kräfves i allmänhet ej mer än högst 5 hkr. För många dylika ändamål kan man därför med fördel använda portativa motorer, vid lågspänning anordnade å bårar eller släpor. Vid högre spänning, där transformator är nödvändig för nedtransformering till gängse motorspänning, användas särskilda transformator-motorvagnar (fig. 2). Vid direkt anslutning af transformatorvagnar eller högspända motorer till en kraftledning används s. k. stolpkontakt, bestående af