elektriska strykjärn, under det att endast omkr. 6,5 proc. hade elektriska värmeapparater af annat slag. I Malmö voro 1921 hos 31,000 abonnenter 11,500 strykjärn i bruk, och bland Stockholms 85,000 abonnenter på bostadsbelysning (1921) funnos omkr. 17,000 elektriska strykjärn. Elektriskt värme för matlagning användes så tidigt som 1891, och redan omkr. fyra år senare funnos så godt som alla nu använda slag af kokapparater, såsom elektriska kokkärl, kokplattor, bakugnar, doppvärmare o. s. v. Man fann äfven mycket snart, att den elektriska energien med afseende på renlighet, lätthet att reglera o. s. v. öfverträffade alla förut kända värmekällor. Hållbarheten hos de elektriska värmeelementen lämnade emellertid rätt mycket öfrigt att önska, ända tills man lyckades framställa en för ändamålet lämplig legering af nickel och krom (Marsh i Förenta staterna 1907). Tack vare detta motståndsmaterial, som är relativt billigt, har ett högt specifikt motstånd (omkr. 1 ohm pr m. och kvmm.) och uthärdar mycket långvarig upphettning, ända till 1,000° C., kan man nu framställa värmeapparater, som vid omsorgsfull konstruktion i öfrigt fylla alla rimliga anspråk på hållbarhet. De för matlagning använda elektriska värmeapparaterna äro dels kokkärl med inbyggda värmeelement, dels kokplattor. De senare utföras antingen slutna, d. v. s. kokplattans öfre yta, på hvilken ett vanligt kokkärl placeras, utgöres af en hel metallplatta (vanligen en planslipad gjutjärnsskifva), under hvilken värmeelementet är anbragt, eller öppna, d. v. s. med en platta af chamotte e. d. på öfversidan försedd med rännor, i hvilka värmeelementets trådspiraler äro nedlagda. De direkt värmda kokkärlen ha den högsta verkningsgraden: 85 à 90 ända upp till 95 proc. Vid kokplattorna är verkningsgraden i hög grad beroende på, hur kokkärlet är beskaffadt. Dess botten bör ha ung. samma diameter som kokplattan och, då det gäller slutna plattor, ligga väl an mot dem. I gynnsamt fall är verkningsgraden 65 à 80 proc.; samtliga verkningsgradssiffror gälla fortsatt kokning, d. v. s. utan hänsyn tagen till förluster på grund af kokapparatens egen värmekapacitet. Den öppna kokplattan har lägre värmekapacitet än den slutna, och den första uppkokningen från kall platta går därför fortare. Däremot är verkningsgraden

Fig. 1. Schweizisk spis med koklådor.

vid fortsatt kokning i allmänhet lägre än vid den slutna plattan. De direkt värmda kokkärlen fordra en ganska varsam behandling och äro i själfva verket mest lämpade för lättare matlagning vid bordet, under det att man för reguljär matlagning i köket föredrar kokplattorna. Vanligen sammanbygger man 3 à 4 kokplattor till en elektrisk spis, som då äfven förses med stekugn och ofta äfven med koklådor (fig. 1), d. v. s. värmeisolerade rum, där rätterna utan särskild tillsyn kunna efter föregången upphettning på kokplattorna färdigberedas med obetydlig åtgång af elektrisk energi. För en kokplatta brukar effekten vara 800 à 1,200 watt, för en stekugn 1,200 à 2,000 watt och för en koklåda 90 watt, så att en spis med t. ex. 3 kokplattor, 2 koklådor och 1 stekugn representerar en effekt af 3,7 à 5,7 kw. Man har funnit, att åtgången af elektrisk energi för matlagning i ett medelstort hushåll uppgår till ung. 1,0 kw.-timme (kwt.) pr person och dag. Då man känner motsvarande tal för ved (omkr. 0,055 hl. björkved) och gas (omkr. 0,42 kbm.), kan man i hvarje fall beräkna, hur mycket den elektriska energien får kosta pr kw.-timme för att ej bli dyrare än dessa bränslen. Om t. ex. veden kostar 2,75 pr hl. och gasen 20 öre pr kbm., skulle detta högsta pris bli 15 öre i jämförelse med ved och 8,4 öre i jämförelse med gas. Vid flera svenska elektricitetsverk tillämpas nu sådana taxor, att elektriciteten kan konkurrera med ved, och man torde då kunna förvänta, att den elektriska spisen i sådana fall på grund af sina många företräden i ganska stor utsträckning kommer att uttränga vedspisen. Emellertid kan en jämförelse, baserad på den rena driftkostnaden, icke vara rättvis. Man måste också taga hänsyn till den arbetsbesparing, som kan vinnas vid användning af den elektriska spisen. Vid de amerikanska konstruktionerna (fig. 2)

Fig. 2. Elektrisk spis af amerikansk typ.

har man särskildt vinnlagt sig därom: de s. k. automatiska spisarna äro försedda med anordningar, som koppla in strömmen på ett förut bestämdt